Eftersnack Boden 18 juni 2016
Systemförslagen gav sex rätt – jag hade ju spikat Le Chapeau som slutade tvåa bakom Ebony Boko. Sju rätt gav å andra sidan ingen större utdelning, men tillräckligt stor för att sex rätt skulle smaka surt. Vädret i Boden blev sämre än man hoppats, och loppen mer rafflande än man kunnat tro. Daniel Redén berättade efter loppet att Propulsion inte var på topp i värmningen och att informationen undanhållits för Örjan Kihlström. Redéns taktiska triumf innebar seger i Norrbottens Stora Pris och en miljon på kontot. Propulsion har inte sett botten än – och han blir spännande att följa i storloppen som återstår. Vilket är nästa mål för Propulsion? Det står skrivet i stjärnorna, säkert är att Propulsion har kapacitet för att utmana Nuncio i storloppen framöver – bara Redén tillåter.
Redén är värd att hyllas. Likaså Jörgen Westholm. Han upplever sitt bästa år som tränare sedan Super Lights tid – när Ebony Boko skar mållinjen i Boden tog Westholm sin 50:e seger 2016 som tränare. Efter 263 starter 2016 har Westholm 19 i segerprocent, att jämför med Stig H Johansson och Stefan Melander som har 18 (251 starter) respektive 9 i segerprocent. Jämförelsen må vara orättvis – för att jämförelsen ska bli korrekt behöver man ställa prissummorna jämte segerprocenten. Melander har tio miljoner inkörda kronor hittills i år, Westholm närmar sig fem miljoner. Man kan också vända på det; är den bästa tränaren den som kör in mest pengar? Travtränare har trots allt olika förutsättningar att lyckas. Heder till Westholm.
När man ändå hyllar aktiva, ja då måste även Örjan Kihlström hyllas. I Boden tog han tre segrar inom V75 – med Whitehouse Express, Fire To The Rain och Propulsion. Kihlström är överlägsen – samtidigt är det få förunnat att köra såna hästar som han får köra. Travtränare går genom eld för att Kihlström ska köra just deras hästar i storloppen, exempelvis i Norrbottens Stora Pris, och det för att han har en sällsam förmåga att hinna först över mållinjen, oavsett hur omöjlig uppgiften först än verkar. Många spelare har slitit sitt hår i onödan genom åren när Kihlström avvaktat genom slutkurvorna för att sedan spurta förbi hela fälten. Man kommer långt som spelare att spika Kihlström snarare än hästarna – och reflektera inte över spelprocenten.
Första gången jag besökte en travbana var jag bara fem år. På den tiden fick jag inte spela på trav, men det hände att jag gjorde det ändå. Intresset för travsporten har varit osvikligt sedan dess. Med åren blev intresset för spelet större, först V65 och senare V75, och jag spelar åtminstone ett par gånger i veckan – framför allt på V64 och V75, ibland på V86.
När jag spelar är magkänslan lika avgörande som statistiken, och jag kollar hellre i lopparkivet än lyssnar på kusk- och tränarintervjuer. Fram till idag har det varit en lyckosam kombination. På Travstugan kommer jag skriva två travtips i veckan, ett för V64 och ett för V75 samt följa upp V75 med eftersnack i denna blogg.
