Vi måste prata om Nuncio
Förra året vann Nuncio 11/11 starter och kutade in 9 440 504 kronor för Stall T.Z. Han vann Elitloppet, Oslo Grand Prix, Årjängs Stora Sprinterlopp, Jubileumspokalen, Sundsvall Open Trot och UET Trotting Masters under samma år och går till historien som en av tidernas främsta tävlingshästar. I lördags gjorde Nuncio årsdebut på Axevalla och han gjorde ingen besviken.
Efter segern i UET Trotting Masters var planen att Nuncio skulle förbereda sig för att möta Bold Eagle i Prix d’Amérique. Tyvärr satte en förkylning käppar i hjulen och han blev kvar på gården utanför Enköping. Efter månader från tävlingsbanan årsdebuterade Nuncio på Axevalla och där blev han en av tidernas största V75-favoriter. För hur skulle Nuncio kunna förlora?
Örjan Kihlström styrde honom till ledningen och ekipaget öppnade 17,3/500, att jämföra med 09,7/500 när Nuncio vann Sundsvall Open Trot 2016 från ledningen. Det var aldrig någon tvekan om att han skulle vinna på Axevalla, det handlade bara om hur stor segermarginalen skulle bli. Den blev fem längder till Bruno di Quattro som var tvåa i mål. Han - Bruno di Quattro - imponerade också.
Men även om Bruno di Quattro var heroisk bakom Nuncio får vi inte glömma att Nuncio bara var ute och joggade på Axevalla. Det är bara en motståndare som kan mäta sig med Nuncio och det är Bold Eagle. Jag tänker inte gå in på vem av dem som är bäst men jag längtar efter duellen på Mors dag. Innan Elitloppet är tanken att han ska vinna Olympiatravet. Och det gör han väl?
Nuncio är en intressant individ precis som Stefan Melander. Inför starten på Axevalla pratade Melander om vikten av att tänka positivt för att lyckas. Det är något fler borde ta efter – inte bara inom travsporten utan även i stort – för utan positiv energi blir vägen till pallen lång. Nuncio har enorm kapacitet men jag vill tro att han inte hade lyckats lika väl utan Melander vid sin sida.
Eller vad tror du?
Första gången jag besökte en travbana var jag bara fem år. På den tiden fick jag inte spela på trav, men det hände att jag gjorde det ändå. Intresset för travsporten har varit osvikligt sedan dess. Med åren blev intresset för spelet större, först V65 och senare V75, och jag spelar åtminstone ett par gånger i veckan – framför allt på V64 och V75, ibland på V86.
När jag spelar är magkänslan lika avgörande som statistiken, och jag kollar hellre i lopparkivet än lyssnar på kusk- och tränarintervjuer. Fram till idag har det varit en lyckosam kombination. På Travstugan kommer jag skriva två travtips i veckan, ett för V64 och ett för V75 samt följa upp V75 med eftersnack i denna blogg.
