Bucketlist-punkt för alla

Fjolåret gav mig något fantastiskt. Något jag tidigare inte upplevt och det gav mig det slutgiltiga svaret på meningen med travlivet.
Det blev ett glatt 2017 i travlivet för mig.

• Farsan min beslutade sig för att åter gå in i hästägandet och blev delägare i danska stoet Donna di Damgård.

Min far är väldigt mån om sin familj. Och i travsporten har han, jag och min bror ett gemensamt intresse. Däri har han gjort att hästägandet blivit en gemensam sådan för oss alla.
Donna har blivit hela familjens häst, på något sätt. Och travsporten höjde mitt intresse ytterligare nivåer.

Jag har alltid älskat hästar. Och även haft och har favorithästar man tagit till sig lite mer än andra. Sådana hästar man dras till var gång man besöker travbanan och boxen de befinner sig i.
Med Donna di Damgård har det blivit någonting helt annat.

• Där finns bucketlists. Sådan lista där man skriver ner upplevelser man måste vara med om under sitt liv. Och att äga häst är verkligen en punkt för alla som tycker om trav.
  Det är en speciell känsla. Ett starkt och känslomässigt starkt intresse man inte känt tidigare.

Det är något speciellt över hela grejen. Och visst gläds jag åt att få vara med om det.
Att jag älskar hästar har så klart gjort att jag gärna velat ha "min egen" häst. På sätt och vis är det så nu, om jag ska vara lite enkel.

Är ni intresserade av travsport och spelet är rekommendationen stor att bli en andel i en travhäst.
Det ger en känslor som ingen spelbong i världen kan ge en.

En riktig bucketlist-punkt för travfolket,
Martin Engström