Tröstlös efterfest utan vinnare » 4 juni | Fredagskrönikan -…
Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Tröstlös efterfest utan vinnare

Det var inte så här det skulle bli. Det var inte så här vi skulle tvingas hantera en efterfest som annars bjöd på det bästa på hela året. Tisdagen satte ett tröstlöst skimmer av hela efterfesten och vi befinner oss nu i en verklighet utan vinnare.

  • Liksom många andra kände jag en enorm glädje efter Propulsions seger i Elitloppet. Jag knåpade på veckans text tidigt i måndags och inledde givetvis med söndagens triumf.
    Det skrev så här:

"
Det bästa som kunde hända Elitloppsupplagan 2020 var att Propulsion skar mållinjen som etta i finalen.
Det trista i att han gjorde det inför ett öde Solvalla är givetvis ovärdigt på många sätt. Men i och med Proppens efterlängtade triumf i Solvallas Internationella Elitlopp kommer jag trots allt minnas årets upplaga som någonting väldigt vackert.

Utan att sätta ett respektlöst skimmer av övriga fältet så hade jag lagt årets upplaga till handlingarna direkt vid målgången om vinnaren varit någon annan än Propulsion. Nu blev det lyckligtvis inte så.
Istället satt jag sprängfylld av känslor med glädje och gåshud. Något jag aldrig trodde skulle förknippas med Elitloppet i år.

Propulsions seger betyder mer än vad folk tror. Förstår ni inte det historiska i hela hans prestation så tycker jag istället lite synd om er som fokuserar på det tråkiga.
Att selas ut i ett lopp av den här digniteten när man inte sett en tävlingsoval på flera månader och först prestera monstruöst i försöket och sedan slå av konkurrenterna över upploppet i finalen är något få hästar kunnat göra.

Vi har inte typer som Propulsion idag. Och vi måste njuta av varje ögonblick han ger oss på travbanan.
Det är vad jag tar med mig från årets upplaga. Inte allt det trista runt omkring.
"
-----

  • Nu sitter vi här i en blytung verklighet. En mardröm vi så gärna vill tro bara är något felskriv i ett dokument och som vi kan lägga åt sidan. 

Efterfesten från söndagen där en hel travfamilj gladdes har förvandlats till något utan vinnare.
Det kan vara svårt att acceptera verkligheten ibland. 

Allt kring det här med Propulsion är något jag fortfarande inte riktigt kan begripa. Detta är första gången jag verkligen mött en tomhet när det kommer till travsporten. Orden finns liksom inte där. Inte heller riktigt kärleken till sporten just nu.
Men den kommer väl tillbaka förr eller senare...

Jag känner mig bara tom. Ledsen. 

Efter den chockerande dysterheten fylls man även av en enorm frustration. Att det här fått hända.
Jag är alldeles för obegåvad för tillfället för att bjuda på något vettigt eller några väl varda ord där jag kan peka finger mot den ene eller andra.

Proguld

Min stund med Proppen efter segern i Guldbjörken 2019.

  • Världens farligaste djur är varken spottkobran eller ett hungrigt lejon. Det är människan. 

Att människan är den som ska ingå i en sport med världens bästa, vackraste och snällaste djur, hästen, är därför på många sätt obegripligt. Hästarna ger oss så fantastiskt mycket.
Men tyvärr finns de som inte ser hästarna som ett djur med känslor och egenskaper. Utan istället som ett objekt.

Att hela den här härvan har kommit till ytan lagom efter Propulsions efterlängtade Elitloppsseger inbjuder givetvis till spekulation och även viss typ av äckelsmak i munnen. Och att Svensk Travsport med VD Maria Croon i spetsen står i direktsänd tv på onsdag kvällen och slänger Daniel Redén framför bussen är både lite av ett skämt och ruttet.

Hela parodin över organisationen blir bara än roligare när de tillsätter "intern utredning" kring fallet. Då har man för det första inte insett allvaret i sina misstag, och att man åter visar att man är ett organ som inte riktigt är att lita på. Allt handlar om att vinna tid och styra hela ärendet med egen hand utan att riskera något mot sig själva.

De sätter sig i runt ett bord med rumsvarm Ramlösa, lite smörgåstårta och beklagar sig över att mänskliga faktorn gjorde lite fel. Sedan är det bra med det.
-----
Det ena utesluter självfallet inte det andra. Hela min fascination och kärlek till Propulsion är kvar. Det är självklart! Bara för den här sakens skull raderar det inte minnena och prestationerna hästen givit oss.
Daniel Redéns imponerande arbete och Ellinor Wennebrings kontakt med hästen som gjort att han både kan och vill tävla i högsta eliten som nioåring och år efter år tillhöra toppen är något som måste minnas vidare som någon betydelsefullt.

Propulsion är givetvis ett unikum i sporten. Redén och Wennebrings fantastiska arbete är beundransvärt och starkt.
Trion har, tillsammans med Örjan Kihlström förstås, gjort ett rejält avtryck i travsporten och gett oss flera minnesvärda ögonblick.

Nu följer vi utredningen vidare. Jag har personligen inte mycket att komma med - men vill åtminstone ge mitt rejäla stöd till alla kring Propulsion.

Dela inlägg

Kommentera inlägg