Eftersnack Jägersro 14 januari 2017
Tipsen gick vägen i helgen på Jägersro. Nåja, nästan i alla fall. Både det lilla och stora V75-förslaget gav 6 rätt, vilket gav 1 668 respektive 3 384 kronor – totalt 3 612 kronor i vinst. Som om det inte vore nog gick dubbeln in till 7,31. Det är inget att skryta över – men vinster är alltid bra för självförtroendet.
Jag missade bara 11 Obi Wan i V75-3. Det gör ont eftersom jag alltid annars brukar spela honom – men från bakspår mot tuffa hästar kunde inte ens jag tro på Obi Wan. Å andra sidan hade han aldrig vunnit om Anna Mix varit med och tävlat, men det var hon inte. Kim Eriksson körde henne snällt i ryggar.
Med distans till det som hände i V75-3 har jag funderat länge och väl om det var fult eller inte – men det var i alla fall inte vackert. Sofia Aronsson ska likafullt hyllas för sin ärlighet och Kim Eriksson har inget ansvar i saken. Jag är säker på att många travtränare ofta håller liknande upplägg för sig själva.
Det är inte min mening att svartmåla svensk travsport - inte heller enskilda aktiva - men jag är säker på att tränare inte alltid förvånas över hästar som underpresterar i tävling. Nej, jag tror inte att någon håller på information av ont uppsåt utan snarare för att de alltid tvingas äta upp vad de har sagt.
Nu vänder vi blad. Det finns ingen anledning att göra en höna av en fjäder.
Första gången jag besökte en travbana var jag bara fem år. På den tiden fick jag inte spela på trav, men det hände att jag gjorde det ändå. Intresset för travsporten har varit osvikligt sedan dess. Med åren blev intresset för spelet större, först V65 och senare V75, och jag spelar åtminstone ett par gånger i veckan – framför allt på V64 och V75, ibland på V86.
När jag spelar är magkänslan lika avgörande som statistiken, och jag kollar hellre i lopparkivet än lyssnar på kusk- och tränarintervjuer. Fram till idag har det varit en lyckosam kombination. På Travstugan kommer jag skriva två travtips i veckan, ett för V64 och ett för V75 samt följa upp V75 med eftersnack i denna blogg.
