Utropstecknet

Det är nog dags att ta de på rejält allvar. Och även lyfta fram. Sign Me Up Too och Emilia Leo har varit ett utropstecken i år. Ett rejält sådant!

Det tar sin tid ibland innan man på riktigt tar till sig prestationer. Ogärna imponeras man direkt. Men visst var det något speciellt kring Sign Me Up Too och Emilia Leo vid V75-segern tidigare i somras?
Ett soligt Östersund där hästen tog första V75-segern i karriären i total överlägsen stil.

Sedan har det bara... fortsatt. Och allt känns lite som en saga som är alldeles för bra för att vara sann.
Emilia Leo har utvecklats rejält i år. Hon har tagit kliv och är en av landets mest lovande kuskar. Det är inte bara med Sign Me Up Too hon briljerar. Och vad som gör det än mer briljant är att hon presterar både inom travet som montén.

Sambon Oskar Kylin Blom har sannerligen inte velat vara mindre utmärkande han.

  • Nu ägnade jag förra veckans krönika kring honom och Antonio Tabac, men det är onekligen något speciellt i att just Leo och Kylin Blom är sambos.
    Och har tillsammans, på varsitt håll, blivit utropstecken för det travåret 2018.

Det går inte att göra annat än imponeras och älska sånt.

Sign Me Up Too

Sign Me Up Too med Emilia Leo och Oskar Kylin Blom

Men det främsta utropstecknet för året måste ändå vara Emilia Leo och Sign Me Up Too.  Jag beslöt det för mig själv efter förra lördagens V75-seger på Solänget.
1.10,6a/1 640 meter, ny V75-seger och nytt banrekord. Och ytterligare en styrning från Leo som var så där läskigt perfekt.

Visst kan och ska man lyfta fram sådana som Daniel Redén, Propulsion, Readly Express, Peter Untersteiner och andra storstjärnor inom travsporten även det här året. 

Men där finns något med Emilia Leo och Sign Me Up Too som är så utmärkande briljant att det förtjänas att lyftas fram. Lyftas fram som ett utropstecken för travåret 2018. 

...och sedan undrar man; är Antonio Tabac klar för SM ännu?

-----
ATG ligger långt nere på förtroendeskalan. Det är både ledsamt och tråkigt att man känner så.

De gör det ena pinsamma efter det andra. Men sedan överträffar dom till och med sig själva i dumhet. Om det är något de är skickliga på, så är det att lyckas med det där.
Kan vi på något sätt dra igång någon form av missförtroende-omröstning? Och placera hela ATG-pampbunten i en och samma grupp och förpassa dem till Arbetsförmedlingen?

Alla dessa jackpottfesterna och framförallt V75-festivaler har varit som ett störigt kliande sår på en. Framförallt när jag är mer för sporten än spelet har senaste åren varit en ren pärs. En pärs för att hålla tag om någon form av glädje för det här med trav.
Sakteliga upplever man hur ett spelbolag kan förstöra en sport.

ATG gör nu allt för att förstöra det man en gång älskade. Detta mäktiga skepp som kallas för V75.

När jag var liten påg var det lördagstradition att papporna samlades runt brunchbordet hemma hos oss för att diskutera V75-kupongen.
Från kl 11 och framåt satt de och gormade, tjoade, diskuterade och idiotförklarade varandra. Lördagen var en högtid på veckan. Varje vecka. V75 betydde något, inte bara för sportens aktiva utan även för spelare.

Så är det inte idag. Och boven i dramat är ATG. Och man hade ju gärna velat bespara sig dessa raderna och istället försökt tänka lite positivt. 
Men det är onekligen svårt när det tycks vara så att spelbolaget istället för att göra rätt för sig, bara fortsätter gräva graven djupare och djupare.

För mig är det inte V75 längre. Det är en enda stor cirkus. Och något som inte betyder något längre.

Jag tar åt mig av glädjetjuten, tårarna och prestationerna från hästarna. Men i övrigt har travhelgen blivit rena vardagen. En parentes. Och istället är det onsdagarna med V86 som är veckans höjdpunkt.

Allt som är sagt är redan sagt. Jag håller med varenda en. Men det är verkligen skrämmande hur Hasse Skarplöth, med sin överbetalda lön, får fortsätta förstöra travsporten.
-----
Avslutar dock med något fint från veckan, trots allt;

Travstugan har som ett av sina främsta mål försökt att nå nya intressenter. Försökt få in fler själar in i travsporten och spelet.
Och ett lysande sätt att göra det på, förutom ATG Tillsammans och sådant där, är att äga en häst tillsammans.

Travstugan, med Tobias Nilsson i spetsen, ville samlades nyfrälsta travälskare tillsammans med redan intresserade.
Andelsägandet är ju populärt idag och till sist föll valet på Staro Nashville med tränare Joakim Lövgren.

I hästens andra start blev det i måndags seger på Mantorptravet och visst såg tvååringen förbannat fin ut, som den Sebastian K.-avkomma han är.
Det är glädjande att andelsägarna redan nu, i början av hästens karriär, fått uppleva annat än glädje från sina spelbongar. Det här är minsann den riktigt sanna glädjen från travet!

Martin Engström
martinengstrom@live.se - @giffelpucko

Dela inlägg:

Kommentera inlägg