Jakten på sjuan fortsätter. Det var spikarna som svek på Romme. Jag hade stora förhoppningar på Rorri Bris, dessvärre var han inte som bäst för dagen och blev oplacerad. Och Mellby Collector, ja … Det kändes som en given spik från början, men allt eftersom veckan led inföll en oro. Jag spikade honom ändå för att sedan dumförklara mig själv. Det är urbota korkat att spika en stor favorit som riskerar bli instängd – och så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag kunde vara så blåögd. Mellby Collector hamnade fjärde invändigt och kunde aldrig på allvar utmana om segern. Långnäsa åt mig.
Den bästa spiken – om en vinnare kan vara bättre än en annan – var 6 Tellmeastory i V75-2. Veijo Heiskanen var pessimistisk under veckan och ännu värre lät det på lördagen. Det var snopet att gardera honom för att sen se honom vinna i överlägsen stil, men jag gladdes ändå med Heiskanen som jag gillar skarpt. Apropå bra spikar – Fossens Bonus avgjorde enkelt från ledningen utan att visa något extra. Så här i efterhand var det förstås dumt att gardera honom – han skulle ju komma till ledningen och allt det där. Jag visste å andra sidan inte hur Moberg tänkte köra när tipset publicerades.
Hur som helst. Det är snart lördag igen.

Första gången jag besökte en travbana var jag bara fem år. På den tiden fick jag inte spela på trav, men det hände att jag gjorde det ändå. Intresset för travsporten har varit osvikligt sedan dess. Med åren blev intresset för spelet större, först V65 och senare V75, och jag spelar åtminstone ett par gånger i veckan – framför allt på V64 och V75, ibland på V86.
När jag spelar är magkänslan lika avgörande som statistiken, och jag kollar hellre i lopparkivet än lyssnar på kusk- och tränarintervjuer. Fram till idag har det varit en lyckosam kombination. På Travstugan kommer jag skriva två travtips i veckan, ett för V64 och ett för V75 samt följa upp V75 med eftersnack i denna blogg.

