ATT STÅ MED SKÄGGET I BREVLÅDAN

Ja, det var inte för utan att man höll på att få morgonkaffet i halsen när jag i ren slentrian åter satte mig bekvämt i kontorsstolen. En stillsam måndag morgon i slutet av oktober ska väl inte inbringa så mycket överraskningar, tänker man.
Ack så fel man hade.

Idag avslöjade sajten Trottosport ytterst uppseendeväckande och allvarliga texter, men framförallt även en bild som får det att vända sig i magen. På bilden såg vi stortränaren Jerry Riordan som gränslöst mot hästen slangade italienskan Zahra Mil. Samma sto som senare presterade på topp nere på Vincennes.

Det är givetvis en speciell måndag på många sätt och vis nu. Riordan står med skägget i brevlådan. Branschen har sitt hyschande och sådant som en vacker (läs: mörk) dag kommer upp till ytan är sällan något som överraskar. Det är snarare sådant "alla" visste om sedan länge. Nu är det Halmstad-tränare som inte bara har en massa reklam i sin brevlåda idag. Den är fylld av skägg.

Trottosport lade ut texten och bilden och vad som även inger tyngd i avslöjandet är att sajten både har anonyma uttalanden från personer som arbetat för Riordan men vad jag uppskattar är att sajten även kontaktat ST-sportchefen Robert Karlsson och Halmstad-ordföranden Dag Ekner.
Korten ligger på bordet och de har all chans att fördöma det hela.

Men istället blir det som vanligt. Försiktighet och ursäkter. Karlsson belyser att han är ny på sin post men säger inte någonstans att de ska gå vidare med ärendet. Samma gäller Ekner som bland annat säger "Att det skulle pågå sådana här saker i Halmstad är däremot ingenting som jag upplevt eller hört talas om".
Nåja. Du verkar på en travbana som redan har Magnus Dahlén. Och nu en slangande Jerry.

Istället för att ta tag i problemen och inge lite förtroende i sina uttalanden är det istället som att man skjuta bort problemet. Fortsätta blunda och spela oförstående. Vad jag däremot är ganska klar över är att ännu en har fastnat och står idag med skägget i brevlådan.

Ralf.

På onsdagen nåddes vi via Travronden det dystra beskedet att Wellino Boko drabbats av hjärtstillestånd och gått bort. Jag minns honom både med värme och orättvisa.

Jag gillade verkligen Wellino Boko. Det kan jag förvisso nästan skriva om alla travhästar vi bjudits av, men Wellino Boko var en stjärna från dag ett till slutet. Jag fick äran att se honom i sin främsta prime när han kämpade i Svenskt Travderby 2008. Där och då var man övertygad om storheten kring Wellino Boko och att det var Stig H Johanssons nästa superstjärna i stallet.

Tyvärr blev det aldrig så. Travsporten är lika vacker som orättvis. Hur mycket fint den än kan ge oss så finns dessvärre historierna kring hästar som inte alls haft turen med sig för fem öre. Wellino Boko var en sådan. Han hade bekymmer efter bekymmer och det blev endast 31 starter i karriären.

• Av de 31 starterna segrade han i 16 och sprang in 4 229 856 kronor. Det är siffror som visar vilken enorm kapacitet han har.

Efter tävlingskarriären verkade han inom aveln och spenderade slutet av livet i Nederländerna. Bland annat lämnade han efter sig Carabinieri som väl även han var en högkapabel miljonär som aldrig riktigt fick rättvisan med sig och slutade alltför tidigt.

• Om travsporten på ett ögonblick är rättvis och speciell så håller vi en tumme i V75-2 på lördag.

Då startar O.K.Nalan på V75 för andra gången. Femåringen har segrat i sex av nio starter i år och verkar stormtrivas hos Gunnar Bertilsson i Boden.
Ja, just ja... Och så är O.K.Nalan avkomma efter Wellino Boko.

Martin Engström

ÄNNU EN HÄSTKARL HAR LÄMNAT OSS

Det var förra torsdagen som den mycket dystra nyheten nådde oss att Sören Norberg lämnat jordelivet. Efter en kamp mot cancern somnade Norberg slutligen in. Ännu en stor hästkarl har lämnat oss. Ibland är världen givetvis obarmhärtigt orättvis.

För de yngre travfantasterna är Sören Norberg möjligen inget välkänt namn, men för oss som varit med ett par år eller tjugo är väl medvetna om vem han var inom sporten. Inte minst under 80-talet gjorde han sig ett namn och det gläder att han mot slutet fick uppleva framgångar med sådana som A Good Point och Philosopher.

Vila i frid, Sören och på återseende på annat håll

I helgen kördes det fina tävlingar på Åbytravet och visst kan jag gotta mig en massa i Calgary Games och ännu en överlägsen seger. Så här några dagar efteråt kan jag dock fortfarande inte hålla mig för skratt kring sto-SM.

