En vecka där jag bestämde mig för att se positivt på saker och ting förändrades plötsligt till en tävlingskväll med en ådrig panna. Solvalla behandlar sporten lite hur de vill och där står tränare och hästägare och bara accepterar misären.

Monté inom V75 har föga förvånande varit ett ämne under veckan där åsikterna varit delade. Jag vidhåller fortfarande att jag tycker monté-SM absolut borde få synas inom V75 en gång om året, men att det också är enda gången. Än så länge tycker jag kvalitén på loppen är alldeles för låg för att platsa inom V75.
Montén har fått kämpa i motvind länge och inte minst ryttarna har fått jobba stenhårt för att lyfta fram montén utan att egentligen komma vidare långt.

Och trots att jag har respekt för deras hårda arbete och inställning, är vissa av deras yttringar i veckan rejält tröttsamma.
I artikel på Trav 365 uttalade sig systrarna Madelen och Malin Berås, två rutinerade montéryttare. Deras enda signal och meddelande mot de som är negativa till monté är att det bara är en massa negativa gubbar som inte vill någonting nytt.

Att dra gamla gubbar-kortet är det enda dom kan göra, alltså. Jag suckade djupt när jag läste det. Jag tror det är långt ifrån bara en massa gubbar som inte tycker monté är vidare attraktivt som V75-lopp.
-----
En annan artikel som gladde mig i veckan innehöll uttalande från Solvallas sportchef, Markus Myron, samt Åbys Jon Walter Pedersen.
Båda var tydliga - Phillipe Billiard är inte välkommen hit.

Nu hade jag inte förväntat mig någonting annat, men det är ändå en härlig markering att höra och en viktig signal att vi i Sverige vill ha en ren sport utan typer som smutsar ner.
-----
Alla gör vi fel och är man dessutom en så kallad kändis är strålkastarljusen än starkare på en när man gör fel.
Men just Regina Lund har varit tydlig; hon hatade travsporten innan 'Stjärnkusken'.

När hon åkte ut ur skämtprogrammet stortjöt hon och även fast tårarna är äkta, har jag svårt att ta henne på allvar. Inte efter hur hon försökt smutskasta sporten som hon gjort.
I lördagens V75-sändning syntes hon igen, när hon som ensam "reporter" gjorde ett reportage hemma hos Nuncio. Att ge henne möjligheten till ett sådant reportage på bästa travsändningstid får mig att må illa.

Hur sådana människor halkar in på ett bananskal i vår sport. Så tycker jag i alla fall, sen kan folk tycka att jag är hur bitter som helst.
-----
Min absoluta favorit var, är och kommer nog alltid att vara Joke Face. Dessvärre försvann han från tävlingsbanan alltför tidigt, och likaså från livet som avelskonung hemma på Vomb.
Lyckligtvis hann han bli pappa till flera blivande storstjärnor och under onsdagen visade åter Rushmore Face att han är något att lägga blicken på. Får hästen bara vara frisk och utvecklas vidare kommer det där bli en kanonhäst.
-----
Ännu en profil lämnar tävlingsbanan. Den här veckan stod det klart att Backfire går till avel. Hennes första partner blir Trixton.
2014 hade hon ett fint år med vinst i Drottning Silvias Pokal samt Breeders' Crown för ston. Övriga meriter blev bland annat tvåa i E3 för ston, Stochampionatet och Prix Marcel Laurent på Vincennes.
Sammanlagt sprang hon till sist in 5,4 miljoner i sin tävlingskarriär.
-----
I ren naivitet satte jag mig och följde tävlingarna från Solvalla och Åby under onsdag kvällen och såg fram emot en fin tävlingskväll med god sport. Men inte ens när man sitter med positiviteten i glasögonen blir man oberörd.

Solvallas bana höll okej kvalité i inledande loppen, men där många fastslog att den mot slutet lär bli rejält krävande - och visst hade de rätt. Mot slutet var det inte längre en tävlingsbana. Det var ett parodiskt skadecenter för travhästar.
Plötsligt uppstod en massa hål(!) i banan in mot sista sväng till upploppet och där tävlingarna stoppades för att få banan reparerad. När jag inte trodde det kunde bli värre sprang där till slut runt en massa folk och satte ut koner på banan. Plötsligt blev tävlingsbanan en slalomslinga och jag fylldes av frustration.

Banan höll inte måttet någonstans. Skaderisken höjdes med 300% på hästarna, men nog tusan skulle loppen avslutas ändå. Det var, som jag skrev, ren parodi. Att Solvalla haft problem med sin bana är välkänt. Efter att STCC fick bruka Solvalla som en lekpark har travbanan inte hållit måttet och det är numera vanligt att Solvalla då och då visar upp en tafflig tävlingsbana.

Lyckligtvis ska de göra någonting åt problemet - men inte förrän mot sommaren. Jag förstår inte hur det där har fått gå igenom. "Jaja, vi ska ordna det här. Men låt oss vänta till i sommar när det är tävlingsuppehåll. Vi kör på fram tills dess".
Det är inte banskötarens fel, långt ifrån. Det är Solvallas toppar som bestämmer som står för det största misstaget. Att senarelägga banomläggningen är ignorans och ett tänk som absolut inte är på hästhälsans sida.

