I skrivande stund är det fredag morgon och en härlig travhelg som ligger framför oss med finfin V75-omgång från Axevalla och högintressanta lopp från Vincennes.
Jag befinner mig i detta nu i fantastiska Tyskland, då mitt kära Malmö FF spelat Europa League-bortamatch under gårdagen.
Vid varje tillfälle man besöker Tyskland slås man av varför man inte reser hit oftare. Tyska folket är för det mesta ett riktigt helylle-folk och både vad gäller mat, dryck och sevärdheter står sig landet mycket starkt.
Det får bli att resa ner på en travtripp snart, tycker jag...!
-----
Det går att säga både det ena och det andra gällande det här med vagninformationen. Travsporten idag är inte bara vagn, en häst och en kusk. Både aktiva och spelare har blivit skickligare gällande sporten och spelet och som så många andra sporter är det små marginaler som kan avgöra.
Spelarna har länge efterfrågat det här med information om vagnarna.
För en del aktiva är det säkert en axelryckning och ett totalt obegripligt beslut av Svensk Travsport. Stefan Melander i sin frispråkiga kolumn i Expressen exempelvis tycker det inte är lika viktigt längre. Däremot vikten på kuskarna är något han gärna sett.
Men saken är den att vi lever i år 2020 och just travsporten år 2020 innehåller något så viktigt som vagnarna. Spelarna vill uppenbarligen veta om detta ”oviktiga”. Då är det inte mer än rätt att det införs!
Vagninfon är viktigt för förtroende till spelarna
Spelarna är en betydande del för travet. Nej, de är inte allt, men just gällande det här med utrustningarna är något spelarna är värda att få ta del av. På ett rättvist sätt. Om jag ska ställa mig in i det kollektivet är man helt enkelt trötta på att då och då känna sig lurade.
Flera tränare är öppna med hur de tänkt utrusta sina hästar, men som i så mycket annat finns det undantagsfall. En del har i system att säga en sak i förhandssnacket, för att senare överraska oss alla när det väl är dags för defilering.
Plötsligt är det en jänkarvagn på. Sådana ageranden är det som vi främst måste få bort idag för att spelarna ska känna förtroende för tränare. Och för spelsäkerheten. Något sådant finns inte riktigt idag.
Med detta sagt ska vi ändå tacka tusen gånger om till de tränare som sedan länge satt i ett självklart system att informera om allt mellan himmel och jord. Jag kan inte nämna alla, men ser man exempelvis på stall Marcus Lindgren har han varit ett föredöme.
Han har helt enkelt sett det som självklarhet att använda sina sociala medier till att tillgodose oss intresserade kring hur deras hästar utrustas och i vilken typ av vagn. Detta ska Lindgren ha all eloge för.
Om jag nu ska nämna någon!
-----
Många är vi som reagerat på hur hela trav-Sverige är på väg att förändras.
Det är inte längre de gamla rävarna som gör upp. Plötsligt har lovande kuskar och tränare slagit sin in rejält under fjolåret och i år har de alla blivit ett år äldre och rikare på erfarenheter.
Travet behöver mycket för att bli bättre. Mycket vad gäller hur banorna ser ut för publikens skull och även vad gäller allt med spelsäkerhet och liknande. Men är det något som verkligen behövt få sig en uppryckning så är det yppersta travtoppen.
Det är på väg att hända en massa nytt och det är verkligen precis vad vår sport behöver! En sport där slentrian ofta kan infinna sig.
-----
Bra klass på måndagens V64-kväll från Halmstadtravet, med bland annat Maestro Crowe!
Däremot mindre bra klass att fuskaren Bo Westergaard uppenbarligen kan anmäla och få uppsittningar på sina hästar dit utan några som helst problem.
Ibland är moralen på kuskarna lika fräsch som asbestfylld källare.
-----
Fin upplevelse i tisdags på Jägersro när Trixton-sonen Upper Face var på sitt bästa humör med Ludde Kolgjini i sulkyn. Man tröttnar aldrig på att se Ludde stoltsera iväg så överlägset som han gjorde med Upper Face i tisdags.
Mamman till fyraåringen är en viss Lisa America. Snacka om att hästen är något för framtiden...
