Vi måste prata om Nuncio
Förra året vann Nuncio 11/11 starter och kutade in 9 440 504 kronor för Stall T.Z. Han vann Elitloppet, Oslo Grand Prix, Årjängs Stora Sprinterlopp, Jubileumspokalen, Sundsvall Open Trot och UET Trotting Masters under samma år och går till historien som en av tidernas främsta tävlingshästar. I lördags gjorde Nuncio årsdebut på Axevalla och han gjorde ingen besviken.
Efter segern i UET Trotting Masters var planen att Nuncio skulle förbereda sig för att möta Bold Eagle i Prix d’Amérique. Tyvärr satte en förkylning käppar i hjulen och han blev kvar på gården utanför Enköping. Efter månader från tävlingsbanan årsdebuterade Nuncio på Axevalla och där blev han en av tidernas största V75-favoriter. För hur skulle Nuncio kunna förlora?
Örjan Kihlström styrde honom till ledningen och ekipaget öppnade 17,3/500, att jämföra med 09,7/500 när Nuncio vann Sundsvall Open Trot 2016 från ledningen. Det var aldrig någon tvekan om att han skulle vinna på Axevalla, det handlade bara om hur stor segermarginalen skulle bli. Den blev fem längder till Bruno di Quattro som var tvåa i mål. Han - Bruno di Quattro - imponerade också.
Men även om Bruno di Quattro var heroisk bakom Nuncio får vi inte glömma att Nuncio bara var ute och joggade på Axevalla. Det är bara en motståndare som kan mäta sig med Nuncio och det är Bold Eagle. Jag tänker inte gå in på vem av dem som är bäst men jag längtar efter duellen på Mors dag. Innan Elitloppet är tanken att han ska vinna Olympiatravet. Och det gör han väl?
Nuncio är en intressant individ precis som Stefan Melander. Inför starten på Axevalla pratade Melander om vikten av att tänka positivt för att lyckas. Det är något fler borde ta efter – inte bara inom travsporten utan även i stort – för utan positiv energi blir vägen till pallen lång. Nuncio har enorm kapacitet men jag vill tro att han inte hade lyckats lika väl utan Melander vid sin sida.
Eller vad tror du?
Nuncio gör årsdebut
På lördag är Nuncio tillbaka på landets travbanor. Senast han startade var i UET Trotting Masters på Bjerke 18 september. Nuncio vann förstås och han vann även övriga tio starter under 2016. Totalt sprang han in 9 440 504 kronor på bara ett år. Det är imponerande och för sina prestationer belönades Nuncio med titeln Årets Häst. Välförtjänt och föga överraskande.
Lite snöpligt drabbades han av snuva i december och Stefan Melander var därför tvungen att tacka nej till Prix d’Amérique. Jag vill fortfarande tro att Nuncio varit etta eller tvåa om han bara kommit till start – men Melander deklarerade tidigt att Nuncio inte åker till Paris för att bli tvåa. Till saken hör också att Melander är rädd om sin guldklimp och har drömmar om avel.
Första starten för Nuncio 2017 blir i V75-4 på Axevalla. Han startar från spår 7 och blir omgångens största favorit. För motståndet står Thai Broadway, Spring Erom och Bruno di Quattro med flera. Trots längre uppehåll är det många som kommer spika Nuncio. Jag kan erkänna att jag är en av dem. För hur jag än vänder och vrider på det ser jag inte hur han och Örjan Kihlström ska förlora.
Melander har insinuerat att Olympiatravet 29 april är säsongens första mål. Och månaden därpå ska Nuncio möta Bold Eagle i Elitloppet, är tanken. Jag hoppas innerligt att the clash of the titans blir verklighet. Det vore en ära att se två hästar med utomjordisk kapacitet möta varandra och vem som vinner har därför ingen betydelse. Nuncio och Bold Eagle har inget mer att bevisa.
Eftersnack Solvalla 11 februari 2017
Det som kunde gå fel gick också fel på Solvalla. Det började bra med segrar för 7 Aileron (V75-1), 13 Red Rose America (V75-2) och 3 On Track Piraten (V75-3), men där tog det också stopp. Först sänkte 5 Hall Of Fashion (V75-4) mig med en högerkrok och precis när jag återhämtat mig fick 4 Young Farmer in en klockren uppercut. Förnedringen fullbordades med 1 Erica (V75-6) som vann med 5 längder före 11 Indoor Voices. Det här var inte min dag.
Som tur är handlar travsport inte bara om spel. Trots uteblivna framgångar för egen del är jag ödmjuk nog att glädjas över fina prestationer på banan. Red Rose America som backades sist och rundade samtliga 800 kvar, On Track Piraten som tog sin sjunde raka seger, Carabinieri som stod inför en tuff uppgift men vann ändå … Thomas Uhrberg som vågade svara ut megafavoriten Master Crowe och visade att det fanns att åka med. Bra gjort!
I fredags utsågs On Track Piraten till Årets Äldre på Hästgalan. Snacket inför galan har mestadels handlat om varför han inte var en av fyra nominerade i kategorin Årets Häst. Hur juryn motiverade varför On Track Piraten inte var en av fyra nominerade gör mig förbannad. Nu har han vunnit 22 V75-lopp – lika många som Victory Tilly – och det var fint att On Track Piraten fick ge svar på tal. För mig är han Årets Häst lika mycket som vinnaren Nuncio.
