Det är INTE Holger Ehlert som är problemet!

Detta är en kommenterande text. Åsikter och analyser är skribentens egna.

I all väsentlig del har vi tidigare kunnat betrakta Holger Ehlert på avstånd. Likt ett krig eller malariautbrott i en annan del av världen. Vi har kunnat flukta lite med ena ögat, noterat faktum, och sedan fortsatt scrolla efter roliga klipp eller storslagna tennisslag i våra mobiler. Den där skiten får de reda ut själva liksom.

Nu är dock karlskrället här, hos oss, han finns i våra startlistor och hästarna springer på våra travbanor. Och då blir det annat ljud i skällan.  

Problemet är bara att allting, som så ofta, hör ihop. Problemet är att: hade det inte funnits en stor hästägare i Tyskland som tyckt att det var en toppenidé att anställa Holger Ehlert för att dop-, förlåt träna, hans hästar hade Ehlert inte existerat på våra banor nu. Om inte någon enda kusk hade ställt sig till förfogande hade Holger fått köra sina hästar själv, och det hade nog inte ändat särskilt väl. Hade Frankrikes nuvarande president för fransk travsport, Jean-Pierre Barjon, under många år inte valt att blunda för Ehlerts historik och gladeligen satt en hel del av sina egenägda hästar i träning hos tysken, hade saker kunnat se annorlunda ut.

Fast vänta nu, ursäkta lite här, frågar sig möjligen någon. Så illa är det väl ändå inte. Du menar att Frankrikes högsta (trav)höns, en i den absolut högsta ledningen i den internationella travsporten, under många år sponsrat Holger Ehlert?

Mmm, hmm, förlåt, jo. Så illa är det. Och betydligt värre än så dessutom. Och har man inte fattat det vid det här laget så borde det sannerligen vara dags att vakna. Och det nu! Kanske till och med agera? Säga ifrån? Ställa sig upp och skrika? Media kanske skulle kunna rapportera om det, rent av?

För omständigheterna är värre än så. Mycket, mycket värre än så.

Jag har ägnat den senaste snart dryga månaden åt att granska graverande saker i den amerikanska travsporten, och har på annan plattform publicerat det. Där allting i grunden har en koppling till den år 2022 dömde veterinären/drogleverantören Seth Fishman. Denne Fishman fick då 11 års fängelse för att under nästan 20 års tid ha tillverkat, marknadsfört och sålt illegala droger. Dopingpreparat som inte gick att spåra i testerna, och därmed var ”riskfria” att använda. Min granskning visar nu exempelvis bland annat att ett stort antal personer i Hambletonian Society – arrangören av USA:s största travlopp, Hambletonian – på något sätt haft samröre med Fishman. Närmare 60 procent (!) av dem, nämligen. I min artikel tog jag upp två konkreta exempel. På personer som sitter i ledningen i Hambletonian Society, och jag kunde visa upp bevis på inköp av droger och samarbete med denne skandalveterinär.

Just detta Hambletonian Society som under mycket uppmärksammade former över hela travvärlden i augusti meddelade att man från och med 2027 flyttar Hambletonian – världens största treåringslopp – från The Meadowlands utanför New York, till banan Hoosier Park i staten Indiana. Meadowlands, vars ägare Jeff Gural, under många år arbetat stenhårt MOT doping, och som just nu har närmare 80 personer (doping)avstängda från att deltaga på hans totalt tre ägda banor. Som om det inte vore nog kunde jag också visa att ledande personer på den nya arrangörsbanan – Hoosier Park – också haft samröre med Fishman ...

Om allt detta får var och en såklart dra sina egna slutsatser. Men oaktat Hambletonian-flytten, allt jag granskat, alla dokument jag läst, avlyssningar jag hört, visar på en smutsighet i travsporten världen över som är närmast gränslös. Där mycket handlar om bloddoping, i medel som ”Epogen” (som endast kan spåras i en hästs blod i ungefär fyra timmar), där ett annat som i Fishmans kundlistor går under namnet ”EQ1@5”, en syntetisk form av morfin som är cirka 1.000 gånger mer (!) potent än vanligt morfin. Dessa medel, eller varianter av dem, finns såklart även i Europa. Man är bra naiv om man inte inser det.

Vidare har vi haft nyliga dopingfall i Finland (det ryktas om att de upptäckts efter byte av laboratorium), vi har ett antal färska fall i Frankrike, i Sverige har stortränare som Tomas Malmqvist och Jerry Riordan i närtid åkt dit, och överallt och hela tiden syns samma mönster i reaktioner. Det suckas möjligen pliktskyldigt åt det nåt litet tag. Sedan är det business as usual, där kraften kan gå till sådant som att rasa mot att Björn Goop åker på böter när han istället för att inställa sig för redan schemalagt arbete åker på fest (något han i sak kanske gjorde helt rätt i och han har så att säga råd att pröjsa böterna). Åt den typen av enkla frågeställningar fastnar man lätt i, snarare än att blicka mot en sport som är genomkorrumperad och proppfull av droger.

I ägare som låter det ske, fortsätter stötta och agerar tysta.

I styrande och högst uppsatta personer som själva i högsta grad är insyltade.

I media som i en blandning av naivitet, okunskap, ovilja och feghet blundar.

I hela förbaskade kulturen i den här sporten.

För som en man vid namn Tom Linkmeyer, under fem års tid biträdande chef på Indiana Horse Racing Commission (där nya Hambobanan Hoosier Park ligger) uttryckte det vid ett samtal vi nyligen hade (han fick för övrigt sparken för att han under sin tid där försökte rensa upp i sporten):

”De rätta värderingarna måste liksom ha sin början på 'the Office'. För när den inte har det, när saker konstant mörkas, hur ska sporten då nånsin kunna bli ren?”.

Och med det citatet är det bara att upprepa:

Att det inte är Holger Ehlert som är travsportens problem.