San Moteur har alltså gjort sin sista start. Ja, den bulletinen på nåt sätt kom, gick och försvann där i slutet av förra veckan. Beskedet. Reaktionerna. I detta vårt tidevarv när allting ju är över i en blinkning – även kallad flashnotis. Snudd på åtminstone. Raskt över till nästa grej. För sedan dess har det liksom bland annat bråkats om V85-banan på Axevalla, det har varit (trav)dramatik i Vasaloppet och Daniel Wäjersten har gått och köpt Bjertorp (hoppsan, även om det väl bara var en tidsfråga om att vända hem till väst-Sverige?)!
"En individ med den utväxlingen, den speeden, den utstrålningen."
För att givetvis då inte tala om det faktum att delar av världen står i brand, för att inte tala om att ännu större delar av världen snart kan stå i brand. Då är det lätt att man bläddrar vidare från San Moteur, svårare än så är det egentligen inte.
Men – han måste ändå få vara värd mer än så. Mycket mer värd. Vi borde stanna upp vid honom. Vi måste stanna upp vid honom. För, vilken alldeles exceptionell travhäst han faktiskt var. I sina goda och kroppsligt på topp fungerande stunder ... så kan jag banne mig knappt komma på någon enda med högre grundkapacitet – någonsin. En individ med den utväxlingen, den speeden, den utstrålningen. Som när han tog sig runt banan likt en Nadia Comaneci i en OS-gymnastisk, där i Jubileumspokalen 2022; det var ren perfektion, som den bästa prosan. Eller när han framför Björn Goop spurtjoggade till seger i Elitloppsförsöket året därpå. Det såg så enkelt ut, så lent, som livet efter ett par glas vin i den ljumma sommarkvällen.
När San Moteur verkligen mådde bra. När alla kroppens delar satt rätt, så var han unik, jag vill dra det så långt. Dessvärre var det alldeles för sällan som det var dit det lutade. Och jag har på sina ställen sett människor uttrycka att de anser att han var hästen som delade travfolket i två läger: där vissa hävdade undantagsnivå, andra att han överskattad. Men det där blir en konstig och faktiskt helt felaktig gradering. Jag tror mer att det handlade om att en del aldrig riktigt förstod nivån på hans skörhet, kring ömtåligheten, när vissa till exempel inför Prix d'Amérique spekulerade i att han behövde/”det skulle vara perfekt med” två-tre lopp i kroppen inför det stora slaget, då hade man inte tagit till sig vilken typ av häst San Moteur var. För han funkade inte så. Han tålde inte det. Han mäktade inte med en tilltagen matchningsplan.
För hade han gjort det. Hade han varit Victory Tilly-hård eller gjord av Varenne-granit, då hade vi fått se Håkan Arvidssons drömtravare som en av de allra största i den svenska travhistorien. Kanske faktiskt den bäste någonsin.
Så monumentalt talangfull var han. Så högt var kunnandet. Så fantastisk var denne på så många vis unika varelse.
Nu blev det bara nästan. Det är lite så det känns.
Och också ungefär som att lämna en favoritroman bakom sig, med slutraden läst.
Tomt, känslosamt, vemodigt, och samtidigt i en evig tacksamhet över upplevelsen.
___________
I övrigt:
- Utsikterna för San Moteur i aveln? Har ingen aning. Inte direkt fallen efter någon topp-avelshingst själv, skör (med det var ju Maharajah på sitt sätt också ...), men samtidigt med sin egna superkapacitet. Sällsynt svårbedömd.
- Just det, Jerry Riordan har också hänt ”efter San Moteur”. Flyr nu efter alla märkliga omständigheter under sin Halmstad-sejour hals över huvud ännu en travnation under sin karriär. Nu tillbaka till Italien, som han en gång lämnade; enligt egen utsago bland annat på grund av ”alla problem med dopingen där”. Jojo.
- 40 år sedan Palmemordet under helgen som gick är ju inte klokt, jag minns det som i går. Dagen efter mordet, den 1 mars 1986, var det extra nyhetssändningar, sorgemusik och en i övrigt inställd tevetablå som gällde. Men två saker sändes trots allt: Tipsextra-matchen mellan Southampton och Manchester United och – V65-tävlingarna från Bergsåker
- Björn Goop överklagar alltså domen från STAD i det uppmärksammade Legligin-fallet. Jag tar för givet att det är utsiktslöst, om inte så är vi ute på riktigt hal is.
- Henrik Ingvarsson