Onsdag kvällen var ett enda stort skämt och där satt jag i tv-soffan och såg fram emot en tävlingskväll utan att få skäl att bli upprörd. Jag satt med ådror i pannan till sist. Spelsäkerheten var lika med noll, skaderisken fanns där och i studion stod de som glada nickedockor och levererade speltips samtidigt som koner sattes ut på banan.
Och eftersom tävlingarna försenades något på Solvalla påverkade även det Åby eftersom det var V86 Xpress-omgång. Det var åtminstone vad jag trodde. Plötsligt startade V86-7 på Åby samtidigt som Solvalla till sist fick iväg V86-6.

Usch, vilken kväll. Sporten är verkligen illa ute. Det är illavarslande och det får mig att må illa. Djurskyddet är för dagen lite halvblurrigt och jag förstår inte hur banveterinären på Solvalla kunde låta tävlingarna avslutas. Lika lite förstår jag tränarna och hästägarna som släppte ut sina hästar på banan.

Och det är ganska enkelt att svara på varför Solvalla kan fortsätta göra så här. Anmälningarna dit upphör inte. Tränare och hästägare accepterar misären. Annat hade det varit om någon stod upp, röt ifrån och rentav bojkottade huvudstadsbanan. Då hade Solvalla kunnat stå där med sin taffliga slalombana fram till sommaruppehållet.
-----
Propulsion tacklades bort och istället blev det Fabrice Souloy/Phillipe Billard-show under torsdagen på Vincennes.
Hjärtlösheten fortsätter där nere...

Martin Engström

Förra fredagen prisades några av fjolårets bästa prestationer. Hela sporten var samlad och mindes tillbaka ett fint trav-år. Det var åtminstone det jag trodde på förhand. Där finns på tok för lite respekt och kärlek för att travgalan idag ska få finnas. I dagsläget är det givet; skrota hela skiten tills vidare.

Under fredag kvällen förra veckan hade travet sin årliga gala. En tillställning där fjolårets fina prestationer hyllas och prisas. På galan samlas sportens aktiva, äter gott (nåja) och minns fjolåret tillsammans som en slags firmafest. Trodde jag.

Under galans gång fick jag läsa att legendaren Olle Goop inte ens blivit inbjuden till galan. Däremot satt deltagare från Stjärnkusken där, som garanterat inte vet ett dugg om året som gått eller vilka insatser som gjordes.
ATG förklarade att Olle Goop inte blev ditbjuden på grund av att han ej hade någon koppling till några av de nominerade - men ifall han själv hade hört av sig hade han varit välkommen.
Som att bjudas på till en fest där alla sitter och tittar ofint på en. Och förklaringen till varför Goop ej mottog någon inbjudan är inget annat än fiaskoartat.

Jag är fullt allvarligt mållös över hur jag ska beskriva hur jag reagerade och kände när jag fick reda på det under galans gång. Jag tror helt klart att en flock pingviner hade varit mer välkomna dit än Olle Goop. Det säger allt om verkligheten och hur det är idag. Travsporten är inte fullt så vacker som jag befängt tror. Fy fan bara.

Jag säger; skrota Travgalan. Låt oss slippa det. Kan man inte utföra något på ett korrekt vis är det bättre att bara skita i det. Och så som galan behandlas och genomförs idag är det helt klart inte värt det.
Ulf Ohlsson, förra årets store champion i trav-Sverige, fick inte ens fem sekunders hyllning för hans segrande prestation. Även det är på tok för dåligt. Det är inte lika illa som att ignorera Olle Goop, men i närheten. Och anledningen till det var tydligen att sådant uppmärksammas på travbanan - ett område där knappt en kotte är på plats för att bevittna. Är det egentligen värdigt?

Ulf Ohlsson stod för ett strålande år ifjol och slog rekord till höger och vänster och kickade inte minst ned Björn Goop från tronen som den mest vinstrikaste kusken i landet. Det är precis sådant som ska hyllas och äras på en travgala. Prestationer och insatser som gjorts under året. Inför kollegor och personer som ÄR svensk travsport. Sådana som Olle Goop.

Skit i det nu, säger jag. Men återkom gärna när travet behandlas med värdigheten den ska ha.
-----
2 915 besökare tog sig till Solvalla under finalerna och de högklassiga unghästloppen i lördags. Huvudstadsbanan lockar inte mer besökare än någon annan, och i en sådan region med flera miljoner invånare är det så klart ett stort problem.

Låt gå att travsport idag uppenbarligen inte är något man ska se på plats, om man lyssnar på Johan Lindberg och grabbarna, men just 2 915. En siffra som med stor sannolikhet har kryddats till något. Det är verkligen inte bra. Alarmerande låg siffra.
-----
'Sista Sväng' som sänds under söndag kvällen är verkligen ett program jag uppskattar. Programledaren och experterna intill är för en gång skull lite avslappnande och säger precis som de tycker och tänker. I huvudsändningarna är det mycket som sägs för att inte hamna på dålig fot med aktiva, men i just 'Sista sväng' får vi uppleva experter för en gång skull lite obrydda.
Jag tycker det är informativt, intressant och mycket kul att titta på. Jag tycker alla ska spana in på 'Sista Sväng' i fortsättningen!
-----
Legolas-frågan har varit het under veckan. Lite parodiskt har det allt varit från ATG's håll. Plötsligt värnar de om travhistorien och en av de största vi haft på tävlingsbanan. Den hjärtlösa organisationen har slutat förvåna en - och jag talar nog för väldigt många att jag verkligen inte tänker på ATG när jag tänker på Legolas.
-----
Bold Eagle? Han såg helt enorm ut i söndags. Igen, ska sägas. Vilken enorm motor han har i sig och sättet han segrade på i söndags var imponerande.

