Har ni hämtar er ännu? Jag kan väl förstå ifall ni inte gjort det riktigt.
Åby Stora Pris blev något man behöver lång tid på sig att komma tillbaka från. Och som vi behövde det, ändå.
För banan, Åby, blev det en jätte-framgång. Uppsvinget från det urtrista gamla upplägget till något överlägset och efterlängtat. Och början på något som kan bli årets höjdpunkt - varje år. Elitloppet? Visst. Åby Stora Pris? Något så mycket roligare där både fart och styrka avgör vem som är bäst.
För de som inte känner mig är jag ett stort "fan" av brittiska bandet Coldplay.
Jag har följt bandet runt om i mer eller mindre hela Europa och levt i ett rus under deras turnéer som senare följs av en längre tid tomhet. När man levt i en periodisk lycka och plötsligt tvingas tackla vardagen. Allt blir bara grått och trist på fem minuter.
Lite så blev känslan dagarna efter Åby Stora Pris. Och, ja... Det finns väl någon charm i det där också.
Och på tal om tomhet så blev Åby Stora Pris knivhugget i ryggen på 'The Showdown'. Detta iskalla miljonlopp ingen riktigt såg fram emot senare i september.
Under torsdagen meddelade ST att de ställer in loppet. Det är bara att ställa sig upp och applådera. ST får ju motta en del skit, men här visade de prov på ett sunt agerande och beslut!
-----
Redan under lördag kvällen framkallade jag lite onödig aggression. Jag är bra på att göra det.
Den så självklara aggressionen mot sport-media.
Jag hoppades att travet skulle få lite rampljus på sig för en stund på startsidor etc. efter Åby Stora Pris. Jag scrollade och scrollade.
Varför jag gör det mot mig själv vet jag inte. Men vi har givetvis varit där förr... När man tror att allting ska ändra sig. Där vi äntligen får någon form av rättvisa. Sedan blir det bara grått. Trist. Förbannat också.
Inte heller den här gången blev travsporten en del av sport-familjen med stora rubriker och allt därtill. Vi får ha kul för oss själva istället. Lyckligtvis brukar vi vara rätt bra på det.
-----
- Åby Stora Pris blev dessutom en stor framgång för travsporten på ett annat sätt. Den förbannade drivningen blev aldrig en del av festen. Det blev istället en sportslig fest där hästarna gjorde upp. Utan en ivrig körsven som bara tänker prispengar och inte på hästen.
- Detsamma gällde senare Jubileumspokalen i tisdags. Där skötte sig varenda körsven och hade inga armbågar uppe vid middagsbordet. Det är också så det ska vara!
Det gör mig stolt!
Ja, visst fasen. Där fanns två italienare.
-----
Vi är på väg in i en slags sommarversion av Winter Burst kommande veckorna. V75-omgångar mer eller mindre varannan dag.
- ATG:s starka varumärke och symbol för breda massan är så klart V75. Och tyvärr är det bedrövligt hur det urvattnas. Jag har ju skrivit om det här förr, både ifjol och förfjol, och det tycks bara bli värre och värre.
Förra söndagens extraomgång var knappast värdigt V75. Låt gå att det var kriteriefinaler för kallbloden, men i övrigt en omgång långt ifrån klassen som V75 ska innebära. Och nu tycks det fortsätta veckorna som följer.
På onsdag inleds några dagar av V75-cirkus. Jag är väl ganska negativ kring att uttagningsloppen blir till V75-lopp, men nu är det vad det är.
Och jag säger som jag brukar säga;
Det är valfritt att spela.
Men likväl kan jag tycka att det är oerhört synd att V75 inte är vad det borde vara - unikt och något alla drömmer om att sela ut sin häst.
Idag är den drömmen lättare att nå än något annat känns det som.
-----
Det var en förbannat vacker tisdag från Solvalla.
Visst kan man känna sig imponerad av stortränarna som presterar år efter år och när det är dags för storloppen. Men det finns något alldeles extra när de lite mindre tränarna sätter dit dom. Och i onsdags gjorde Petri Salmela det med Makethemark.
Låt gå att stjärnkusken Ulf Ohlsson satt i sulkyn, men där fanns så oerhört mycket i den här segern för Salmela.
Glömma bort Derbyt ifjol, vetskapen om att ha en topphäst i kullen, och där Makethemark aldrig riktigt fått sätta nosen först i någon stor tillställning. I tisdags var det äntligen dags...
...och det bara fortsatte. I onsdags satt man återigen och log lite fånigt åt Hans Owe Sundberg och hans Charrua Forlan. Utan tvekan det ekipaget som satt mest avtryck det här året. Låt gå att motståndet den här gången inte var lika hårt som tidigare, men intrycket! Intrycket!
Charrua Forlan måste vara världens bästa häst. På sitt sätt...
