I V75-5 var det mycket snack om segerrike Victory Topline (Jorma Kontio). Men när väl loppet gick i mål hade Night Brodde (Luguaer) sagt nighty-nighty till motbuden.
Han vände ut och in på dem. Conrad Luguaer satt och kollade efter om någon ville kampera. Det ville de inte. De hade redan gått och lagt sig. Och i mål gick en överlägsen Night Brodde.
Night Brodde sa tack och god natt.
Erik Adielsson med Vikings Preacher vann spetsstriden - Jorma Kontio och Sebastian Journey vann loppet.
I perfekt rygg på ledaren hängde Sebastian Journey med perfekt bakom Tony Löfqvist-tränade ledaren och väl över upploppet, när övriga tröttnade, hittade Sebastian Journey ut och kunde speeda ner Vikings Preacher.
- Trodde en del på Einstein Sisu i loppet. Med lite mer än varvet kvar när avancemangen sattes in i tredjespår, satt Ohlsson kvar i tredje par utvändigt och väl efter det var det slut i rutan och nya tag.
Knappast någon vidare Einstein-styrning där. - Shorthanded Jag (Carl Johan Jepson) fick ingen vidare tur med sig och satt tidigt sist i fältet. Därifrån blir det oftast svårt att jaga in längderna. Och när trötta hästar är i vägen i tredjespår blir det än tuffare från fjärde. Klart godkänd tredjeplats, alltså!
-----
Micke Nybrink? Säga vad man vill, men han behövs i rutan.
Man kan inte gilla alla, så får väl köpa de som tycker mindre bra om honom. Jag däremot är stor fantast av honom i den rollen han har. Han gör det han ska i studion; säger det han tycker och tänker.
Och väl efter Einstein Sisu var han den ende som verkade intresserad av att vädra sin åsikt. Men den var åt det negativa hållet. Och då möts man oftast av tystnad från kollegorna.
-----
Andy Pandy One med Anders Eriksson, en av sportens största framtidsnamn, kopplade greppet om V75-2 med mindre än halvvarvet kvar.
Det blev en enkel tillställning för Mats L Andersson-tränade som nu inlett året med två raka segrar. I övrigt? Ja, givetvis stördes det av alla omstarter.
Det blev en Gulddivision där loppets mest betrodda svek.
Zenit Brick (Mika Forss) blev enkelt släppt till ledning och såg länge ut som vinnaren, men hade inget att sätta emot spurtraketen Sorbet (Örjan Kihlström) som sparat sina krafter fram till upploppet.
On Track Piraten (Hans R Strömberg) var långt ifrån den dalastjärna han annars alltid är under vintern.
- Het West Wing (Rikard N Skoglund) fick en kämpig resa hela vägen och blev befogat trött sista biten. Disco Volante (Ulf Ohlsson) tog enkelt hand om ledningen, men släppte ifrån sig den till favoriten och gick i mål med alla krafter sparade.
Roly Poly (Carl Johan Jepson) kan det där med att avsluta sylvasst. Och i V75-4 var hon rapp för tredje segern i rad och i segern som även var andra raka V75-segern kan Eric Martinsson och stallet vara väldigt belåtna med sitt goda arbete med det nioåriga stoet!
Åter en tuff slutrunda och åter en insats med flaggan i topp. Men vad hjälper det? Jag fortsätter förtvivlat jobba in Erik Sting (Mika Forss).
När det denna gången såg lovande ut, hittade Rauno Pöllänen ut från rygg ledaren med Västerbo Grosbois och spurtade ned hårt arbetande Erik Sting.
Nåja. Jag gläds åt Pöllänen som nu firar två raka V75-segrar med sin åttaåring - men det var för djäkligt, Erik...
När spetskonkurrenten Adiago Trot (Erik Adielsson) galopperade blev det enkel ledning från Exclamation Mark (Ulf Ohlsson) som fick styra och ställa i V75-7 hela vägen in till mål.
- Enligt siffror från Svensk Travsport lockade Solvalla 1 595 besökare till dagens V75-tävlingar.
Lyfter fram den siffran en gång till. 1 595. V75. På nationalbanan Solvalla i jätteregionen Stockholm. Jag förstår inte varför det här inte lyfts fram oftare. För det är en bedrövlig siffra. Skamligt, genant och precis vad Hans Skarplöth drömt om.
Gratulerar segrande V75-skötare:
- Amir Garchi (Sebastian Journey)
- Mats L Andersson (Andy Pandy One)
- Ellinor Wennebring (Sorbet)
- Eric Martinsson (Roly Poly)
- Simon Mitman (Night Brodde)
- Malin Friman (Västerbo Grosbois)
- Emma Haag (Exclamation Mark)
