Man behöver inte ha vidare hög iq för att ha med sig att jag närmast föraktar Holger Ehlert. Den som undrar varför får helt enkelt googla, så tar det fem sekunder att begripa varför.
Naivt nog trodde jag att vi skulle slippa honom i svensk travsport, men år 2026 är året då han återvänt och hästarna hans oftast presterar på hög nivå.
Ja, så sent som i onsdags besökte han Åbytravet med fyra hästar. Två segrar, en tredjeplats och en diskvalificering blev resultatet. Segrande Victus och framförallt Wendy presterade på hög nivå.
Av hans fyra startande var det endast Victus som efteråt testades för doping.
Ryggradskänslan när man ser på travsport är att man vill imponeras och njuta av prestationerna man tar del av. Dessvärre har sporten nått en ände där man oftast konfunderas. Tvivlar på vad som är rent och orent.
Det ligger en ironi i luften att kuskar och tränare kan vara rätt frispråkiga i vad gäller;
- ATG:s spelformer. V85 eller inte V85. Vad de tror spelarna vill ha för att "rädda travsporten".
- Eller för den delen om hur ett banunderlag känns vid aktuell tävlingsdag. Där räds man inte att säga ditten eller datten.
- Om någon i ATG Live eller tv-studion kritiserat en styrning. Magen till kränkning.
När det däremot kommer till de riktigt allvarliga frågorna är det fågelkvitter. Ett fågelkvitter som tillåts flaxa runt eftersom det är... knäpptyst.
Stall Kolgjini är som alltid en vattendelare och många gör sig lustiga över stallets galopper. Man ska dock vara enormt tacksam för att de existerar.
Från onsdagens V86-4, där Ehlert-tränade Wendy flög fram, sade Adrian Kolgjini så här i Travrondens eftersnack;
"Min häst var jättebra. Det var roligt för Holger Ehlert att han vann loppet, det unnar man honom verkligen. Det känns kul att ha honom här i Sverige, verkligen".
För tydlighetens skull är det alltså högst sarkastiskt menat av Kolgjini. Och framförallt är han en av få i trav-Sverige som visar sporten sin respekt som den egentligen förtjänar.
Det går att surra om hur vi ska få tillbaka småspelarna eller om hur bra/dåligt ett underlag är. När det däremot kommer till Ehlert är det många som trippar runt värre än Billy Elliott. Det är ett himla balett-hoppande.
Så sent som för ett par år sedan tävlade Bo Westergaard åter i Sverige. En slags 2.0.-version av Holger Ehlert när denne var avstängd.
Jag minns när en stortränare- och kusk hade förlorat mot en av hans hästar och fick frågan hur det känns att förlora mot dopingdömd;
"Jag hoppas att de som bestämmer och sköter allt detta tar rätt beslut. Så länge han lagligt får vara med och tävla får man ta det, sedan får man tycka vad man vill".
Och det är ungefär så det ser ut bland majoriteten. Vilket är anledningen till att jag inte namnger personen i fråga. Denne är en av många. Man ställer sig rakryggat i ett led och undviker att tycka något om ämnen som är av det allvarliga slaget.
Vi blir inte av med ehländet - därför dags sluta med trippandet
Nu är tanken att Holger Ehlert-stallet ska växa ytterligare i Sverige. För Travronden berättade han att en filial är igång uppe i Stockholm. Vi blir alltså inte av med ehländet. Vi får istället acceptera dess sunkiga närvaro oftare.
Regelmässigt är det inget att göra åt. Men det ena ska inte utesluta det andra. Jag tycker det är dags för landets stora namn att lägga ner baletten och distansera sig mot de som verkligen gjort sporten så in i helsike illa.
Eller, ja. Alla utom Mika Forss. Som är den som håller Ehlert i handen och kör hästarna.
