Tankar om barfotaförbud

Det var blandade tongångar när generellt barfotaförbud infördes 1 december förra året. Parallellt infördes förbud för tvååringar att tävla barfota. Förbudet är en vattendelare och på varsin sida står Lutfi Kolgjini och Stefan Melander.

Lutfi Kolgjini anser att två-, tre- och fyraåringar alltid ska tävla med skor. Han är av uppfattningen att unghästar som tävlar utan skor riskerar prestera över sin förmåga utan att vara färdiga. Och det ligger säkert något i det han säger.

Stefan Melander är istället av uppfattningen att hästar mår bättre av att tävla utan skor - om underlaget tillåter. Han tror inte att barfotakörning stjälper framgångsrika unghästar, enligt Melander är det istället för många stora lopp för tidigt i karriären.

Det ligger i sakens natur att unghästar som tävlar i för många stora lopp för tidigt i sina karriärer inte håller lika länge som Nahar eller Spring Erom – men det utesluter å andra sidan inte att även barfotakörning påverkar negativt.

Jag har inte i närheten av samma erfarenhet som Kolgjini eller Melander och är därför neutral – men känslan är att barfotaförbudet går hand i hand med det som kallas travarhälsan. Hästens hälsa ska alltid prioriteras.

Varför riskera att hästar far illa? Då tänker jag inte bara på unghästar, utan även på hästar som tävlar frekvent vintertid. Barfotaförbudet garanterar att hästar i hela Sverige förskonas från att tävla på hårda underlag.

Travtränare kallar barfotaförbudet för ett förmynderi. Jag förstår att de känner så men likafullt är inte barfotakörning av hästar en mänsklig rättighet. Hästar är inte skapade för att springa både långt och snabbt utan skor på hovarna.

Barfotaförbudet är även positivt för oss spelare. Innan barfotaförbudet infördes förra året var det alltid en cirkus innan spelstopp vintertid. Nu – efter barfotaförbudet - slipper vi fundera över vilken balans spiken ska tävla med.

Vad tycker du om barfotaförbudet? Kommentera gärna!