Vår bästa tid är nu - eller?

Var står vi idag, egentligen? På många sätt tycker jag vi lever i vår bästa tid inom travsporten. En travnation som står sig bland de starkare i världen. Men är detta verkligen vår bästa tid? Det verkar inte riktigt så.

Som travnation har Sverige stått sig starkt sedan dag ett. Mer eller mindre. Till skillnad från Frankrike och USA är Sverige ett lilleputt-land. En fis i vinden och en liten fläck på världskartan. 

Men som travnation. Ja, där anser vi nog att vi är bäst. Och tänka sig.
Till världens tuffaste och största travlopp har Sverige årligen segerkandidater med i fältet och nere på kolstybben åker svenskhästar ner och roffar åt sig storpengar var och varannan vardag.

Jag kan vara stolt över travsporten på så sätt. Den svenska. Allt den står för vad gäller reglemente, att vi har upplopp utan några rappa körspön som i jänkarlandet eller som i Frankrike där man kan tackla sig till segern. 

På sätt och vis lever vi i vår bästa tid just nu. Men om en sisådär 20 år när jag ser tillbaka på den här tiden, lär jag tänka om. Och se tillbaka med viss sorg.

Jag har inte glömt det. Det må ha varit för snart två veckor sedan, men en sådan bedrövelse rent ut sagt. V75 på nationalbanan Solvalla. Och de inför lite över 1 500 själar.
En siffra man nog även ska ta med en nypa salt. Eller tio.

Det är då vi verkligen ser vilka problem travet har idag. Det där är en varningsflagga som vajar kraftigt. Och varför inte fler reagerar säger även det en hel del. Antingen är man trött på ämnet eller så har man slutat bry sig. Jag tror det mest riktas åt det sistnämnda. 

Vi hade kunnat haft en sport av allra högsta klass. Ute på banan levererar svensk travsport år efter år. Men vid sidan? Där är det inte många som står och applåderar längre.

Travet kommer alltid vara behandlad som ett hittepå bland övriga stora sporter i det här landet. Vi kommer aldrig få samma respekt som ishockey eller fotboll och det kvittar att stora evenemang som Elitloppet lockar jättepublik framför toppsport. Det är vad det är.

Men lördagen från Solvalla, ja, den hänger än kvar i mig. Och visar att världens bästa tid verkligen inte är nu. En fullkomligt urusel publiksiffra.
Fler borde reagera. Fler borde agera och markera.

Bojkott? Ja, vad annars. Så pajaserna förstår och begriper kraften från de som utgör travsporten.
Det är i regel något man ska undvika tills där inte finns någon annan utväg. Men är det inte där vi är nu? 

Där det är dags för aktiva att hitta någon form av kamratskap för travsportens bästa. Att visa en rejäl markering mot att den bedrövliga starttiden på V75 fortfarande är klockan 16:20. 
Jag hade applåderat och knutit näven om jag sett att majoriteten bojkottade anmälningslistorna inför en V75-dag. Eller egentligen vad fasen som helst.

I ett led att försöka nå vår bästa tid. För egentligen så är den ju nu... Eller hur, Jan Malmsjö?

-----
Att vara VD för mäktiga ATG är säkert krävande. Och det kräver av en att man är trofast vid sina idéer och visst är det på sitt sätt starkt med en VD som vägrar ge sig.
Men Hans Lord Skarplöth är idag år 2019 inget annat än ett hinder. Ett hinder vi aldrig tycks kunna ta oss över.

Uttalandena han gav i Bengt Adielssons fredagsrader förra fredagen var som vanligt totalt vilsna. Men inte får det mig att bli irriterad. Inte nu längre. Det har gått så pass lång tid med hans envisa styre över travsporten att jag inte orkar reta upp mig.

Men Lorden måste verkligen tänka efter. Låt gå att han lyckats lura sig själv. Lura sig själv till att tro att senare starttiden av V75 inte påverkat banorna. Snarare att det är banornas egna fel till publikminskningen.
Prestigen håller han hårt i.

Jag önskar att han en vacker dag vaknar upp ur sin hittepå-värld som idag bara skadar travsporten. Lyssna på aktiva för en gång skull. Med tanke på att 9 av 10 hellre går tillbaka till klockan 14:30 på V75 borde det här ha varit en icke-fråga. Eller åtminstone en fråga som fått sitt rättvisa och slutliga svar för längesedan.

Om nu inte VD:ns omänskliga prestige varit i vägen.

Conrad Luguaer intervjuades under förra söndagen nere i Paris av Jägersros Anders Nilsson.
Jag ställde även frågan till Connie vad han tycker om starttiden för V75. Hans svar var liksom alla andras; byt tillbaka.
-----
Att bli av med stallets stjärna, Bandit Brick, och där Tycoon Conway Hall och Takethem varit långtifrån vad man hoppats på, känns det inte mer än rättvist att Steen Juul ser ut att fira flera framgångar med Victory Island
-----
V75-finaler från Åby denna lördag! Till min förvåning fick vi finallopp som inte blev fulla. Det är anmärkningsvärt.
Och med några timmar kvar innan stoppet för Guldloppet, med 400 000 kronor i förstapris, var där endast sju hästar anmälda. Nu blev där slutligen elva hästar...

Flera fina inslag att följa från Mölndalsbanan.
Kul att ha Calvin Borel tillbaka - och trots risiga lägen vill man ju se Tony Löfqvist elda igång!

Trevlig helg,
Martin Engström

Dela inlägg:

Kommentera inlägg