”Och på min klocka står det en-femtiofem-blankt, och i hetsen kan det vara lite för bra, men jag tror att det är nytt världsrekord igen”.
Citatet är från Elitloppet 1985, i tevesändningen av densamma, uttryckt av den smått legendariske travpersonligheten Bosse Blomqvist, Blomman kallad. Blomqvist kommenterade ju trav i många år vid den här tiden; Tipsextra-vintrarna varvade han alla lördagar med Thomas Simson, han var rösten vid stora lopp i sportsändningar (Sportspegeln etc) – och alltid den maffiga Elitloppssändningen i SVT. De var oftast blott tre personer involverade framför kameran i den, Bosse Hansson och Blomman i ”hytten”, och så en reporter på stallbacken. Mer var det inte. Innan jag började åka på Elitloppet 1988 var det här att betrakta som små underverk, dessa sändningar från Solvalla sista söndagen i maj.
Det var mycket som var annorlunda med dem, jämfört med idag, och det behöver vi inte tröska oss igenom. Men en sak som var väsenskilt var den totala besattheten av just tider – och jakten, tankarna på ... världsrekord. Just citatet ovan handlar om när Minou du Donjon i andra försöket slår Mon Tourbillons satta blott en halvtimme tidigare. Och bara för att ytterligare befästa tyngden som fanns runt tider, så var det första som sades efter målgången vid den svenska jättetriumfen för Meadow Road senare den eftermiddagen att, ja ni kan ju själva gissa ... DET KAN VARA NYTT VÄRLDSREKORD.
Kort och frankt uttryckt – det var ett evinnerligt evigt tjat. Närmast en besatthet, som sagt. Runt varenda sändning, kring försöken, finalen, år ut och år in, SKA DET BLI VÄRLDSREKORD!?
Därför är det inte utan att tankarna går till Bosse Blomqvist, som jag för övrigt var kollega med på Ronden under ett par år också, dessa dagar. Nu har jag inte tagit del av tevesändningen från i söndags, men jag betvivlar liksom rätt starkt att ingångsvärdet till årets upplaga var – ifall det skulle slås nåt världsrekord.
Så allt sedan den då trots allt lite tagna Allegiant skar mållinjen i solen där i den tidiga och förtrollade söndagskvällen på Solvalla har jag helt enkelt inte kunnat slå bort det från mitt huvud.
Att det här borde varit din stund, Blomman, och ingen annans.
Det borde varit du som bakom mikrofonen i televisionen fick utbrista:
”Och på min klocka står det en-fyrtio-åtta-och-en, och det betyder ...”.
Ledsen Ola, det här var ditt yrkesmässiga klimax
Annars är ju det mesta sagt om helgen, både en och tusen gånger; om den bindgalna finalen, om det fantastiska stoet, det unika som vi alla fick vara med om.
Så bara några punkter:
- Mattias Spante. När andra yngre referenter kanske inte alla visar upp den där konstanta utvecklingen, så gör Solvalla-Spante det omvända. Går från en initial hög nivå till att bara bli bättre och bättre. Lysande, kort och gott.
- Ola Lernå. Nybörjar-Elitloppet som sportchef och ansvarig, för att uttrycka det slarvigt. Ledsen Ola, det här var ditt yrkesmässiga klimax, nu kan det faktiskt bara bli sämre.
- Siffrorna. Som pekar nedåt. Hur länge går det att säga ”de som var här tyckte det var fantastiskt”? Kring publiken som numera minskar med ungefär 2.000 personer varje år. Och så V85 – spelet som väl skulle ta travet till en ny nivå, det var väl liksom det som var målet, inte att hålla jämna steg med föregångaren. Spelformen från helvetet gör inte ens det ...
I övrigt:
- Jörgen Forsberg, vd för typ hela trav-Sverige, visar handlingskraft. Ny starttid på lördagarna ett faktum (mycket glädjande), och nu väntar vi på nästa drag. V75 åter? V75 på Solvalla varje onsdag? Ny spelform på vardagskvällar?
- Holger Ehlert dopingfälld – för sisådär tvåtusende gången. Hur kan han ens fortfarande inneha en existens i sporten? Och vad säger det om den?
- Alessandro Gocciadoro däremot, slank undan ett tydligt dopingfall. Det säger något det också.
- Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
