Knappt hann man komma över hennes mäktiga kliv och seger i söndags förrän man under onsdag kvällen hamnade i ett plötsligt avsked. Att Bélina Josselyn avslutar tävlingskarriären är kännbart för sporten. Hon har varit den största stjärnan vi haft i sporten senaste åren och någon lika vacker har vi inte heller.
Hon var en kombination på travbanan som gör mina knän svaga varenda gång jag vilar blicken på henne.
Ägarna är de som bestämmer och uppenbarligen kände Pascal Bernards att det räckte nu. Det är dags att avla fram storstjärnor i boxen istället. Av ren självisk känsla är man givetvis lite dyster åt hästägarna som väljer bort tävlingsovalerna framför avelsmiljonerna. Men det är vad det är helt enkelt.
Det allra snyggaste med avskedet är att stjärnstoet avslutar på allra yppersta toppen. Det är få travstjärnor i sporten som gör just detta och att lunka av kolstybben som den bästa är lika snyggt som hennes intryck.
Därför känner jag inget annat än respekt för ägarens beslut.
Låt gå att flera valacker och hingstar i Sverige fortsätter tävla efter deras karriärstopp går väl an. Jag kan tro att de mår bättre av att få känna på tävlingsbanan än fördriva tid i en dyster hage och rumla runt av rastlöshet.
För Bélina Josselyn blev det nu ett slut som den bästa!
Vintern 2019 gjorde jag mitt första besök på Vincennes och upplevde Grand Prix d'Amérique. Så här i efterhand känner jag inget annat än lättnad och tacksamhet för att jag gjorde just detta.
Att få tillfället att vara närheten av Bélina Josselyn kort efter hennes karriärs allra största seger var mäktigt. Och än mäktigare så här i efterhand.
Davidson du Pont, Face Time Bourbon och grabbarna drar säkert även de en lättnadens suck. Att de äntligen slipper den hårdhudade damen på banan blir säkert skönt - och inte minst slipper de möta henne och få över sig knäsvagheten.
Någon så vacker som Bélina Josselyn kommer man inget annat än sakna.
Jag är lättad, jag är tacksam och jag är glad att jag fick uppleva henne,
