Förra året vann Nuncio 11/11 starter och kutade in 9 440 504 kronor för Stall T.Z. Han vann Elitloppet, Oslo Grand Prix, Årjängs Stora Sprinterlopp, Jubileumspokalen, Sundsvall Open Trot och UET Trotting Masters under samma år och går till historien som en av tidernas främsta tävlingshästar. I lördags gjorde Nuncio årsdebut på Axevalla och han gjorde ingen besviken.

Efter segern i UET Trotting Masters var planen att Nuncio skulle förbereda sig för att möta Bold Eagle i Prix d’Amérique. Tyvärr satte en förkylning käppar i hjulen och han blev kvar på gården utanför Enköping. Efter månader från tävlingsbanan årsdebuterade Nuncio på Axevalla och där blev han en av tidernas största V75-favoriter. För hur skulle Nuncio kunna förlora?

Örjan Kihlström styrde honom till ledningen och ekipaget öppnade 17,3/500, att jämföra med 09,7/500 när Nuncio vann Sundsvall Open Trot 2016 från ledningen. Det var aldrig någon tvekan om att han skulle vinna på Axevalla, det handlade bara om hur stor segermarginalen skulle bli. Den blev fem längder till Bruno di Quattro som var tvåa i mål. Han - Bruno di Quattro - imponerade också.

Men även om Bruno di Quattro var heroisk bakom Nuncio får vi inte glömma att Nuncio bara var ute och joggade på Axevalla. Det är bara en motståndare som kan mäta sig med Nuncio och det är Bold Eagle. Jag tänker inte gå in på vem av dem som är bäst men jag längtar efter duellen på Mors dag. Innan Elitloppet är tanken att han ska vinna Olympiatravet. Och det gör han väl?

Nuncio är en intressant individ precis som Stefan Melander. Inför starten på Axevalla pratade Melander om vikten av att tänka positivt för att lyckas. Det är något fler borde ta efter – inte bara inom travsporten utan även i stort – för utan positiv energi blir vägen till pallen lång. Nuncio har enorm kapacitet men jag vill tro att han inte hade lyckats lika väl utan Melander vid sin sida.

Eller vad tror du?

Förra fredagen prisades några av fjolårets bästa prestationer. Hela sporten var samlad och mindes tillbaka ett fint trav-år. Det var åtminstone det jag trodde på förhand. Där finns på tok för lite respekt och kärlek för att travgalan idag ska få finnas. I dagsläget är det givet; skrota hela skiten tills vidare.

Under fredag kvällen förra veckan hade travet sin årliga gala. En tillställning där fjolårets fina prestationer hyllas och prisas. På galan samlas sportens aktiva, äter gott (nåja) och minns fjolåret tillsammans som en slags firmafest. Trodde jag.

Under galans gång fick jag läsa att legendaren Olle Goop inte ens blivit inbjuden till galan. Däremot satt deltagare från Stjärnkusken där, som garanterat inte vet ett dugg om året som gått eller vilka insatser som gjordes.
ATG förklarade att Olle Goop inte blev ditbjuden på grund av att han ej hade någon koppling till några av de nominerade - men ifall han själv hade hört av sig hade han varit välkommen.
Som att bjudas på till en fest där alla sitter och tittar ofint på en. Och förklaringen till varför Goop ej mottog någon inbjudan är inget annat än fiaskoartat.

Jag är fullt allvarligt mållös över hur jag ska beskriva hur jag reagerade och kände när jag fick reda på det under galans gång. Jag tror helt klart att en flock pingviner hade varit mer välkomna dit än Olle Goop. Det säger allt om verkligheten och hur det är idag. Travsporten är inte fullt så vacker som jag befängt tror. Fy fan bara.

Jag säger; skrota Travgalan. Låt oss slippa det. Kan man inte utföra något på ett korrekt vis är det bättre att bara skita i det. Och så som galan behandlas och genomförs idag är det helt klart inte värt det.
Ulf Ohlsson, förra årets store champion i trav-Sverige, fick inte ens fem sekunders hyllning för hans segrande prestation. Även det är på tok för dåligt. Det är inte lika illa som att ignorera Olle Goop, men i närheten. Och anledningen till det var tydligen att sådant uppmärksammas på travbanan - ett område där knappt en kotte är på plats för att bevittna. Är det egentligen värdigt?

