Ja, åt vilket håll ska vi gå? Ska vi fortsätta tillåta dagens osäkra lek mot spelarna? Det känns knappast rättvist för någon.

Och med någon menar jag både spelarna och aktiva. Det vill jag vara noga med att poängtera.

Jag är inte aktiv inom travsporten. All skicklighet och kunskap tränare har är något jag högst respekterar. Och jag kan därför förstå de som vill ge sina hästar ett lopp i kroppen inför större uppgifter.
Problemet är dock idag att det är strikt emot reglerna och därmed även något som skadar spelet. Hur kan detta gynna någon? Ja, bra fråga.

I lördags fick vi se Oasis Bi strosa runt på innerspåret i Gulddivisionen. Hästen såg väl inte ut som en stjärna direkt, men efteråt stod tränare Pettersson och kände sig nöjd.
Och bokade biljetten mot Prix d'Amerique, belåten med välbehövlig genomkörare för sin italienare.

• V75 och passande geografiska Malmö användes som ett preparé. Och visst kan jag förstå att de vill ge hästen det här loppet. Men problemet är att spelare tar skada av det. Och så ska det inte få vara.

Preparé är inte tillåtet i Sverige, men likväl är det något vi får uppleva titt som tätt.
Vilket förbannat blurr det är. Och spelarna fortsätter tvingas ta skadan.

Martin Engström

Vecka 3 i travets värld bjuder på V86 från Bergsåker för första gången det här året. Veckan inleds med topphäst tillbaka!

Måndag 15 januari:

• Lunchtävlingar från Mantorp innehåller bland andra Demolition Man F. som svarat för övertygande insatser på slutet.

V64 Eskilstuna

• Daniel Redéns högkapable Romeus gör comeback efter varit ifrån tävlingsbanan under 1,5 år. Hästen har varit ifrån på grund av hovskada och kvalsprang inne på Solvalla i augusti. Såg där otroligt fin ut med "seger" på flera längder. Högintressant comeback!

Tisdag 16 januari:

V64-kväll på Solvalla.

• Stoloppet Fiona Sans lopp med 100 000 kronor till vinnaren innehåller V75-segraren Swish Lane, Tough Cookie och Well Done La Marc. Loppet körs över 2 640 meter.
• Sofia Aronssons intressanta italienare Vichy Grif visar upp sig på nationalbanan.
• Benobi Zet som ståtar med tre raka segrar ska från perfekt utgångsläge förlänga segerraden.

Onsdag 17 januari:

V86 från Solvalla som delar med Bergsåker.

• Fredrik Laday ska efter 96 travlopp få testa på montén.
• Högkapable Perfect King lär bli betrodd i V86-2 - men stöter på en del bra som lär vilja strida emot hela vägen. Så som Fidagu U.R. och Desefinado.
• Spännande stoet Vichy Grif visar åter upp sig!
• Elway Am möter Who's Who och Global Undecided i ett fint lopp.

Torsdag 18 januari:

Enda svenska banan som arrangerar är Åby med V64-kväll.

• Pacific Face fortsätter skifta mellan trav och monté. Efter skrällsegern på V86 senast är det nu dags för monté igen.

Martin Engström

Lördag vilket i folkmun kallas för V75-dagen. Åtminstone för det travskadade folket.
Men för den här travskadade blir lördagen en enda evighet...

Idag körs V75 på min hemmabana Jägersro i Malmö.
Även fast jag har det bra där jag befinner mig just nu, tvåveckors sol och bad i Thailand, känns det lite tungt en dag som denna. När Jägers arrangerar V75.

Jag älskar V75. Och jag älskar framförallt att besöka Jägersro vid V75. Besökarantalet är kanske inte det högsta, men stämningsmässigt brukar det bli festligt.
Den här gången missar jag det.

Jag kan på rak arm inte minnas när jag missade en V75-omgång på Jägersro senast. Det var flera, flera år sedan. En evighet sedan.
Det kommer kännas lite märkligt att sitta i det lokala kvällsmörkret och spana in rusket hemma på Jägersro. Framförallt när Gulddivisionen bjuds på flera spännande hästar.

Men nu är det vad det är. Och jag ska givetvis inte klaga. Men den här dagen kommer kännas som en enda evighet. På sätt och vis.
Och så hoppas jag att Oasis Bi vinner.

