Den första nobla travsjälen jag måste lyfta är så klart Katja Melkko.
Vi ska vara tacksamma och väldigt belåtna över hur hon valt att satsa i Sverige. Hennes hästar har gjort rejäla intryck i sporten och tillför ytterligare klass på tillställningarna.
Katja Melkko är utan tvekan en stortränare för framtiden. Ja, om hon inte redan är det vill säga.
Heter inte tränaren Timo Nurmos, Roger Walmann eller Robert Bergh så tar det nog lite tid innan folk märker av hur stor man är. Sett till vad stall Melkko uträttat årets fem månader ska vi nog räkna in henne bland de stora vi har just nu.
I loppen är det mycket prat om generationsväxling där sådana som Rikard N Skoglund, Emilia Leo och Djuse-bröderna utmanar de rutinerade rävarna. Likadant har Kajta Melkko gjort bland tränarörelsen.
Och i år selar hon ut både i Elitloppet och i Elitkampen. Det är imponerande!
-----
Samtidigt som jag fastnade för Joke Face var jag även förtjust i Fascination ute hos Lars I Nilsson.
Hon var en unghäststjärna som sedan fått fram en högintressant avkomma i Philosopher. Snacka om hygglig insats i onsdags.
-----
Det var livat som aldrig förr för några veckor sedan när stall Gocciadoro drev loss vid värmning.
På Solvalla i onsdags segrade vinnande montéekipage efter enhandsdrivning som aldrig hör hemma på en travbana.
Samtidigt som ryttarinnan fick lång avstängning plus böter, valde Anders Malmrot och Solvalla att gratulera med plats i Montéeliten under Elitloppshelgen.
Signalerna från svensk travsport är oklar.
-----
Erik Adielsson har alltid känts som en nobel travsjäl som man alltid har stort intresse att lyssna på när han öppnar munnen. Hans travhjärta bankar stenhårt. Han visar det bästa vi har inom svenska travsporten.
Sättet han lyfter fram stallen han kör för där framförallt skötaren är den som först och främst nämns ska man inte ta för givet. Det är alltid närmast vackert att lyssna till.
Intressant nog är Adielsson även den jag haft stört intresse att lyssna på senaste åren.
Lördagar är som alltid veckans höjdpunkt för alla. Så även för mig, så klart. För ett gäng år sedan bjöd Erik Adielsson på sig själv på ett närmast bortskämt vis. Efter varje V75-omgång beordrade han spelarna att komma med frågor som han på hemvägen från V75-banan kunde besvara i ett videoklipp som ofta sträckte sig närmre halvtimmen. .
Jag saknar verkligen den tiden. När jag istället för utekvällar gärna satt framför datorskärmen och lyssnade till V75 med Erik.
Och ibland kan det komma över mig hur pass lite man kan uppskatta en sådan som Erik Adielsson. Det han gör för travsporten och det han gjort.
Med det sagt vill jag tvinga på honom V75 med Erik igen.
-----
Man ska lyfta på hatten åt danskarnas förmåga att kunna locka gäster till sin bana år efter år. De gör tydligen något väldigt bra trots att prispengen inte är den högsta.
Copenhagen Cup blir alltid en kul historia och tävlingsdagen igenom är precis så där stökig som en storloppsdag ska vara. Internationella inslag man inte sett alltför mycket av. Detta brukar ofta kunna inbjuda till roliga och händelserika lopp.
Precis sådant Solvalla-lunken föraktar. Precis sådant en staketkusk njuter av!