Ulf Ohlsson stod för ett strålande år ifjol och slog rekord till höger och vänster och kickade inte minst ned Björn Goop från tronen som den mest vinstrikaste kusken i landet. Det är precis sådant som ska hyllas och äras på en travgala. Prestationer och insatser som gjorts under året. Inför kollegor och personer som ÄR svensk travsport. Sådana som Olle Goop.

Skit i det nu, säger jag. Men återkom gärna när travet behandlas med värdigheten den ska ha.
-----
2 915 besökare tog sig till Solvalla under finalerna och de högklassiga unghästloppen i lördags. Huvudstadsbanan lockar inte mer besökare än någon annan, och i en sådan region med flera miljoner invånare är det så klart ett stort problem.

Låt gå att travsport idag uppenbarligen inte är något man ska se på plats, om man lyssnar på Johan Lindberg och grabbarna, men just 2 915. En siffra som med stor sannolikhet har kryddats till något. Det är verkligen inte bra. Alarmerande låg siffra.
-----
'Sista Sväng' som sänds under söndag kvällen är verkligen ett program jag uppskattar. Programledaren och experterna intill är för en gång skull lite avslappnande och säger precis som de tycker och tänker. I huvudsändningarna är det mycket som sägs för att inte hamna på dålig fot med aktiva, men i just 'Sista sväng' får vi uppleva experter för en gång skull lite obrydda.
Jag tycker det är informativt, intressant och mycket kul att titta på. Jag tycker alla ska spana in på 'Sista Sväng' i fortsättningen!
-----
Legolas-frågan har varit het under veckan. Lite parodiskt har det allt varit från ATG's håll. Plötsligt värnar de om travhistorien och en av de största vi haft på tävlingsbanan. Den hjärtlösa organisationen har slutat förvåna en - och jag talar nog för väldigt många att jag verkligen inte tänker på ATG när jag tänker på Legolas.
-----
Bold Eagle? Han såg helt enorm ut i söndags. Igen, ska sägas. Vilken enorm motor han har i sig och sättet han segrade på i söndags var imponerande.

Tidigare under morgonen samma dag stod Nuncio i sin hage och åt morötter från Årets Häst-fatet. Nog tror jag han satte en och annan morot i halsen när han av avundsjuka stallkamrater fick veta att Bold Eagle ännu en gång gäspat hem ett storlopp.

Jag ser verkligen fram emot att se Bold Eagle i Elitloppet. För som jag skrev efter Prix d'Amerique; nackdelen med hans överlägsenhet just nu är att motståndet bleknar rejält. Hur bra är övriga gänget, egentligen?
Timoko är en hedershäst som fortfarande kämpar sig kvar i världseliten, men är så klart inte av samma sort som 'Örnen'. Det verkar de andra inte heller riktigt vara, även fast en sådan som Propulsion ser fantastiskt fin ut.

Det ska bli ett sant nöje att se mötet Nuncio-Bold Eagle. Ett motstånd som jag hoppas och tror kommer bli kämpigt för den bästa hästen i travvärlden, Bold Eagle.
-----
Jag tycker verkligen det är jättetråkigt att en sådan som Mellby Viking till slut lägger av. Redan nu. Han hade väldigt mycket kvar att ge på travbanan.
-----
Ironin i att Regina Lund debatterat loss och rasat mot "djurplågssporten" trav för något år sedan och idag oproblematiskt är en del av 'Stjärnkusken'.
-----
Okej att vi travtyckare till större delen är ett gäng gnällhönor, men att börja rabbla om att kräva att se Nuncio när solen fortfarande är uppe. Att lite bittert tycka att det är för dåligt att Gulddivisionen ska köras flera minuter efter att solen gått ner - då letar man efter småskit att lyfta.

