Det var nära ögat – men nära skjuter ingen hare. Tipsen gav sex respektive fem rätt. Skrällarna presenterade sig i den första, andra och sjunde avdelningen. Utdelningen för sju rätt blev därför trevliga 27 888 kronor. I den andra avdelningen pep 3 Archangel Am till ledningen och vann sedan välförtjänt – det fanns inte på kartan för mig, jag tog för givet att 5 Fridericus skulle vara snabbast från start. Tji fick jag. Fridericus kom i mål som femma och får betyget godkänt. Desto mer besviken är jag på min egen insats.
Björn Goop utnämnde 5 Spring Erom (V75-3) till omgångens bästa spik – spelprocenten blev därefter. Det var över redan när Spring Erom tog sig till ledningen utan bekymmer. Tempot blev 12,6 första 500 och 14.9 första 1 000. Med lågt tempo avväpnade Goop konkurrenterna, Spring Erom vann sedan med två länger på lätt bana. Det är trevligt att se att han hittat formen på äldre dar – Dan Widegren är värd beröm för sitt arbete. Allt för många hästar toppar sina karriärer allt för tidigt – men inte Spring Erom.
På förhand var Ina Scotts Ära (V75-6) det mest intressanta loppet. Det slutade med seger för favoriten 4 Southwind Mozart. Veijo Heiskanen sa i en intervju innan loppet att Southwind Mozart kommer vinna Elitloppet 2017 – och efter segern talade även kusken Jörgen Sjunnesson om Elitloppet. Det återstår att se hur det blir med den saken. Insatsen lovade hur som helst mycket, Southwind Mozart var aldrig hotad trots att Readly Express, i årsdebuten, närmade sig över upploppet. Även Readly Express imponerade.
Det var surt att tipset stannade på sex rätt. Förnöjelsen att strecka skrällarna 6 Othello Face (V75-1) och 4 Hero Sjöhammar (V75-7) – båda med vinnarodds över tio gånger pengarna – förtas av besvikelsen över min egen feghet. Det var exempelvis korkat att gardera 6 Caress (V75-4), det stod skrivet ledningen i pannan på honom, och med Björn Goop i sulkyn var segern given. Å andra sidan är det lätt att vara efterklok, inte minst när man spelar på trav. Men vad tusan, vi tar dem nästa gång istället.

Första gången jag besökte en travbana var jag bara fem år. På den tiden fick jag inte spela på trav, men det hände att jag gjorde det ändå. Intresset för travsporten har varit osvikligt sedan dess. Med åren blev intresset för spelet större, först V65 och senare V75, och jag spelar åtminstone ett par gånger i veckan – framför allt på V64 och V75, ibland på V86.
När jag spelar är magkänslan lika avgörande som statistiken, och jag kollar hellre i lopparkivet än lyssnar på kusk- och tränarintervjuer. Fram till idag har det varit en lyckosam kombination. På Travstugan kommer jag skriva två travtips i veckan, ett för V64 och ett för V75 samt följa upp V75 med eftersnack i denna blogg.