Tidigare under morgonen samma dag stod Nuncio i sin hage och åt morötter från Årets Häst-fatet. Nog tror jag han satte en och annan morot i halsen när han av avundsjuka stallkamrater fick veta att Bold Eagle ännu en gång gäspat hem ett storlopp.

Jag ser verkligen fram emot att se Bold Eagle i Elitloppet. För som jag skrev efter Prix d'Amerique; nackdelen med hans överlägsenhet just nu är att motståndet bleknar rejält. Hur bra är övriga gänget, egentligen?
Timoko är en hedershäst som fortfarande kämpar sig kvar i världseliten, men är så klart inte av samma sort som 'Örnen'. Det verkar de andra inte heller riktigt vara, även fast en sådan som Propulsion ser fantastiskt fin ut.

Det ska bli ett sant nöje att se mötet Nuncio-Bold Eagle. Ett motstånd som jag hoppas och tror kommer bli kämpigt för den bästa hästen i travvärlden, Bold Eagle.
-----
Jag tycker verkligen det är jättetråkigt att en sådan som Mellby Viking till slut lägger av. Redan nu. Han hade väldigt mycket kvar att ge på travbanan.
-----
Ironin i att Regina Lund debatterat loss och rasat mot "djurplågssporten" trav för något år sedan och idag oproblematiskt är en del av 'Stjärnkusken'.
-----
Okej att vi travtyckare till större delen är ett gäng gnällhönor, men att börja rabbla om att kräva att se Nuncio när solen fortfarande är uppe. Att lite bittert tycka att det är för dåligt att Gulddivisionen ska köras flera minuter efter att solen gått ner - då letar man efter småskit att lyfta.

Personligen struntar jag i när loppen går. Vi ska idag vara glada över att Gulddivisionen ens körs inom V75. Det är långt ifrån en garanti. Det hade inte förvånat mig ifall de lagt loppet utanför. För visst vinner Nuncio, och nu har folk en säker spik både inom V75 och V5.
-----
Monté inom V75? Överlag är jag emot det. Jag tycker loppen oftast inte håller vidare hög kvalité och alltsom oftast är det ett jätteutspritt fält över upploppet och där tävlingsdramatik sällan inträffar. Men monté-SM? Jovisst. Klart som tusan de ska få synas inom V75, åtminstone en gång om året. Lyckligtvis brukar just SM-loppet hålla kvalité. Då ska det så klart få synas på den stora scenen.
-----
I veckan hade jag en konversation med landets rent av främste journalist, nämligen Lasse Granqvist. Lasse är, för er som ej vet, en stor travfantast och lite hopplöst försökte jag locka in honom till Elitloppet.
Jag skulle verkligen vilja se och höra honom i kommentatorhytten, och allra främst i Elitloppet. Där finns ingen som inger sådana känslor som Granqvist gör. Han lyfter in tittaren in i evenemanget på ett fängslande sätt. Och med sin kärlek till travsporten och att vi rent av kan stå inför tidernas Elitlopp hade det varit magiskt att höra Lasse referera.
Jag väljer att lyfta in Lasses känslor för årets Elitlopp med Bold Eagle och Nuncio, och vad han minns främst från storloppet:

"Ja, jösses, vilket Elitlopp, i alla fall på förhand. Historiskt har jag jobbat på flera upplagor och minns nog 1994 bäst. Det var då amerikanske dunderhästen Pine Chip gästade Solvalla. Sverige svarade med Copiad, från Kil i Värmland. Det blev på något sätt den svenska ´landsbygden´(nåja; mindre ort i alla fall...) och det stora imponerande landet på andra sidan Atlanten.

I spårlottningen valde kretsen kring Pine Chip ett spår längre ut (tror det var nummer fyra) medan Copiad, som valde spår just efter, kunde välja ett spår innanför. Över sista bortre långsidan tryckte Pine Chip på allt vad hästen orkade. Copiad svarade. Knappt, men ändå tydligt. Dessa två ökade avståndet ner till övriga fältet med meter efter meter. Längd efter längd. In i sista sväng höll alltjämt Copiad Pine Chip utanför sig. In på upploppet var det Copiad med lite grepp. Jag lovar; vrålet på Solvalla var enormt. Pine Chip lyckades aldrig komma först. På upploppet växte Copiad ytterligare en dimension. Pine Chip var slagen 100 meter före mål och galopperade.

Jag får baske mig gåshud bara att skriva om det!

De som varit med länge pratar också om Ego Boys skiljeheat mot Flower Child i Elitloppet 1973. Det var något liknande. Då var det inte Kil i Värmland som representerade ´lilla´ Sverige. Då var det Rättvik i Dalarna.

Numer arbetar jag inte med Elitloppet. Det gäng som sköter uppgiften där jag nu är, på TV4/12/CMore är av högsta klass och löser uppgiften strålande.

Men sista söndagen i maj är alltid en dag med två stjärnor i boken:
Elitloppet på Solvalla
Mors dag"

Martin Engström.

