För majoriteteten av svenskarna var säkert lördagen en enda dimma. Någon låg med bakisångest och möjligen på en parkbänk i någon håla utan en endaste koll på hur man hamnat där.
Någon låg kanske rent av på en gräsplätt vid en vissen midsommarstång och undrade varför man tog den där sista groggen. Ja, lördagen var så klart Midsommardagen. Svenskarnas dimma till dag.
Personligen var jag däremot av starkt slag och redo för en fin lördag eftermiddag med tävlingarna från Rättvik.
När det vankas högtidsstund gäller det att vara fokuserad och redo. Jag har väl heller aldrig varit partyprissen, så att undvika någon blöt midsommartillställning var inte särskilt svårt.
Under förmiddagen av lördagen hade jag lite kontakt med någon i kretsen hos On Track Piraten. Även fast jag själv inte är en del av kretsen, så delade vi på känslorna våra inför eftermiddagen.
Det var en slags märklig känsla som låg över en. Om det är någon i trav-Sverige som "aldrig" skulle sluta vara en del av startlistorna, så är det On Track Piraten.
- Speciellt för dalahästen är inte bara antalet starter han gjort. Det är att han känns som en del i min uppväxt inom travsporten.
Han var en stor del av den när jag började kalla mig själv för vuxen och On Track Piraten visste man alltid skulle vara en del av framförallt travvintern.
Men nu. Nu är det över.
Avslutningsloppet i Midsommarloppet kördes av Hans R Strömberg själv. Det blev mest en genomkörare runt ovalen - men givetvis var inte resultatet det viktiga.
Det var oerhört glädjande att se initiativet från Rättvikstravet som gav fjortonåringen en väldigt värdig avslutning. Och runt avslutningen spred sig ett vemod.
Att det plötsligt är slut nu. Och livet går vidare, även fast vi inte kommer ha någon ny On Track Piraten igen.
Lördagen blev ett alldeles perfekt avslut och ett enda stort tack till en av svenskt travsports viktigaste och bästa hästar de senaste tio åren. Det var lika mycket vemod som vackert.
