Den stora kupongen stannade på fem rätt. Utdelningen för sju rätt stannade vid 4 361 kronor. Det började illa redan i V75-1 – favoriten 2 Fridericus galopperade redan innan bilen accelererade och Örjan Kihlström kunde vinna med 12 King City. Länge såg det ut som att 1 Trust Launcher eller 4 Emmet Brown skulle vinna, så blev det alltså inte. Kihlström är vass från bakspår – och framöver kommer han alltid finnas med på kupongen när han startar från bakspår. Man skulle spelat King City – han reste till Halmstad med tre vinster i bagaget, ändå var han bara spelad till 6 %. Det är lätt att vara efterklok – och från spår 12 kunde jag inte tro på King City.
I V75-6 trodde jag på 2 Spring Erom och 10 Mellby Viking. Det kändes länge som att någon av dem skulle vinna, men i sista sväng kastade Mellby Viking in handduken, i slutet på upploppet gjorde 4 Harry Haythrow sig påmind – om någon hade glömt bort honom. Jag tillhörde skaran som trodde att han gjort sitt på landets travbanor, men Heders-Harry reste sig på nio och gav svar på tal. Segern var välförtjänt – extra kul att han fick vinna på hemmaplan. Travsporten behöver profiler och symboler – tränare Benno Karlsson och Johnny Johansson är två profiler och Harry Haythrow symbolen för det vi älskar med svensk travsport.

Första gången jag besökte en travbana var jag bara fem år. På den tiden fick jag inte spela på trav, men det hände att jag gjorde det ändå. Intresset för travsporten har varit osvikligt sedan dess. Med åren blev intresset för spelet större, först V65 och senare V75, och jag spelar åtminstone ett par gånger i veckan – framför allt på V64 och V75, ibland på V86.
När jag spelar är magkänslan lika avgörande som statistiken, och jag kollar hellre i lopparkivet än lyssnar på kusk- och tränarintervjuer. Fram till idag har det varit en lyckosam kombination. På Travstugan kommer jag skriva två travtips i veckan, ett för V64 och ett för V75 samt följa upp V75 med eftersnack i denna blogg.