Förra helgens parodiska ögonblick med Micke Nybrink hänger fortfarande i något. En slags gnagande känsla. Sportälskaren i mig har fått nog och kräver att travet får sitt rätta och värdiga utrymme även i tv-rutan.

Jag tyckte vi alla lärde oss en värdefull läxa efter förra helgens V75 Direkt. Micke Nybrink stod som vanligt och erbjöd speltips, men stod för en rejäl pinsam groda efter Top7-loppet där hans förslag i tv-rutan visade sig vara något helt annat än det han innerligt trodde på själv.
För framtiden känner jag därför så här; Prata hur mycket spel ni bara vill under veckans gång, men när väl lördag eftermiddagen är kommen... Tagga ner och lägg fokuset på sporten istället.

Dagens travsport är så förbannat vacker på många sätt. Och jag förstår liksom alla andra att sporten är väldigt beroende av spelet. Därför köper jag att speltänket är så hårt fokuserat inför tävlingarna.
Men. Däremot när väl spelet är igång. När väl lördagen, som jag skriver om framförallt, är här. Skippa spelsnacket.
Då är det upp till folket att göra sin egna bedömning. Söndag kväll kommer listorna ut. Från måndag fram till lördag förmiddag är surret på helspinn hela landet runt om kring V75. Speltänk dit, speltänk dit. V65-sändningarna under fredagslunchen är en enda lång V75-genomgång exempelvs. Alla ger sina förslag, intervjuer görs, information förmedlas och publiceras och spelarna får sin möjlighet att tänka igenom hur de ska göra.
Men när däremot V75 har satts igång; lägg ner allt jäkla spelsnack i både tv som tidningarnas livechatt. Det är så förbannat ointressant och tjatigt. Inte minst när V75-2 har körts och tv-sändingen börjar promota V86-tävlingarna onsdagen därpå. När det ena spelet är förbi och igång, börjar vi rulla igång det andra.

Där och då räcker det. Sporten får alldeles för sällan något utrymme idag. Jag skulle vilja dra det till att det är fördelat till 95% spelet och 5% sporten i tv-rutan. Så pass är det.
När väl V75 har startat, då skippar vi all spelfokus och galenskap. Låt oss njuta av sporten istället, för en gång skull. Och låt mig slippa se Micke Nybrink göra bort sig i tv-rutan igen, när han råkar försäga sig att det han föreslår är långt ifrån det han själv spelar.
Lördagens direktsändning och händelse var ren och skär parodi. Och det är fortfarnade väldigt märkligt att det inte blivit rubriker. Micke Nybrink står inte i den där studion gratis. Han får betalt för att dela med sig av sina tips och speltankar under tävlingsdagen. Men när han själv inte följer det han säger ut, är det inte rätt illa då...?
-----
Niclas Andersson har blivit en del av Travronden-familjen. Andersson är mest förknippad av sitt gamla uttalande där han stoltserat menade på att Jessica Almenäs är travsportens enda superstar. Nog har han fått mycket skit för det, fullt rättmätigt.

Nu verkar dock Niclas Andersson testa nya banor, nämligen travsportens och inte rampljusets.
I fredagens Ronden skrev han en välskriven och bra krönika, men dessvärre kan jag inte ta mig till det för fem öre. I krönikan skrev Andersson om att travsporten måste förenas. Vi är en familj och den och den och den borde hyllas mer för sitt arbete och bla bla bla. Trots att krönikan var bra i sig, satt jag mest bara och virrade på huvudet.
Ungefär som om Donald Trump skulle få en ledarspalt i Feministiskt Initativs månadsmagasin (om dom nu har ett...).

Det går knappast att ta seriöst.
-----
'Stjärnkusken' är i farten med säsong två på TV4. Programmet sänds på bästa sändningstid under torsdag kvällar och med tanke på första säsongens succé såg man verkligen fram emot andra säsongen.
Jag är nästan ledsen över att låta negativ om ditten och datten hela tiden, men just 'Stjärnkusken' och säsong två är långt ifrån första säsongens kvalité.

Ett gäng C-kändisar med en bossande Lennart Forsgren var inte min grej. Det var rent av tråkigt att se programmet och tyvärr lär jag inte bidra med mer tittning än så. Mycket synd, då 'Stjärnkusken' var en väldigt bra idé och möjlighet för travsporten att ta sig in i stugorna.
-----
Kan helgen bli bättre? Knappast.
Som travnörd njuter man av vad som komma skall den här helgen. Tävlingsdagen på Solvalla håller kanonfin klass och dessutom bjuds vi på mycket fin sport nere från Frankrike. Bara att se och njuta.
-----
Under fredagskvällen är det dags för Hästgalan där fjolårets framgångar ska prisas och hyllas. Här listar jag de nominerade samt de jag tycker ska vinna.