Eftersnack Åby 4 februari 2017
Nej, det vill sig inte på V75. Det är alltid något som jävlas. Eller så är jag bara helt fel ute. Förra helgen spikade jag 7 Aileron i V75-1 på Bergsåker och han var förstås tvåa över mållinjen och på Åby spikade jag 2 Even’s First Boy i V75-1 och 7 Basic i V75-4. Even’s First Boy var trea i mål och Basic tvåa. Det här med att spika favoriter är inte alltid så jävla bra. Jag måste tänka om.
Torbjörn Jansson levererar vinnartips på löpande band på sin Twitter. Han skrev häromdagen att 9 Origo Tilly skulle med på kupongen i V75-1, trots att det skulle bli ett tungt lopp. Jag trodde inte på varken Jansson eller Origo Tilly och lämnade därför ekipaget utanför kupongen. Man fick inte ens plats som reserv. Jansson visste dock vad han snackade om och vann också - om än på målfoto.
Det var inte många som trodde på 7 M.T.King Of Cash innan loppet. Jag trodde att det skulle bli för tufft – trots att han är starkast i stallet. Sen fick man höra att banan var otroligt tung för dagen och vem gynnar det om inte den starkaste hästen i fältet? M.T.King Of Cash trivdes som fisken i vattnet och var totalt överlägsen. Segermarginalen blev fyra längder. På tung bana!
Inget ont om 14 Makera (V75-3), 4 Alwaysinblackpedia (V75-4) eller 2 Magic Happens (V75-6) men dagens höjdpunkter var – förutom M.T.King Of Cash – 10 Obi Wan (V75-5) och 5 Master Crowe. Obi Wan bjöd på en ordentlig slutrökare och imponerade stort. Han har nog inte varit bättre än nu. Och Master Crowe tuggade i sig både bana och motståndare och var överlägsen.
Eftersnack Prix d’Amérique
Det kunde bara sluta på ett sätt. Nationalhjälten Bold Eagle – större än livet självt – vinner Prix d’Amérique 2017 på 1.11,2/2700. Nytt världsrekord, förstås. Han ser inte mycket ut för världen men har redan – bara sex år gammal – bevisat att han är världens främsta travhäst genom alla tider. Det är bara så.
Bold Eagle tappade i starten som för att ge sina konkurrenter ett försprång, men Franck Nivard ville annorlunda och gav honom en perfekt resa i andraspår. Där såg ekipaget ut att bli fast i sista sväng innan Nivard hittade luckan och utmanade Belina Josselyn över upploppet.
Jag stod i publikhavet – några meter innan mållinjen – när Bold Eagle briserade utvändigt ledaren över upploppet. Där var sikten begränsad men ljudet av hovarna som slog kolstybben sönder och samman gick inte att undgå. På bara några steg var Bold Eagle både ikapp och förbi ledaren Belina Josselyn.
Efter en helg i Paris med Prix d’Amérique som kronan på verket finns det inget att sakna – förutom duellen som uteblev. Jag vill fortfarande tro att Nuncio kan ge Bold Eagle en match på allvar. Till skillnad från Bold Eagle har han – Nuncio – aldrig fått stora segrar serverade på silverfat. Resan mot Elitloppet börjar nu.
Inte bara Bold Eagle förtjänar att hyllas. Jag vill även hylla Daniel Redén vars hästar sprang in 2,4 miljoner kronor i Prix d’Amérique. Han har redan siktet inställt på Elitloppet sista helgen i maj. Förhoppningsvis kommer även fartfantomen Delicious U.S. till start. Om så blir fallet har Bold Eagle en svår nöt att knäcka.

Prix d’Amérique
Första gången Prix d’Amérique kördes var 1920. Premiärsegrare blev Pro Patria med Th. Monsieur i sulkyn. Det dröjde till 1950 innan ett svenskt ekipage vann Prix d’Amérique – Sören Nordin med Scotch Fez. Pro Patria och Scotch Fez är för gamla för att vara mina hjältar, även om båda ska hyllas.
Roquépine. Dart Hanover. Bellino II. Idéal du Gazeu. Ourasi. Queen L. Ina Scot. Coktail Jet. Moni Maker. Général du Pommeau. Varenne. Gigant Neo. Offshore Dream. Ready Cash. Maharajah. Bold Eagle. Listan över framträdande Prix d’Amérique-vinnare från 1920 fram till idag kan göras lång.
Om du bara fick välja en vinnare, vem skulle du välja i såna fall? För mig är Maharajah störst av alla. Han vann Prix d’Amérique 2014 i fjärde försöket på ett regnigt Vincennes. Bilderna på Maharajah, Hultman och Kihlström kommer aldrig lämna min näthinna – där blir de kvar för alltid. Och det är jag glad för.
Vilket är ditt bästa minne från Prix d’Amérique?


Karls Travblogg
@travstuganFörsta gången jag besökte en travbana var jag bara fem år. På den tiden fick jag inte spela på trav, men det hände att jag gjorde det ändå. Intresset för travsporten har varit osvikligt sedan dess. Med åren blev intresset för spelet större, först V65 och senare V75, och jag spelar åtminstone ett par gånger i veckan – framför allt på V64 och V75, ibland på V86.
När jag spelar är magkänslan lika avgörande som statistiken, och jag kollar hellre i lopparkivet än lyssnar på kusk- och tränarintervjuer. Fram till idag har det varit en lyckosam kombination. På Travstugan kommer jag skriva två travtips i veckan, ett för V64 och ett för V75 samt följa upp V75 med eftersnack i denna blogg.

