Framtidsbanan Åby

Överlag är svenska travbanorna kvar i en svunnen tid.
Lite skämtsamt känner jag var gång jag besökt Jägersro att "jaha, det är så här det såg ut på 70-talet".

• Åby däremot är någonting helt annat. Sedan banan byggde om stallbacken tog de allt till en ny nivå. En nivå få banor än idag är i närheten av.

Och inte minst märker man av intresset från Åby. Hur de vill visa sig på styva linan och vara framtiden för svenska travbanorna. Jag tycker verkligen de gör allting rätt idag.

Stallbacken i all ära. Den har jag besökt flera gånger och det är så klart någonting extra och behagligast är det att man slipper "geggamojja-underlaget" när vädret är risigt.
Efter ett besökt på regnigt Jägersro kan man vid syn på ens skor tro man varit ute i skogen. Riktigt så är det inte på Åby.

• Jag har i ärlighetens namn aldrig hållit i en så kallad selfie-stick. Jag har fortsatt svårt att förstå det vettiga med det, men är där några som tagit sticken till sitt hjärta och gjort någonting bra av det, så är det Åby.

Och ett inslag som verkligen visar att Åby är framtidsbanan är vid deras tävlingsdagar.
Kristofer Jakobsson, som är landets bäste vinnarcirkel-surrare, travar runt på stallbacken med en selfie-stick, trycker på play-knappen och pratar med allt och alla som möter hans blick.

Via Åbys Facebook-konto bjuder Jakobsson in alla till stallbacken någon timme innan tävlingskvällen sätter igång.
Man får lära känna alltifrån kökspersonalen i stallbacksrestaurangen till aktiva som för en gång skull inte bjuder på slentrian-svar. De är sig själva!

Jag tycker det är briljant. Och det är märkligt hur inte fler tar efter.

Martin Engström