• Årets komet: Clara Jonasson, Kevin Oscarsson, Sofia Adolfsson, Malin Bergström
  Min vinnare: Svårt att utse men den jag till sist väljer är Kevin Oscarsson. Oscarsson körde bland annat till sig en andraplats bakom Nuncio i Jubileumspokalen med Explosive de Vie, en häst han för övrigt hade ett fint år med. Flyttade under året till stall Stefan Persson.
• Årets tvååring: Coin Perdu, Current Affair, Executive Caviar, Vanquish Kronos
  Min vinnare: Coin Perdu är solklar vinnare av det här priset. Kommande storstjärna.
• Årets treåring: Darling Mearas, Deimos Racing, Grant Boko, Policy of Truth
  Min vinnare: Svårt att lista ut en av dessa fina hästarna, men till visst fastnade jag för Kriterievinnaren Deimos Racing.
• Årets fyraåring: Galactica, Readly Express, Otrabanda, Target Kronos
  Min vinnare: Readly Express följde upp sin framgångrika treåringsäsong med att stråla än mer som fyraåring. Seger i Derbyt samt Europaderbyt säger allt. Trots att de övriga gjorde det bra ifjol, var där ingen av dessa som mätte sig med Readly Express
• Årets sto: Jetset, Darling Mearas, Galactica, Otrobanda
  Min vinnare: Otrobanda fick lite av sitt genombrott ifjol efter en något svag debutsäsong som treåring. Segrare av Stoderbyt samt tvåa i Drottningpokalen.
  Årets kallblod: Tand Tuff, Odin Tabac, Månprinsen AM, Uggla I Mossen
  Min vinnare: Tro det eller ej, men till och med jag som inte är särskitl förtjust i kallbloden har ett starkt minne; nämligen Odin Tabacs seger i SM. Förtjänar den här utmärkelsen.
• Årets Äldre: On Track Piraten, Sauveur, Call Me Keeper, Dante Boko
  Min vinnare: Svårt att utse en av dessa stjärnorna, men visst förtjuste On Track Piraten oss alla en hel del ifjol och än så länge verkar det fortsätta så över 2017. Hans R Strömberg gör ett kanonjobb med Piraten som är V75-konungen för dagen.
• Årets tränare: Svante Båth, Stefan Melander, Daniel Redén, Peter Untersteiner
  Min vinnare. Svårt det här med... Daniel Redén hade ett otroligt år, men det går inte att blunda för travsportens mest hängivna själ, Tarzan. Med sin Nuncio ägde han eliten ifjol.
• Årets kusk: Erik Adielsson, Örjan Kihlström, Ulf Ohlsson, Björn Goop
  Min vinnare: Örjan Kihlströms segrar med Nuncio och framgångarna med Propulsion väger tungt. Dessutom rusade han runt på världsrekordtid med Delicious. Kung Örjan.
• Årets häst: Nuncio, Readly Express, Propulsion, Coin Perdu
  Min vinnare: Där finns bara en vinnare av dessa fyra och vi vet alla vem det är.
• Årets kung: Alltid Krusen.

Martin Engström

Singelstrecken svek, men det är trots allt en liten nöjd känsla inombords så här några minuter efter att V75 är över. Möjligen är jag härdad av misären, men inte minst avslutningen med Petri Puros storstjärna fick en att le.

Jag var aldrig ens halvnära att singelstrecka inledningens favorit, Even's First Boy. Som Origo Tilly varit på slutet och tongångarna från Torbjörn Jansson, var helt given att låsa loppet med - och det var fullt befogat.
Favoriten svek och istället var det Origo Tilly som tampades hela vägen in mot Emmett Brown (Johan Untersteiner), där endast målfotot till sist skiljde de båda åt. Seger för Origo Tilly...!

...men Johan Untersteiner skulle ta snabb revansch i V75-2.
Med sin M.T. King of Cash visade han återigen att hästen är bästa hästen i fältet, liksom senast på Jägersro. Det blev aldrig särskilt spännande det här. Partizan Face (Adrian Kolgjini) styrde och ställde fältet större delen av loppet, galopperade till sist bort sig.
En av mina två följeslagare, Amphibian Madness, föll i galopp innan loppet ens gick iväg och där dagens start förstördes innan det ens hade startat.

I stoloppet hade jag goda förhoppningar på omgångens måstestreck, Pearl Face (Erlend Rennesvik). Hästen fick en lugn inledning, men föll liksom många övriga till sist i galopp. Pearl Face stod sedan för en stark upphämtning och kunde sluta trea.
Vann loppet gjorde istället en svepande Makera (Peter Untersteiner) tätt före stallkamraten Lonely Star (Jörgen Sjunnesson).

Många spelare höjde lite frustrerat på ögonbrynen när ledande Alwaysinblackpedia (Frode Hamre) släppte över ledningen till storfavoriten Basic (Björn Goop) med varvet kvar. Tji fick dom.
Basic var långt ifrån lika bra som hon kan vara och istället var det Alwaysinblackpedia som kunde spurta förbi över upploppet, efter en perfekt resa i rygg sista varvet. Väl kört, Hamre.

I Gulddivisionen repriserade Flemming Jensen senaste insatsen på Jägersro för Obi-Wan och spurtade ned hela fältet över upploppet. En aningen svag Gulddivision där ledande Nothing But Class sjönk bak i fältet mot slutet och var långt ifrån så bra som spelarna hoppades på.

