Så här i mellandagstider kan man tro att landet står stilla. I en slags dvala mellan ledighet, Änglagård på tv:n mitt på dagen och mest ingenting. Så är det definitivt inte i travets värld.

Winter Burst rullar på och jag vill egentligen inte argumentera alltför mycket kring det här upplägget. Som jag skrivit tidigare är det fullt frivilligt att båda titta och spela på loppen. Ibland räcker det med att bara stå över och göra någonting annat.

• Vad som dock åter fångat min uppmärksamhet är det här kring landets aktiva som syns i landets rikstidning Expressen.
  Visst är det vid en spontan första tanke en god idé och intressant ifall landets stortränare får kolumner att tycka och tänka kring travsporten. Men sedan när man tänker efter en gång till finner jag ingen som helst begriplighet.

Det slår tyvärr aldrig fel.
9 av 10 texter som sänds ut från stortränarna är någonting negativt. Det finns alltid något att hugga på och något som måste förändras/förbättras/tas bort.
Hade jag som icke travintresserad läst dessa kolumnerna varje vecka hade jag närmast tyckt synd om travets aktiva. Vilken mardröm de verkar leva i hela tiden.

Även vid den här veckans kolumn var Stefan Melander så där Melander som han kan vara. Han hugger lite försiktigt mot allt och alla. Spelintresserade kallas för "tipsnissar" och det finns en slags nedlåtande ton mot spelet mest hela tiden.

• Visst högaktar jag närmast Tarzan. Han är en av travsportens allra största genom tiderna och lever för sina hästar och sin sport 24 timmar om dygnet. För det har jag stor respekt åt honom.

Men veckans "kom in i matchen" kring hans text var stycket om tidigare stjärntränaren Fabrice Souloy.
Denne Souloy som till sist mötte rättvisan och sattes dit. Det var slutsmutsat. Nu är Gu d'Héripré högaktuell för topp 5-placeringarna vid nästa års Prix d'Amérique och med i spelet kring hästen är just Fabrice Souloy.
Och vid sina textrader om hästen valde Stefan Melander uttrycka viss respekt för Fabrice.

Har jag stor respekt för Stefan Melander har jag mest bara en rejäl avsky för Souloy. Därför förvånades jag av att Tarzan, som har så lätt för att nypa åt spelare, kallar denne skandaltränare för "fantastisk tränare". Ja, ordagrant uttryckte han i sin kolumn;
"Souloy är även en fantastisk tränare och han ryktas snart få tillbaka sin franska tränarlicens."

Ett av travets bekymmer är att vi så lätt glömmer bort. Förbundna ögon och välkomnar tillbaka folk som en gång ertappats med "byxorna nere". För att vi en gång för alla ska få bukt med all fusk och skit måste vi väl ändå stå enade mot det? Jag trodde det var en självklarhet.
Att därför kalla Fabrice Souloy för en "fantastisk tränare" efter allt vad denne gjort är närmast ett hån mot hela travsporten.

Jag må överreagera tycker en del - må så vara då.
Men, snälla. Kom in i matchen.

Nu firar vi nyår.

Martin Engström

Som min lilla Loke växer! Snart nio månader gammal och klok som en bok. Han kan stå uppställd på stallgången, få benen spolade, ha sele på ryggen och ledas i grimskaft. Han gör det mesta utan att protestera. Dessutom har han snart växt om sin mamma i mankhöjd, så det känns som att "lilla Loke" kommer bli en rätt så stor häst ändå! Han tror förövrigt att han är den snyggaste hästen här på jorden och kommer nog bli en liten kaxig typ i framtiden.

Just nu har han dessvärre skadat benet så vi tar det lite coolt ett tag innan det blir att planera vart denna killa ska få spendera vardagen i framtiden.

Vår fina lilla ettåring är väl typ ett äpple hög men trots att så börjar han nog allt växa i kostymen ändå. Next Adventure (e Tobin Kronos u. L.H.Adventure) har stått hos Tomas Rosén sedan mars i år. Han har fått gått i flock tillsammans med jämnåriga grabbar och skolan inför livet som travhäst har påbörjats. Han har hunnit få på sig vagnen och är på god väg i sin utbildning, så himla kul!
”Tobbe” är däremot fortfarande väldigt liten i mankhöjd (precis som sin mamma😅) men jag tycker ändå han börjar se riktigt fin ut. Planen är att han får stå kvar hos Tomas tills att han är tillräckligt körbar för att en annan ska våga sätta sig i vagnen (😂), sen ska vi gasa tillsammans i framtiden!