Personligen struntar jag i när loppen går. Vi ska idag vara glada över att Gulddivisionen ens körs inom V75. Det är långt ifrån en garanti. Det hade inte förvånat mig ifall de lagt loppet utanför. För visst vinner Nuncio, och nu har folk en säker spik både inom V75 och V5.
-----
Monté inom V75? Överlag är jag emot det. Jag tycker loppen oftast inte håller vidare hög kvalité och alltsom oftast är det ett jätteutspritt fält över upploppet och där tävlingsdramatik sällan inträffar. Men monté-SM? Jovisst. Klart som tusan de ska få synas inom V75, åtminstone en gång om året. Lyckligtvis brukar just SM-loppet hålla kvalité. Då ska det så klart få synas på den stora scenen.
-----
I veckan hade jag en konversation med landets rent av främste journalist, nämligen Lasse Granqvist. Lasse är, för er som ej vet, en stor travfantast och lite hopplöst försökte jag locka in honom till Elitloppet.
Jag skulle verkligen vilja se och höra honom i kommentatorhytten, och allra främst i Elitloppet. Där finns ingen som inger sådana känslor som Granqvist gör. Han lyfter in tittaren in i evenemanget på ett fängslande sätt. Och med sin kärlek till travsporten och att vi rent av kan stå inför tidernas Elitlopp hade det varit magiskt att höra Lasse referera.
Jag väljer att lyfta in Lasses känslor för årets Elitlopp med Bold Eagle och Nuncio, och vad han minns främst från storloppet:

"Ja, jösses, vilket Elitlopp, i alla fall på förhand. Historiskt har jag jobbat på flera upplagor och minns nog 1994 bäst. Det var då amerikanske dunderhästen Pine Chip gästade Solvalla. Sverige svarade med Copiad, från Kil i Värmland. Det blev på något sätt den svenska ´landsbygden´(nåja; mindre ort i alla fall...) och det stora imponerande landet på andra sidan Atlanten.

I spårlottningen valde kretsen kring Pine Chip ett spår längre ut (tror det var nummer fyra) medan Copiad, som valde spår just efter, kunde välja ett spår innanför. Över sista bortre långsidan tryckte Pine Chip på allt vad hästen orkade. Copiad svarade. Knappt, men ändå tydligt. Dessa två ökade avståndet ner till övriga fältet med meter efter meter. Längd efter längd. In i sista sväng höll alltjämt Copiad Pine Chip utanför sig. In på upploppet var det Copiad med lite grepp. Jag lovar; vrålet på Solvalla var enormt. Pine Chip lyckades aldrig komma först. På upploppet växte Copiad ytterligare en dimension. Pine Chip var slagen 100 meter före mål och galopperade.

Jag får baske mig gåshud bara att skriva om det!

De som varit med länge pratar också om Ego Boys skiljeheat mot Flower Child i Elitloppet 1973. Det var något liknande. Då var det inte Kil i Värmland som representerade ´lilla´ Sverige. Då var det Rättvik i Dalarna.

Numer arbetar jag inte med Elitloppet. Det gäng som sköter uppgiften där jag nu är, på TV4/12/CMore är av högsta klass och löser uppgiften strålande.

Men sista söndagen i maj är alltid en dag med två stjärnor i boken:
Elitloppet på Solvalla
Mors dag"

Martin Engström.

På lördag är Nuncio tillbaka på landets travbanor. Senast han startade var i UET Trotting Masters på Bjerke 18 september. Nuncio vann förstås och han vann även övriga tio starter under 2016. Totalt sprang han in 9 440 504 kronor på bara ett år. Det är imponerande och för sina prestationer belönades Nuncio med titeln Årets Häst. Välförtjänt och föga överraskande.

Lite snöpligt drabbades han av snuva i december och Stefan Melander var därför tvungen att tacka nej till Prix d’Amérique. Jag vill fortfarande tro att Nuncio varit etta eller tvåa om han bara kommit till start – men Melander deklarerade tidigt att Nuncio inte åker till Paris för att bli tvåa. Till saken hör också att Melander är rädd om sin guldklimp och har drömmar om avel.