Rikshästen, Can Lane (Johan Untersteiner), hoppade bort sig när bilen släppte fältet i V75-6. Persimmon Face (Stefan Söderkvist) tog direkt hand om ledningen, men hoppade även han. Istället var det Magic Happens (P Untersteiner) som tog hand om ledningen, och där Björn Goop bakom Bowling Triple X. övertog efter en vaken svepning som såg ut att överrumpla Peter Untersteiner.
Med varvet kvar valde en lugnt körandes Qahar Q.C. (T Jansson) att köra framåt, men föll återigen i galopp. Frustrerande! Över upploppet ledde fortsatt Bowling Triple X., men den tidigare överrumplade Peter Untersteiner var den som skrattade sist. Med sin Magic Happens kunde han ta sig förbi ledaren över upploppet och vann till sist enkelt.

Avslutningen blev dock en mörk historia för herre Untersteiner, där han med sin Hades Håleryd galopperade.
Tog över ledningen gjorde istället dödenspositionerade Hank von Håleryd (J Untersteiner) (min andra följeslagare!) som lämnade övriga fältet något i sista sväng med Master Crowe (Peter Ingves) utvändigt om sig.
Petri Puros näste storstjärna visade just vilken talang hästen besitter, när han enkelt gick förbi en trött Hank von Håleryd och där Ingves bjöd på sin klassiska segergest.

Till sist:

• Fem rätt på systemförslaget. Föll alltså på singelstrecken Basic (V75-4) samt Qahar Q.C. (V75-6). Självfallet oerhört dystert.
  Samtidigt får jag väl i dessa härdade V75-tider hitta något positivt, och det är nämligen att mina kaxiga avslag på förhand var rätt. Varken Art On Line eller Digital Archive hade med segern att göra i sina vardera lopp. Alltid något det...
• Senast Åby arrangerade V75 var 17 december. Då kom där 3 205 besökare. Idag dök där upp 2 719 enligt Svensk Travsport.

Avslutningsvis ska jag reagera lite på det vi fick höra i V75 Direkt idag.
Micke Nybrink lämnade som vanligt ett Top 7-förslag och när väl loppet var över såg det länge ut som att hans förslag hade gått in. Per Skoglund studsade runt i studion glad som en speleman - samtidigt som Nybrink stod still med en uppgiven blick. Han hade nämligen spelat helt annorlunda.
Istället sade Micke Nybrink: "Nej, jag lämnade inte in. Jag körde lite annorlunda på mitt egna".

Jag tycker om Nybrink. Han har alltid varit uppskattad i mina ögon. En frisk fläkt som inte är rädd för att säga vad han tycker och tänker.
Däremot har jag inget direkt förtroende för honom längre som spelexpert i tv-rutan. Efter det citatet finner jag det obegripligt hur han i fortsättningen kan stå där obekymrat och gorma ur sig systemförslag hit och spelförslag dit. Personligen kommer jag i alla fall ta spelexperten Nybrink med en rejäl klackspark.
Nu var det inte förvånande, men jag tycker minst sagt det hade varit på sin plats ifall Per Skoglund hade ifrågasatt Nybrink i studion - istället för att lida med honom. Han hade ju inte lämnat in...

Martin Engström.

Örnen flög över sina byten rekordsnabbt och sekunden efter storloppets slut började man längta till nästa. Trots all misär som möter sporten titt som tätt, är det här ändå en stor tid för travsporten. Våren kan bli den bästa på många år.

Nog hade vi från svenskt håll lite segerförhoppningar. Prix d'Amerique skulle inte bli någon promenad i parken för Bold Eagle, inte. Även så här i efterhand kan jag tycka att förhoppningarna var befogade. Svenskarna skötte sig.
Norske Lionel slutade trea, Propulsion fyra och Call Me Keeper sexa. En fantastisk jackpot för stall Daniel Redén och även fast vi redan visste om det, så var det säkert ett gott kvitto för stallet att hästarna hör hemma i yppersta världseliten.

För övriga var det inte mycket att snacka om. Treasure Kronos fick en värdefull erfarenhet och en ordentlig genomkörare som säkert kommer göra gott för hästen i nästkommande starter. Oasis Bi fick ingen tur i löpningsförloppet och då blir det genast tufft att få en hygglig placering i det här loppet. Och får Wild Honey hade det mycket väl kunnat bli framskjuten placering, men där en galopp sista biten saboterade.
-----
Väntat nog var "Örnen" omöjlig att rubba. Som en kungsörn flög han fram och intog kolstybben och roffade åt sig det han ville ha - segern.
Övriga försökte flaxa runt det lovliga bytet (segern) och in mot sista sväng satt Bold Eagle fast och där Örjan Kihlström med Propulsion täppte igen luckan ut.

Det skulle knappast hindra "Örnen" från sitt byte. Franck Nivard tog på sig boxarhandskarna mot Kihlström och styrde ut sin örn som närmast verkligen flög över Propulsion och fick till sist sin lucka ut.
Efter det var det tack och hej. En något historisk stund infann sig när Bold Eagle åter visade att upploppet på Vincennes är hans. "Örnen" såg ut att vara illa ute, men när det väl gällde var Kungsörnen obarmhärtig mot sina ärliga motståndare.

Slutsnackat, jag är den bäste travhästen i världen. Bold Eagle segrade på 1.11,2/2 700 meter, nytt världsrekord. Bara att sitta och rabbla upp den tiden för sig själv gör en bara mer och mer övertygad om att det här var något historiskt.
Visst har Prix d'Amerique haft sina kungar och drottningar genom åren (Ina Scot!), men det här är ju något över det vanliga. Ett världsrekord i Prix d'Amerique ska hyllas och det ska minnas. Kungsörnen gjorde vad han skulle och lite till. Det blir inte bättre än så.
-----
Men, okej. Det går även att hitta några kritiska punkter i det hela. Att ha en häst som Bold Eagle i travsporten idag är både tacksamt och otacksamt.
Det gör nämligen att motståndet bleknar. Även fast Bold Eagle var oövervinnerlig i loppet, trodde jag ändå motekipagen skulle göra lite bättre ifrån sig.

