Mandagm
Redaktion

MÅNDAG MORGON: Lyft stjärnorna

Nej, vi har möjligen ingen Maharajah men det till trots vill jag ändå påstå att vi har tillräckligt med stjärnglans för att de ska få synas. Det är dags att lyfta stjärnorna mer!

Jag brukar ofta lyfta fram mina besök i Frankrike. Väl där begriper man storheten med travsporten och vilken status den har. Vi är inte ens närheten här hemma, tyvärr. 
Där nere är det verkligen hästen som är det centrala. Den som först och främst lyfts fram och väl senare är det kusk, tränare och spel som är det folk lägger energi på. 

Travhästarna i de stora loppen är rena rama superstjärnorna som i vilken annan sport som helst. Fotbollen med Cristiano Ronaldo, Leo Messi och grabbarna och hockeyn med Sidney Crosby, John Tavares och allt vad de heter. I travet är det oftast spelformen som är superstjärnan. 
Men när väl spelbolagen ska försöka lyfta fram travsporten görs det med en... ponny?

Ja, Vinnie må vara en charmerande djäkel som kan bjuda på en del smilband ute i stugorna, men det har inte varit något jag varit särskilt förtjust i. Inte minst när vi redan har stjärnorna! 
Och är det inte Vinnie så är det några giraffer eller någon som opererat in guldtänder för denne vunnit på Harry Boy. 

Det är dags att lyfta fram stjärnorna mer.
Låt gå att vi inte har Maharajah som var något rejält och så även frimärkesmodellen Victory Tilly - men vi har trots allt Don Fanucci Zet och för den delen Calgary Games som jag fortsatt hoppas få se igen på ovalen mot sensommaren igen i jakten mot Prix d'Amérique. 
Bakom dessa luggar Francesco Zet och Iznogoud Am för framtiden och oavsett vem så är alla mer värda än en ponnyreklam för vår travsport.

Den känslan och de intrycken som våra travhästar ger oss borde även få uppmärksamhet i större utsträckning än hur det är idag. Därför gillar jag bland annat vid entrén på Solvalla under Elitloppshelgen där tidigare vinnarna vajar på flaggor utanför. Det är trots allt travhästar folk spelar på. Travhästar som folk ser på och jobbar in. Inte en ponny.

Maharajah

Maharajah.

ATG jobbar mot och inte med sina ombud

ATG-ombuden jobbar enormt hårt för att få det att gå runt och det blev inte bättre när spelbolaget sänkte provisionen från 10% till 6%.  Ja, det är givetvis så att många surnar över att spelläggare ska få en liten kaka för sitt arbete. Således ledde detta till slut att ATG sänkte provisionen. 

Jag kan förstå en del i frustrationen då en del spelläggare mer tänker på att få in provision och lirar på olika sätt för att på några av sin 89 system få alla rätt. Men det finns även de som jobbar väldigt hårt och lägger ner mycket tid på sina spel. Givetvis ska dessa få sin betalning för detta.
Hela provisionsfrågan är en grej. Nu är det 6% och något vi vant oss vid.

Men nästa steg från ATG att jobba emot sina ombud är att införa en tremånadsgräns för kunderna.
Har man ej spelat hos ombudet senaste tre månaderna försvinner man bort som "medlem" och således tappar ombudet kraft och status. Jag vet att många av ombuden ute i landet jobbar enormt hårt för att växa. Och när de till slut lyckas är det ett ATG som gör allt för att de ska sänkas igen.
Att man inte spelar hos ett ombud under tre månader är inget märkligt. Många i landet är trots allt resonliga i sin spelande och kan ta uppehåll en längre tid. Möjligen testa på något annat och senare komma tillbaka.

Tre månader är orimligt kort tid och bara ännu en aktion från ATG att jobba mot sina ombud och inte med dem.

Ha en fin start på veckan,
Martin Engström