Första starten för Nuncio 2017 blir i V75-4 på Axevalla. Han startar från spår 7 och blir omgångens största favorit. För motståndet står Thai Broadway, Spring Erom och Bruno di Quattro med flera. Trots längre uppehåll är det många som kommer spika Nuncio. Jag kan erkänna att jag är en av dem. För hur jag än vänder och vrider på det ser jag inte hur han och Örjan Kihlström ska förlora.

Melander har insinuerat att Olympiatravet 29 april är säsongens första mål. Och månaden därpå ska Nuncio möta Bold Eagle i Elitloppet, är tanken. Jag hoppas innerligt att the clash of the titans blir verklighet. Det vore en ära att se två hästar med utomjordisk kapacitet möta varandra och vem som vinner har därför ingen betydelse. Nuncio och Bold Eagle har inget mer att bevisa.

Det som kunde gå fel gick också fel på Solvalla. Det började bra med segrar för 7 Aileron (V75-1), 13 Red Rose America (V75-2) och 3 On Track Piraten (V75-3), men där tog det också stopp. Först sänkte 5 Hall Of Fashion (V75-4) mig med en högerkrok och precis när jag återhämtat mig fick 4 Young Farmer in en klockren uppercut. Förnedringen fullbordades med 1 Erica (V75-6) som vann med 5 längder före 11 Indoor Voices. Det här var inte min dag.

Som tur är handlar travsport inte bara om spel. Trots uteblivna framgångar för egen del är jag ödmjuk nog att glädjas över fina prestationer på banan. Red Rose America som backades sist och rundade samtliga 800 kvar, On Track Piraten som tog sin sjunde raka seger, Carabinieri som stod inför en tuff uppgift men vann ändå … Thomas Uhrberg som vågade svara ut megafavoriten Master Crowe och visade att det fanns att åka med. Bra gjort!

I fredags utsågs On Track Piraten till Årets Äldre på Hästgalan. Snacket inför galan har mestadels handlat om varför han inte var en av fyra nominerade i kategorin Årets Häst. Hur juryn motiverade varför On Track Piraten inte var en av fyra nominerade gör mig förbannad. Nu har han vunnit 22 V75-lopp – lika många som Victory Tilly – och det var fint att On Track Piraten fick ge svar på tal. För mig är han Årets Häst lika mycket som vinnaren Nuncio.

Förra helgens parodiska ögonblick med Micke Nybrink hänger fortfarande i något. En slags gnagande känsla. Sportälskaren i mig har fått nog och kräver att travet får sitt rätta och värdiga utrymme även i tv-rutan.

Jag tyckte vi alla lärde oss en värdefull läxa efter förra helgens V75 Direkt. Micke Nybrink stod som vanligt och erbjöd speltips, men stod för en rejäl pinsam groda efter Top7-loppet där hans förslag i tv-rutan visade sig vara något helt annat än det han innerligt trodde på själv.
För framtiden känner jag därför så här; Prata hur mycket spel ni bara vill under veckans gång, men när väl lördag eftermiddagen är kommen... Tagga ner och lägg fokuset på sporten istället.

Dagens travsport är så förbannat vacker på många sätt. Och jag förstår liksom alla andra att sporten är väldigt beroende av spelet. Därför köper jag att speltänket är så hårt fokuserat inför tävlingarna.
Men. Däremot när väl spelet är igång. När väl lördagen, som jag skriver om framförallt, är här. Skippa spelsnacket.
Då är det upp till folket att göra sin egna bedömning. Söndag kväll kommer listorna ut. Från måndag fram till lördag förmiddag är surret på helspinn hela landet runt om kring V75. Speltänk dit, speltänk dit. V65-sändningarna under fredagslunchen är en enda lång V75-genomgång exempelvs. Alla ger sina förslag, intervjuer görs, information förmedlas och publiceras och spelarna får sin möjlighet att tänka igenom hur de ska göra.
Men när däremot V75 har satts igång; lägg ner allt jäkla spelsnack i både tv som tidningarnas livechatt. Det är så förbannat ointressant och tjatigt. Inte minst när V75-2 har körts och tv-sändingen börjar promota V86-tävlingarna onsdagen därpå. När det ena spelet är förbi och igång, börjar vi rulla igång det andra.

