Äntligen är det lite sport i centrum igen nere från Vincennes när främsta stjärnorna ska selas ut igen! Senaste tiden har det mesta fokuset varit utanför banan med Antonio Somma i centrum med Face Time Bourbon-jiddret. Har Prix de Paris kommit lägligare än nu? Svar nej. Även fast det alltid är "skoj" och uppfriskande med jidder så har allting sitt vägs ände. Och så även hela tjatet om hur Somma agerar som hästägare.
Att vi inte får se Face Time Bourbon på söndag kan på sätt och vis vara ganska... skönt. Skönast är det säkert för Jean Michel Bazire som därmed kan rätta till prinskronan på Davidson du Pont.
Det har ju inte riktigt blivit som han hoppats den här vintern.
Visst, seger i Prix de Belgique är alltid en stor framgång - det var också ett lopp där han slapp Face Time Bourbon. I Grupp 1-loppens höjdpunkt, Prix d'Amérique, fick ekipaget nöja sig med andraplatsen och i senaste Grupp 1-löpningen i Prix de France föll Davidson du Pont i galopp.
Hingsten startade även i Prix de France ifjol och diskvalificerades. Det är mycket av ett krafttag som gäller på söndag och Bazire vill garanterat kliva av kolstybben med sin stjärntravare som Grupp 1-segrare.
- Jean Michel Bazire, som för övrigt stod som segrare i fjolårets upplaga med skönheten Bélina Josselyn. Loppet blev även hennes sista föreställning på tävlingsbanan och Bazire gick i mål med stjärnstoet genom att bjuda på slängkyssar mot sin närmsta krets.
Även de styggaste loppen kan i slutändan bjuda på vackra ögonblick.
Och på tal om stjärnsto... I just föregående storloppet på Vincennes, Prix de France, var det givetvis en slags njutning att få se Délia du Pommeraux. Ytterligare en som hittat in till mitt hjärta.
Hon är så där barnsligt enkelt att kära ned sig i. Jag har förvisso alltid nära till känslorna och tappat räkningen på alla hästar jag tagit mig till hjärtat. Visst är åttaåringen en sådan även hon och låt gå att Face Time Bourbon fick gå lite för tufft senast, men jösses vilken leverans av Délia du Pommeraux.
När stona sätter dit stjärnhingstarna är det alltid en stor framgång och inte minst var det kul för tränare Sylvain Roger som haft sina motgångar vid sidan om travbanan.
När det är de längre distanserna är Moni Viking alltid att se upp med. Han har onekligen fått slita där nere i vinter och just därför var det tacksamt för ägarkretsen att se Maharajah-sonen som vinnare senast i Prix de la Marne.
På söndag, ja då håller jag allt på Délia du Pommeraux - men visst hade det inte gjort något ifall Sverige-fienden Bazire slängkysste mot den tomma läktaren igen.
