Jag vill hemskt gärna ha pisk?

Stjärnhästen Ecurie D. var smått överlägsen på travbanan Meadowlands i lördags, så långt allt gott.

Framför allt för ägarna - då förstapriset i Breeders Crown för äldre hästar numera ligger någonstans kring 2,8 miljoner svenska kronor. Själv hade jag skisserat för grill i goda vänners lag och kostade den här kvällen även på mig att kyla bubblande dryck i god tid, till fruntimrets föga förvåning. Gör jag en insats för husfriden ska det i vart fall vara något jag själv kan dra nytta av också.

Att Åke Svanstedt nådde stora framgångar på andra sidan Atlanten just den här kvällen var förstås en fröjd för örat, som svensk. Men sannerligen inte för ögat! Att det fortfarande är tillåtet att driva sina hästar på det där sättet i modern tid gör mig vankelmodig.

Ska vi verkligen fortsätta att skicka våra fyrbenta, så kallade "vänner" till en så uppenbar pengaindustri? Där folk dessutom har mage att yppa kommentarer likt: "det syns att hästen trivs som allra bäst när han får attackera bakifrån och gå med full fart över upploppet."

Tror fan det, när det matas piskrapp och drivningar som får hela upplevelsen av en, annars mycket trevlig afton, att lämna en mycket, mycket bitter eftersmak. Och då talar vi inte om den Moët & Chandon Brut Impérial som undertecknad är ytterst förtjust i.

Nej, lämna över tömmarna till sanna djurvänner i fortsättningen istället.
Eller låt bli att skicka över hästarna till detta dårskap överhuvudtaget.