Där och då räcker det. Sporten får alldeles för sällan något utrymme idag. Jag skulle vilja dra det till att det är fördelat till 95% spelet och 5% sporten i tv-rutan. Så pass är det.
När väl V75 har startat, då skippar vi all spelfokus och galenskap. Låt oss njuta av sporten istället, för en gång skull. Och låt mig slippa se Micke Nybrink göra bort sig i tv-rutan igen, när han råkar försäga sig att det han föreslår är långt ifrån det han själv spelar.
Lördagens direktsändning och händelse var ren och skär parodi. Och det är fortfarnade väldigt märkligt att det inte blivit rubriker. Micke Nybrink står inte i den där studion gratis. Han får betalt för att dela med sig av sina tips och speltankar under tävlingsdagen. Men när han själv inte följer det han säger ut, är det inte rätt illa då...?
-----
Niclas Andersson har blivit en del av Travronden-familjen. Andersson är mest förknippad av sitt gamla uttalande där han stoltserat menade på att Jessica Almenäs är travsportens enda superstar. Nog har han fått mycket skit för det, fullt rättmätigt.

Nu verkar dock Niclas Andersson testa nya banor, nämligen travsportens och inte rampljusets.
I fredagens Ronden skrev han en välskriven och bra krönika, men dessvärre kan jag inte ta mig till det för fem öre. I krönikan skrev Andersson om att travsporten måste förenas. Vi är en familj och den och den och den borde hyllas mer för sitt arbete och bla bla bla. Trots att krönikan var bra i sig, satt jag mest bara och virrade på huvudet.
Ungefär som om Donald Trump skulle få en ledarspalt i Feministiskt Initativs månadsmagasin (om dom nu har ett...).

Det går knappast att ta seriöst.
-----
'Stjärnkusken' är i farten med säsong två på TV4. Programmet sänds på bästa sändningstid under torsdag kvällar och med tanke på första säsongens succé såg man verkligen fram emot andra säsongen.
Jag är nästan ledsen över att låta negativ om ditten och datten hela tiden, men just 'Stjärnkusken' och säsong två är långt ifrån första säsongens kvalité.

Ett gäng C-kändisar med en bossande Lennart Forsgren var inte min grej. Det var rent av tråkigt att se programmet och tyvärr lär jag inte bidra med mer tittning än så. Mycket synd, då 'Stjärnkusken' var en väldigt bra idé och möjlighet för travsporten att ta sig in i stugorna.
-----
Kan helgen bli bättre? Knappast.
Som travnörd njuter man av vad som komma skall den här helgen. Tävlingsdagen på Solvalla håller kanonfin klass och dessutom bjuds vi på mycket fin sport nere från Frankrike. Bara att se och njuta.
-----
Under fredagskvällen är det dags för Hästgalan där fjolårets framgångar ska prisas och hyllas. Här listar jag de nominerade samt de jag tycker ska vinna.

