Även fast vi fortsatt har en stor klick som inte hängt med i sociala medier eller liknande så förekommer dessvärre även så kallat "näthat" inom travbranschen.
Likaså brukar speltorskar finna nöjet och energin att utnyttja tränare eller kuskars öppna mobilnummer där de sent om kvällarna meddelar en massa skit i hopp om att den aktive ska känna sig misslyckad.
Vi ska inte ge torskarna för stort utrymme, men visst är detta ett stort problem som det pratas lite för lite om?
Jag påmindes om det återigen vid V86-kvällen 8 januari. När Matteus Lillieborg intervjuade stortränaren Robert Bergh hade de ett bra surr om stallets nästkommande V75-starter.
Bra så - fram tills Lillieborg drog till med "är detta en bra spik då, alltså?".
Istället för att fortsätta spela med var Robert Bergh så där frispråkig han ibland kan vara. Att ge ett svar till en sådan fråga skulle göra honom mer ont än gott menade han på då även "stjärnor" som Bergh utsätts för näthatet.
Hela den här frågeställningen kring hur aktiva ska behandla media är fortsatt en fråga utan rätt eller fel svar. Aktiva väljer själva hur de vill behandla spelbiten.
Personligen har jag alltid känt att aktiva först och främst ska tillgodose oss med information om hur hästen tränat och känns inför loppet och om eventuell utrustning.
Sedan vad gäller taktik och hur det är tänkt att köras är något som spelarna själva får lista ut.
Vad som gör hela grejen blurrig är så klart att aktiva är så olika varandra.
Erik Adielsson till exempel är alltid öppen för media och ställer upp, men vägrar uttala sig om taktiken. Björn Goop sitter och ger oss sevärd 'Björnkollen' inför varje V75 med ett slags spelförslag och så även kuskprofiler i Expressen och Thomas Uhrbergs fall på sin egna hemsida.
Det går ju även att läsa tränarkommentarer där de själva blandar sig i spelbiten med ord som "det är väl ingen spik" etc., och det är detta som gör hela frågeställningen till något utan rätt eller fel svar.
Vilken fot ska aktiva stå på? De väljer själva.
-----
Travfolket och besökare vill ha det som det alltid varit. Det kvittar att allt utanför travarenan moderniseras. På travbanan ska det vara som det alltid varit. Annars blir det liv.
På sistone har jag läst flera klagosånger om att banprogrammen inte skickas ut i brevlådorna längre och senaste moderniseringen är att totoluckor ska stängas igen allt mer.
Vi måste inse fakta och se hela banupplevelsen i spegeln utan att tänka bakåt i tiden. Verkligheten är en annan än vad den var för tio år sedan.
Jag respekterar de som vill ha det som det alltid varit, men ser man till totoluckorna förstår jag banorna helt och hållet egentligen... Ser jag bara till mig själv så var det längesedan jag besökte en lucka och som det är idag kostar det mer än det smakar för banorna.
Sedan är väl en alternativ lösning möjligen att ha temporära totoluckor vid storloppsdagar då det på något vis är befogat att ha luckorna öppna.
Marcus M Melander.
Som traditionen gör sig gällande har man en del att tycka till om gällande de nominerade valen till årets travgala. Att Propulsion inte kan prisas till årets äldre på grund av att han inte är svenskfödd och att Magnus A Djuse inte blir året komet för han varit nominerad tidigare gör dessa två omöjliga att egentligen tycka till om.
Där är det lite vad det är...
Vad jag däremot reagerade över var att Marcus M Melander totalt nonchaleras. Uppenbarligen är det så att hans imponerande resultat inte räknas för svensk travsport då det skett utanför svenska gränserna.
Sådant som ledde till att Readly Express blev årets häst vid sin Prix d'Amerique-seger.
Tydligen är det så att det är upp till amerikanska galan att prisa Melander. För i Sverige verkar inte svensktränarens resultat betyda något. Och inte heller så vad Green Manalishi uträttat där borta - trots att denne är svenskfödd.
Travgalan måste steppa upp. Måste tänka lite bredare för en gång skull. Det blir lite väl mycket inhemsk beundran. Jag kan tycka att de som levererar utomlands ändå på något sätt måste uppmärksammas. Annars kan vi nästan bara reprisera galorna från tidigare år då det är samma rävar uppe på scenen år efter år.
För övrigt är det en självklarhet att Propulsion prisas som årets häst 2019.
