Äntligen sommarafton

Där finns dagar man längtar lite extra till. Dagar som lägger sig som en känslostormig filt i magen. Och vad man än försöker sig på att lyfta bort filten, så klamrar den sig fast där.
Och det är helt underbart.

Jag var knappt en halv meter lång första gången jag andades in luften på Jägersro. Och sedan den dagen har jag blivit kvar där. Men till skillnad från då utan blöjan, skall sägas.
Alla barn har julafton som årets stora dag och där energiruset aldrig tycks avta.

Det är lite så den här dagen är för mig. Men jag kan inte kalla det för julafton mitt i sommaren. Nej, det är en sommarafton. Och äntligen är den här.
Givetvis låter det lite klyschigt. Men det vilar verkligen något extra över den här dagen. Sista tisdagen i juli månad.

Och tänk alla stackars jäklar som inte kärat ner sig i travsporten, tänker jag. För det lösa folket är det bara en helt vanlig mulen tisdag.

• Jag har självfallet flera stora minnen från Åbergskvällarna genom åren. Sportsligt står sig Commander Crowe i en klass för sig. Sättet han segrade 2012 var ofattbart.
  Spelmässigt är 2010 oslagbar ledare än så länge, när jag och en arbetskollega lyckades lura på dåvarande kollegor att köpa in sig i V75-spel vi satt ihop. Det hela resulterade i Lavec Kronos-seger i Åbergs, Campari Akema skrällvann Malmö Stads Pris och vi fick sammanlagt ut 203 000 kronor på sju rätt.

Låt hoppas det slås ikväll. Föga troligt, men drömmen är aldrig för stor ju...!
Nej, fan. Ikväll är där inte mycket som bekymrar mig. Filten i magen verkar trängas med ett gäng fjärilar och finns där någonting som slår en sommarafton som denna?
Knappast.

Ikväll ses vi på Jägers,
Martin Engström.