För, låt oss vara ärliga. Utöver Bold Eagle var det inte mycket att hänga i julgranen det här. Vinnarens världsrekord och upplopp var inte det jag tog till mig allra först när loppet var över.
Det var istället en känsla av "jaha, var det inte mer än så här?". För nog hade jag ångat upp mig själv att det här skulle bli en strid. Sen fem minuter senare tog jag till mig vinnaren...
-----
Vad som dock är ljust är framtiden. Våren som kommer. Samtidigt som Prix d'Amerique avgjordes mös Nuncio hemma i Tarzan-land. Och glädjande nog är siktet inställt på Elitloppet nu för Bold Eagle.
Vi får ta mycket skit, vi sport- och spelälskare. ATG fifflar till det titt som tätt, ST styrs av Kalle Ankas vänner, banunderlagen skiftar i kvalité och på tv-rutan har Vinnie byts ut mot ett gäng pingviner som springer runt. Det är på det sättet travet har försökt locka ny publik.

Nu får vi kavla upp ärmarna under våren och ta vara på tiden vi lever i. Våren kan och borde bli den bästa på många år för travsporten. Vi har en jättechans att göra sporten gigantisk. Det sägs ju att travsporten är bland de största i Sverige, men det märks och syns knappt i sportsändningar i TV-rutan eller i media i övrigt. För den ointresserade Svensson är travsporten minst lika liten och betydelselös som bob.

Sista helgen i maj möts världens just nu bästa hästar. Det kommer vara travhästar som är unika i sitt slag. Visst innehåller historien många fantastiska travstjärnor som strålat på banan, men hästar som Nuncio och Bold Eagle är hästar som knappast kommer vart tionde år. Om ens det.
Låt oss nu ta vara på detta. Elitloppet har aldrig haft problem att locka besökare, även fast besökarantalet sviktat något sista åren. Årets upplaga är den hetaste på många, många, många år.

Istället för pingvin-race i tv-rutan vill jag se välgjorda och magiska inslag i tv-reklamen med våra unika travstjärnor. Det är så vi ska locka besökare och även spelare till sporten. Är där något som frustrerar mig är det alla ointresserade som inte ger travsporten en chans. De jag tagit till banan som inför varit enormt pessimistiska, har lämnat den med en ny kärlek i hjärtat. Och med hästar som Bold Eagle, Nuncio och förhoppningsvis Delicious har vi världens chans att skapa den största sporthändelsen i Sverige år 2017.
-----
Mycket kul att se så många svenskar nere på Vincennes. Själv har jag legat i en envis influensa ett tag nu, men det gav mig bara än mer tid att kunna ta in helgens lopp. Överlag vad jag läst så verkar arrangemanget nere i Frankrike vara tusen gånger bättre än det brukar vara på Solvalla.
Entrépriset är en sak, det är så klart anmärkande hur billigt det är att gå på världens tuffaste och största travlopp. Fast är där något jag inte tycker varit illa med Elitloppet, så är det entrépriset. Jag förstår att det kostar några hundralappar. Det borde det göra när världseliten är på plats.

Däremot borde Solvalla verkligen ta till sig och lära sig vad Vincennes lyckas göra. Och varför inte även kolla efter hur de gör i Berlin. Man behöver inte alltid vara unik i sitt slag, det är minst lika bra att ibland kopiera. Något framförallt Solvalla borde göra med sin Elitloppshelg.
Mat- och dryckpriser borde ses över, inte minst. Även fast det är svårt att tillfredsställa 30 000 människor på en och samma gång, så borde man åtminstone försöka göra så alla känner sig välkomna. Det är något jag inte känt av senaste åren jag varit på Elitloppet.
Och det är just det som gjorde att jag till sist ifjol inte ens åkte upp. Jag hade tröttnat på den torra burgaren och köerna.

Ta till er av trav-Europa, Solvalla. Gör Elitloppshelgen till ett kanonarrangemang. Jag vet att ni kan!
-----
Läste om en dom under torsdagen, där en travhästuppfödare blivit dömd för djurplågeri där domen bland annat blev 5 000 kronor i dagsböter.
En fullkomligt vanvettig summa utan begripligt förstånd.
-----
Där fanns så klart flera ljusglimtar från Vincennes, men så klart även en del mörker. I hopplös frustration skrek jag fram Jörgen Westholm-tränade, Apollon de Kacy, när hästen såg ut att vinna Prix Maison Caulieres, men blev till sist besegrad av Cash Gamble.
Cash Gamble, ni vet den där hästen som tidigare tränades av Per Lennartsson men som ägarna flyttade till Fabrice Souloy.