• Om ni missat att läsa det inlägget här.

Martin Engström

Varje fredag publicerar Johan Lindberg sina veckorader på Svensk Travsports hemsida. Lindberg är generalsekreterare på ST.

Som vanligt bjöd han även under fredagen 5 januari på sina veckorader.

Jag brukar läsa Lindbergs veckorader med stort intresse. Det är ju alltid intressant att läsa vad generalsekreteraren surrar om - men jag blev närmast besviken efter förra veckans rader.

Det mörkaste inom sporten senaste tiden har utan tvekan varit Alfas da Vinci. Det har även bidragit till känslor, diskussion och åsikter från allt och alla inom sporten.
Döm om min förvåning så skrev Lindberg inte ett enda tecken om Alfas da Vinci. En massa dravel om pokalåret och 2018.

Nu får alla bestämma precis vad de själva vill skriva om. Även i det här fallet Johan Lindberg.
Men är där någon jag förväntade mig skriva några rader, så var det från Svensk Travsports generalsekreterare.
Som istället tog sig tid till massa annat. Och det hade nog heller inte skadat att ge ATG en känga, med deras enorma IT-problem.

Jag trodde Lindbergs veckorader skulle ge en insyn i hur han tänker kring aktuella händelser inom sporten.
Just Alfas da Vinci och ATG-haveriet har legat som en mörk och eländig filt över travsporten senaste tiden.

Men, nåväl.
Jag väntar till nästa veckas rader och ser vad Johan Lindberg skriver om då!

• Här kan ni läsa Johan Lindbergs veckorader.

Martin Engström

6 januari blev det definitivt. Sagans sista kapitel blev färdigskrivet. Det sista var sagt.
Mycket kallas för sagor i travet, men det här var verkligen en drömhäst som bjöd på en sådan.

Det var väntat. Nuncio slutar tävla och ska hädanefter bli kung inom aveln på Menhammar.

Även fast beskedet inte direkt mötte någon med chock, så kändes det ändå lite tungt. Att hästen var och är speciell är givet. Och likaså Nuncios tränare Stefan Melander.
De båda har tillsammans bjudit på en unik berättelse som är den riktigt vackra sagan om travsporten.

Tarzan hade bestämt sig. Auktionspriset var en struntsumma och hästen för många en högst medioker tävlare för framtiden.
Men där stod Tarzan. Han hade äntligen fått tag i sin drömhäst. Och Stefan Melander, som är en av travsportens skickligaste tränare, fullkomligt sket i vad övriga tyckte och tänkte.

• Han hade hittat sin dröm och för vad som idag är en struntsumma så slutade ju det hela ganska bra. Om vi säger så...

Nuncio har varit unik. Han har betytt enormt mycket för svensk travsport, (även fast han är en jänkare).
Tarzans ögonsten har bjudit på prestationer vi inte sett på länge. Och i världens största sprinterlopp, Elitloppet, visade han under två år vilken otrolig tävlare han är. Om nu det räcker nog för att beskriva hästens två otroliga insatser där.

Man får nästintill varje vecka läsa om "sagohästar". Men är det något som är en saga så är det Nuncio och Stefan "Tarzan" Melander.
En av sportens stora fick tag i sin drömhäst, visade upp denne i ett otroligt skick, och tackade för sig i god tid.

Nej, 2017 blev inget vidare succéår. Men Nuncio har redan uträttat mer än nog. Och drömhästen har skapat ett intresse runt sig likt en storstjärna i vilken sport som helst.
Och det bästa av allt?

Han är inte valack. Sagan tar sitt slut på tävlingsbanan, men nu börjar det skrivas på en annan saga. Den om hans ungar.
För visst både hoppas och tror man att Nuncio kommer lyckas i aveln och där hans avkommor kommer förgylla banbesöken för oss travälskare.

Det sämsta av allt?
Jag fick aldrig se honom på min hemmabana Jägersro. Tarzan lurade upp en på läktaren flera gånger med "kanske V75 på Jägersro", men det blev aldrig mer än så.

Vad mer finns där att säga än tack? Nej, inte så värst mycket mer.
Vilken häst och vilken saga.

Martin Engström