Omstarter bakom startbilen är mer och mer förekommet i svensk travsport. Så ska det givetvis inte få vara. Vad vi i lördags fick uppleva var något alldeles extra.

Precis innan starten valde bilen att bromsa in något vilket rumplade till travet på flera av stostjärnorna. Galopperna var ett faktum och jag trodde hela sto-SM skulle bli en galoppbenägen historia. 1,5 sekund senare ljöd omstartssignalen.
ATG har lite smart kunnat lägga in voltstarter till V75-1 vilket ofta kan leda till omstarter och således även lite längre tid för V75-omsättningen att öka något. Men i lördags var det istället en startbil som gjorde det. Klockan kan inte ha gått rätt där....

...och när väl starten gick var det en klocka som slog fel hos Mika Forss bakom fjolårsvinnaren Hevin Boko. Stoet var väl preparerad för att försvara titeln och trots utgångsläget tillhörde hon de mer betrodda. Tyvärr lyckades hon aldrig göra sig själv rättvisa när Forss tajmade in starten helt fel.
Alla gör vi fel, men till vissa lopp kan man bara inte göra sådana misstag...

Svensk Travsport är sannerligen en besynnerlig liten värld. Som leds av något suspekta huvudpersoner, med oklara personliga intressen. Vilket under de senaste månaderna verkligen satts på sin spets och fått uppmärksamhet i media.

För att exempelvis påminna om alla dessa turer fram och tillbaka kring en utländsk tränare, på uppenbar jakt efter att mjölka sina kusar på pengar till varje pris här i Sverige, oavsett vad det kostar och påverkan på djurens hälsa, för att satisfiera välbärgade hästägare i total maktposition.

Propulsion-skandalen, reds anm. har annars talat sitt, mycket tydliga språk och vittnar om en organisation likt Titanic på sin jungfrutur: "This ship is unsinkable". När rykten nu börjar florera om förkastliga avtal med grannländer, i princip helt omöjliga att lämna med hedern i behåll, drar jag genast öronen åt mig. Denna symbolpolitik måste upphöra. Börja om från början, börja om på nytt..

Knappast någon slump att bägaren rann över för vår käre vän Conrad "Connie" Lugauer förra veckan, när den Jerry Riordan-tränade Zarenne Fas nästintill joggade förbi Night Brodde över upploppet i V86-5 som avgjordes på Jägersro. Spekulationerna satte genast igång och ämnet doping blev självklart en het potatis, då herr Riordans hästar tidigare fastnat för doping både en och två, kanske även mer än tre gånger för att vara exakt..

Fortfarande oklart vad som egentligen yttrades i stundens hetta. Men något som slog mig samma kväll var dock följande; den som bör ha mest huvudbry och ågren kring alla dessa turer kring doping fram och tillbaka borde väl rimligtvis ändå vara Svensk Travsports VD Maria Croon?

För när inte ens de aktiva verkar finna sig i orättvisorna längre, som (tyvärr) verkar maskera sig så fint i skymundan här i de naivas land, kanske det är dags att börja lyfta frågan som så många verkar bäva för?

I annat fall är jag rädd att nästa vredesutbrott sker direkt i vinnarcirkeln, och då blir det definitivt tufft att ducka.

VERKLIGHETEN ÄR EN ANNAN IDAG - BEHÖVS DAM-SM?

Jag är dessvärre inte särskilt insatt hur det är inne i travstallen idag. Förhoppningsvis är det lite mer...städat än vad det var förr om åren. Behöver vi därför något sådant som dam-SM?

Ser vi till aktuella fall så har framförallt Sandra Eriksson varit en strålande stjärna två helger på raken när det vankats V75. För 1,5 vecka sedan krossade hon motståndet med sin Swagger för att sedan i lördags vinna med Devils Tongue. Kollar man in Erikssons tränarresultat den här säsongen är det framgångsrikt så det förslår.

Jag ska inte sitta här i min nedsjunkna fåtölj och börja rabbla en massa namn hit och dit. Men, visst.

Emilia Leo vet vi sedan ett par år tillbaka vad hon kan uträtta både inom trav och monté och ett kul utropstecken den här säsongen är Jennifer Persson med framförallt Arch Lane och hennes derbyhäst Titan Yoda.
Sedan är det ju givetvis sådana som Hanna Olofsson, Katja Melkko, Sofia Aronsson och Sybille Tinter etc. etc.

Travsporten har säkert mycket mer kvar att kämpa mot vad gäller könsroller och så vidare. Men jag ställer mig däremot lite tveksam till ifall det här med dam-SM behövs idag?
Vi har sett flera prov på exempel där kvinnliga kuskar eller tränare utmärkt sig. Satt dit männen.

Att ha kvar något som dam-SM är snarare att hålla tag om skillnaden mellan könen. Eller är jag bara en vrång gubbe som tänker fel igen?