• Årets komet: Clara Jonasson, Kevin Oscarsson, Sofia Adolfsson, Malin Bergström
  Min vinnare: Svårt att utse men den jag till sist väljer är Kevin Oscarsson. Oscarsson körde bland annat till sig en andraplats bakom Nuncio i Jubileumspokalen med Explosive de Vie, en häst han för övrigt hade ett fint år med. Flyttade under året till stall Stefan Persson.
• Årets tvååring: Coin Perdu, Current Affair, Executive Caviar, Vanquish Kronos
  Min vinnare: Coin Perdu är solklar vinnare av det här priset. Kommande storstjärna.
• Årets treåring: Darling Mearas, Deimos Racing, Grant Boko, Policy of Truth
  Min vinnare: Svårt att lista ut en av dessa fina hästarna, men till visst fastnade jag för Kriterievinnaren Deimos Racing.
• Årets fyraåring: Galactica, Readly Express, Otrabanda, Target Kronos
  Min vinnare: Readly Express följde upp sin framgångrika treåringsäsong med att stråla än mer som fyraåring. Seger i Derbyt samt Europaderbyt säger allt. Trots att de övriga gjorde det bra ifjol, var där ingen av dessa som mätte sig med Readly Express
• Årets sto: Jetset, Darling Mearas, Galactica, Otrobanda
  Min vinnare: Otrobanda fick lite av sitt genombrott ifjol efter en något svag debutsäsong som treåring. Segrare av Stoderbyt samt tvåa i Drottningpokalen.
  Årets kallblod: Tand Tuff, Odin Tabac, Månprinsen AM, Uggla I Mossen
  Min vinnare: Tro det eller ej, men till och med jag som inte är särskitl förtjust i kallbloden har ett starkt minne; nämligen Odin Tabacs seger i SM. Förtjänar den här utmärkelsen.
• Årets Äldre: On Track Piraten, Sauveur, Call Me Keeper, Dante Boko
  Min vinnare: Svårt att utse en av dessa stjärnorna, men visst förtjuste On Track Piraten oss alla en hel del ifjol och än så länge verkar det fortsätta så över 2017. Hans R Strömberg gör ett kanonjobb med Piraten som är V75-konungen för dagen.
• Årets tränare: Svante Båth, Stefan Melander, Daniel Redén, Peter Untersteiner
  Min vinnare. Svårt det här med... Daniel Redén hade ett otroligt år, men det går inte att blunda för travsportens mest hängivna själ, Tarzan. Med sin Nuncio ägde han eliten ifjol.
• Årets kusk: Erik Adielsson, Örjan Kihlström, Ulf Ohlsson, Björn Goop
  Min vinnare: Örjan Kihlströms segrar med Nuncio och framgångarna med Propulsion väger tungt. Dessutom rusade han runt på världsrekordtid med Delicious. Kung Örjan.
• Årets häst: Nuncio, Readly Express, Propulsion, Coin Perdu
  Min vinnare: Där finns bara en vinnare av dessa fyra och vi vet alla vem det är.
• Årets kung: Alltid Krusen.

Martin Engström

Nej, det vill sig inte på V75. Det är alltid något som jävlas. Eller så är jag bara helt fel ute. Förra helgen spikade jag 7 Aileron i V75-1 på Bergsåker och han var förstås tvåa över mållinjen och på Åby spikade jag 2 Even’s First Boy i V75-1 och 7 Basic i V75-4. Even’s First Boy var trea i mål och Basic tvåa. Det här med att spika favoriter är inte alltid så jävla bra. Jag måste tänka om.

Torbjörn Jansson levererar vinnartips på löpande band på sin Twitter. Han skrev häromdagen att 9 Origo Tilly skulle med på kupongen i V75-1, trots att det skulle bli ett tungt lopp. Jag trodde inte på varken Jansson eller Origo Tilly och lämnade därför ekipaget utanför kupongen. Man fick inte ens plats som reserv. Jansson visste dock vad han snackade om och vann också - om än på målfoto.

Det var inte många som trodde på 7 M.T.King Of Cash innan loppet. Jag trodde att det skulle bli för tufft – trots att han är starkast i stallet. Sen fick man höra att banan var otroligt tung för dagen och vem gynnar det om inte den starkaste hästen i fältet? M.T.King Of Cash trivdes som fisken i vattnet och var totalt överlägsen. Segermarginalen blev fyra längder. På tung bana!

Inget ont om 14 Makera (V75-3), 4 Alwaysinblackpedia (V75-4) eller 2 Magic Happens (V75-6) men dagens höjdpunkter var – förutom M.T.King Of Cash – 10 Obi Wan (V75-5) och 5 Master Crowe. Obi Wan bjöd på en ordentlig slutrökare och imponerade stort. Han har nog inte varit bättre än nu. Och Master Crowe tuggade i sig både bana och motståndare och var överlägsen.