Nej, det där med Winter Burst är aldrig något jag uppskattat. För ATG:s räkning har det bara skapats av en enda anledning; utnyttja tillfället som ges.

Tyvärr är det ju som så att landet har en eller annan så kallad "speltorsk" som inte kan hålla sig ifrån spelkontot när det vankas V75. Ja, så fort en tävlingsdag har något med V75 att göra är det som att speltarmen får sig ett spratt. Det MÅSTE spelas.
Istället för att umgås med nära och kära vid julgranen ska släkten samlas vid tv:n och jobba in sjuan.

Visst har jag sett V75 som något unikt. Som en dröm för de aktiva. Drömmen alla vill nå till med sin häst. Alla kan inte göra det, men de som gör det har verkligen lyckats i sin tävlingskarriär. Elitens elit gör upp.

Det var åtminstone så jag såg på V75 tidigare. Så är givetvis inte fallet längre. Det är bara att inse att det blivit en produkt endast för spelarna och där den sportsliga aspekten lagts åt sidan. Så är det bara - det är bara att acceptera.

Ser jag dock till årets spelyra så måste jag uttrycka det förbjudna; jag tycker ju faktiskt det ser lite småtrevligt ut, gud förbjude.
Nej, Bjerke och Momarken får ni behålla för er själva, men i övrigt tycker jag det ser riktigt julmysigt ut på sina håll. Det är en förbjuden tanke som vuxit i mig och jag väljer att inte hymla med det.

Vad man än tycker och tänker om Winter Burst så är det viktiga; det är frivilligt att vara med och spela. Man behöver inte om man inte vill.
Man får lov att hoppa över en omgång här och var. Man får till och med lov att sitta och vänta in multijackpotten till Nyårsafton. Inte ens för provisionsjägarna på andelssajterna är det ett måste.

Det är frivilligt - och för er som inte uppskattar Winter Burst finns det säkert mycket annat ni kan göra!

Martin Engström

Tänkte bara dela med mig av lite bilder jag tog på några av alla fantastiska kallblod som joggar runt Hagmyrens travbana om dagarna. Jan-Olov Persson har verkligen ett stall fyllt av ruggigt snygga (och fotovänliga) hästar, och några av dessa fångade jag på bild under en träningsförmiddag på Hagmyren för några veckor sedan.

För att vara något jag sysslar med dagligen så reflekterar jag sällan på hur mycket egentligen travsporten betyder för mig. Ja, egentligen för oss alla med ett intresse i sporten. Ja, sporten.

Jag vill väl ändå påstå att jag på sätt och vis är duktig på att förmedla känslor i mina texter. Nej, jag kommer aldrig tro jag "är något", så ta det inte som något präktigt. Men är det något jag nog inte riktigt kan förmedla så är det hur enormt mycket travsporten betyder för mig.

Det är märkligt hur sällan jag tänker på det. Utan att gå in på detaljer så har år 2020 rent privat varit ganska så pissigt, om man får uttrycka sig så. Med eller utan corona-pandemin. Nej, det har inte alls varit något kul det här.
Nörd som man är så hittar man därför sina små lösningar på bekymmer som möter en i vardagen. Travsporten har varit en sådan för mig.

När saker och ting varit lite mindre bra har jag vänt mig åt att grotta ner mig i lopparkiv eller försökt analysera nästa V75-omgång. Plötsligt är jag på humör igen. Glömt bort allt det djävliga.

Och ser man till gemenskapen den här sporten bidragit med så är jag evigt tacksam.
Nej, sociala medier är inte alltid det bästa forumet och kan onekligen få ens inre glöd att brinna över, men den har också enormt många bra människor som man lärt känna via travsporten.

Jag tänker alldeles för sällan på hur tacksam jag är som fick sådant intresse för travsport. Jag närmast förbarmar mig över de som inte givit den en chans.

För att vara något jag sysslar med dagligen så reflekterar jag sällan på hur mycket egentligen travsporten betyder för mig.
Jag ska börja göra det oftare!