Den ursnygge krigshjälten vackrast nånsin?

Detta är en kommenterande text. Åsikter och analyser är skribentens egna.

Det är alltså Big Noon-pokalen lördag. På Bjerke, under en av de sista V85-omgångarna (vila i varmaste frid). Ja, eftersom ingen numera riktigt vet när originalloppet här i Sverige och Solvalla körs, tidigare alltid slutet av november/början av december, så känns det snart nästan mer rent med Bjerkes variant. Inte minst med tanke på historien. I det att den enastående och bildsköne travaren mitt under kriget 1942 var just där och blidkade publiken på Bjerke i Oslo och blev föremål för kanske den mest ikoniska travbilden som i den svenska travhistorien tagits, knäppt av en Knut Andersen. Ja, är Big Noon förresten också den snyggaste svenska hästen genom tiderna? För vilka är motbuden, Going Kronos? Vad har ni mer?

Walleniusrederiernas grundare Olof Wallenius, pappa till Margareta, köpte Big Noon 1938, då två år. Norge var som sagt under tiden för detta klassiska lopp ockuperat av Tyskland, men travsporten hölls ändå igång och vid ett storlopp på Bjerke i Oslo fick Big Noon en inbjudan. Hästens sulky målades gul och blå, samma färger syntes även på huvudlaget. Och norrmännen fullkomligt vallfärdade för att få chansen att hylla något icke-tyskt, och trots en stor, stor startgalopp lyckades Big Noon med Gösta Nordin i sulkyn trots detta tjusa publiken med en storstilad seger – vilka kunde jubla åt den svenske hjälten. 24.000 åskådare, fortfarande publikrekord på Bjerke, dämpades heller inte av att Olof Wallenius skänkte loppets förstapris – 10.000 norska kronor – till ”efterlevande till förlista norska sjömän som seglat i svensk tjänst”.

Big Noon – en av de starkast lysande stjärnorna i den svenska travhistorien. Och att Solvalla valt bort den unika loggan med honom i centrum, i sitt väldiga steg, måste faktiskt ses som snudd på tjänstefel.

Bara det faktum att vara en gammal krigshjälte ...

Det är par ett år sedan nu, kanske några ytterligare ... ja för man brukar ju liksom i regel kunna dubbla när man tänker tillbaka på händelser bakåt i tiden. Ett bra tips faktiskt. När ni blickar just bakåt. ”Det där är nog en sju-åtta år sedan”, tänker man. Då är det femton, det kan ni hoppa upp och sätta er på.

Men hur som, en travprofil ringde mig för ”ett antal år sedan” för att uttrycka stöttande ord till mig. När det gällde mitt engagemang kring dopningen och för en ren sport. Och höll med emfas med mig i min bild av problemens omfattning. Hen hade själv haft kontakt med organisationer och personer som kunde bekräfta just det, och påpekade upprepat hur viktigt det var att någon stod upp för saken – och granskade. Inte alltför långt senare startade samma person så en egen podd, en podcast som numera har ett ansenligt antal avsnitt bakom sig – och så vitt jag vet har ämnet dopning där aldrig tagits upp. Aldrig någonsin. Åtminstone har det aldrig nämnts i någon avsnittsbeskrivning.

Och exakt så här ser det genomgående ut. Kring det som är sportens avlopp. Efter min granskning om förhållandena runt Hambletonian-flytten och smutsigheterna i USA och hur travsporten i allmänhet ser ut har ingen annan media velat kommentera omständigheterna runt denna megaskandal. Inte med minsta ord. En del ”vanliga” människor utifrån har hört av sig till mig, men av de som på något sätt är aktiva i sporten: totalt endast EN person. En väletablerad A-tränare, som erbjöd sig att på det sätt han ansåg sig kunna, att hjälpa till. Stor heder till denne man, men i övrigt är efterspelet det mest deprimerande jag under mina snart tre decennier i branschen upplevt.

Bröt Diva Ek ut tillräckligt i lördags eller inte? Sådant kan diskuteras exakt överallt – till månen och åter och allas döddagar.

Men att det under den gångna helgens stora Breeders Crown-finalerna i USA finns flera personer runt vinnarna som har existerat på just de där Seth Fishman-droginköpslistorna jag redogjorde för i min aktuella granskning. Det har ingen koll på. Vill inte ha koll på. Vill inte uttrycka det ens om någon annan innan gör det. Resultaten bara redogörs, fantastiska prestationer, vilka tider!

Ingen vet om något enda av dem är på riktigt.

Lika beckmörkt som kvällarna nu sent i oktober blivit.