Trots sin avstängning mös Souloy uppe i restaurangen, och lät Phillipe Billiard stå som tränare på hästarna, även fast vi vet att just det är lite på låtsas. Tro fan att Souloy styr båten ändå. Och i vinnarcirkeln fick vi sedan se Cash Gamble med Fabrice Souloy-täcke.
Det är en skymf mot sporten. Det är ett stort fuck you till hela travsporten på största helgen för året. Fabrice Souloy är ett hjärtlöst mörker för travsporten och jag blir genombesviken och låg var gång jag påminns av honom - inte minst just nu när han borde vara historia. Det vore ju på sin plats ifall fler kände så, alla ni svenskägare som fortfarande håller honom i handen.
Ni är minst lika stora hjärtlösa mörker som honom.

Jag läste i uppskattade bloggen Trottosport, som drivs av Henrik Ingvarsson och Lennart Persson, att de varit i kontakt med svenska ägare som stannat kvar hos Souloy. Cash Gambles företrädare, Jim Ekstam, just var den som gjorde mig mest frustrerad i citatet:
"Jag fördömer doping, men alla gör vi misstag i livet", och menade dessutom på att media varit för hårda mot Souloy.

Fel. Att plåga ett djur är inte ett misstag. Det är ett agerande. Och tro det eller ej, men Fabrice Souloy är inte dum i huvudet. Han visste precis vad han gjorde.
Och det gör dessvärre även svenska ägarna som väljer att stanna kvar. För er är det struntsamma hur pengarna kommer in, så länge dom gör det.
Det är inhumant, det är fel och det närmast plågar mig att sådana typer finns i vår vackra sport.

Jag avslutar veckans krönika så,
Martin Engström

Prix d'Amerique-dagen är här. Nu är det slutsnackat till höger och vänster, nu ska sjutton av de bästa hästarna i världen göra upp tillsammans mot den av många obesegrade och ensamme konungen på tronen, Bold Eagle.
Självfallet har jag mina funderingar kring loppet, men det skiljer en hel del mellan hoppet och tron.

Först och främst;
Gårdagens V75-omgång på Bergsåker gav sex rätt på V75-förslaget, där jag föll på inledande spiken Aileron. Hästen var aldrig riktigt nära att göra upp mot ledaren Västerboblackmoney, och den av Berghs hästar som jag trodde näst minst på i omgången, Angel Rain, visade sig vara hur klar som helst i V75-2.
Västerbo Loveboat blev en för hård nöt att knäcka för hedershästen Nahar i V75-3, och Torbjörn Jansson visade upp sina skickliga körhänder med kallblod i V75-4 där han vann med Ulsruds Troll. Hästen, som startade förra veckan som väldigt lågt betrodd, blev plötsligt favoriten bland spelarna inför loppet. Befogat!
Bergh-takterna skulle fortsätta sitta i under V75-5. När inte pappa sitter bakom vinnaren, är det istället sonen Nicklas Westerholm. Tillsammans med Jessica Simpson-tränade, Lövdala Principito, vann han på ett mycket starkt och övertygande vis.

Avslutningen föll mig i smaken. Mitt måstestreck i omgången, Globalsatisfaction, presterade precis på det sättet som jag hoppades på i V75-6, där hästen spurtade hem segern förbi storfavoriten Digial Archive. Det är precis sådana segrar som denna man njuter lite extra av som spelare, när man för en gång skull har rätt i sin analys. Däremot tar det inte lång tid förrän man grämer sig att man ej singelstreckade. Man är aldrig riktigt nöjd...
V75-7 blev, som jag även där förutspådde, en skrattmatch för Zenit Brick och det var glädjande att få se Jorma Kontio ta en dubbelseger på V75 - något som sker mer sällan än ofta idag.
-----
Nere på Vincennes under lördagen övertygade Row Stewart och Rocky Winner i Prix de Luxembourg, där förstnämnde blev trea och Rocky Winner femma.
Övriga svensktränade hade det svårt. Radieux fick en tung resa större delen av loppet och tröttnade till sist. Dante Boko kördes i tredje invändigt, men kunde till trots inte utnyttja luckan över upploppet. Sauveur kördes lugnt bak i kön och när hästen väl skulle avancera framåt in mot upploppet föll hästen i galopp. Vann loppet gjorde Aubrion du Gers på ett mycket övertygande vis.

I övrigt glädjande att få se Ochongo Face!
-----
Men så idag. Prix d'Amerique.
Jag hade inte tänkt vara särskilt långrandig över loppet och gå igenom allt. Det får ni så bra på andra ställen.

Jag ska istället märka av skillnaden på tro och hopp. Som jag tidigare skrivit hoppas jag väldigt mycket på Oasis Bi. Hästen har verkligen blivit väldigt bortglömd, vilket i sig kanske inte är så märkligt när det är ett så speciellt år med Daniel Redéns starthästar i loppet.
Men nog tusan hoppas jag väldigt mycket på Oasis Bi och jag ska åtminstone lira en liten peng på seger, och så lite mer på plats. Hästen ska bli mycket intressant med Johnny Takter.

Och det gäller för Takter att göra just det jag inte riktigt kan göra; att tro på det.
Johnny har kört flera storlopp under sin karriär och kommer knappast köra ut på Vincennes med fjärilar i magen. Han är cool-lugn och att få se Johnny Takter i Prix d'Amerique ska bli häftigt.

Det gäller att bara tro på det, Johnny. Själv kommer jag sitta i min influensa-dimma och hoppas. Det är det minsta jag kan göra.

I övrigt; Timoko!

Martin Engström.