Jag vet inte hur många gånger vi är uppe i nu. Av antal haverier från spelbolaget ATG. Och jag har tappat räkningen på alla gånger jag skrivit av mig här av frustration och hopplöshet. Men vad gör det?
Det händer ju verkligen ingenting. Nada. Det är dags att gå ut hårt mot hårt.
Senaste tekniska strulet förra lördagen ledde till att V75-starten senarelades med en halvtimme. Speljätten öser ut vatten ur båten och räddar sig med nöd och näppe. Men kvar i vattnet ligger sporten med hästarna i spetsen och tar emot kraftiga vågor och strömmar mot sig.
Om jag ska dra till med en liknelse.
För det är ju så. Spelet struntar jag i för fem öre i sådana här lägen. Låt gå att Arne i Kungälv inte får in sitt V75-spel. Olyckligt så klart, men jag kan aldrig köpa att sporten ständigt får ta smällen av spelbolagets misstag.
Sportchefen för Svensk Travsport, Petter Johansson, drog till med en huvudlös jämförelse att fotbollsspelare klarar av att ställa om. Då tycker han att även travhästar ska klara av detsamma.
Detta är sagt av någon som arbetar inom ST. Som uppenbarligen inte tycks förstå verkligheten.
Jag är förbannat trött. Senast det havererade tröttnade jag sönder och orkade inte mer. Men så står vi här igen. Även tränare uttrycker missnöje och det ärväl bra. Men det börjar bli dags att gå hårt mot hårt.
Hästarna tar en stor smäll av hattandet, tränarna likaså. Hästägarna lär även de få ta en stor smäll, för är där något jag är inne på är det att tränare stryker sina hästar och åker hem nästa gång. Jag ogillar verkligen hur sporten ständigt accepterar sportens misär. Står i skymundan mot det som är viktigast; spelet.
För det är ju så. Ska vi fortsätta acceptera det här? Ska den här skrämmande verkligheten fortgå? Aldrig i hela livet.
Låt ATG stå där med sina Kalle Anka-problem. På något vis måste sporten fram och visa vem som ska prioriteras främst. År 2017 är det långt ifrån givet, nämligen.
-----
Man har ju alltid hoppats att allt ska vara som förr. Folk ska gå man ur huse och besöka travbanorna, där gemenskapen med varandra kombineras med travsporten. Men som i så mycket annat kan det år 2017 inte vara som förr. Vi lever i en verklighet som dessvärre är alldeles för stark. Den så kallade tv-soffan.
Det har varit ett faktum sedan lång tid tillbaka, men det var inte förrän efter Hugo Åbergskvällen i tisdags som det slog mig och där jag accepterade läget.
Jag har mycket svårt att se hur travbanorna ska kunna matcha tv-sofforna och ge dem en fajt. Övertaget för soffan är helt enkelt ointagligt idag. Banorna får se exakt allt som en bonus.
Tyvärr var inte vädergudarna på vår sida i Malmö i tisdags och den stora nackdelen för travsporten är så klart att vädret avgör och sätter tonen i mångt och mycket. Regnvädret skrämde bort en del besökare, men publiksiffran på 10 673 var allt annat än bra.
Visst kan man skylla mycket på vädret, men det vore väl nästan att gömma sig undan verkligheten och det riktiga svaret på frågan.
Travet är inte längre en publiksport. Något som folk går man ur huse för. TV-soffan är den nya gemenskapen. Det är knappast önskvärt att det blivit så, men år 2017 är långt ifrån dåtiden när tv-soffan knappt var ett alternativ för travfolket.
Jägersro har gjort vad de kunnat. Jag tyckte arrangemanget var bättre än tidigare år och det märktes att banan tänkt till.
Nya ljudanläggningar kvällen till ära, få köer till mat- och dryckstånden och kioskpersonalen jobbade stenhårt från minut ett till slutet. Därför var det lite tråkigt att solnedgången aldrig besökte Jägersro det här året. Jag tror nämligen kvällen hade varit just... magisk då. Låt gå att priserna på mat och dryck är vad det är, men det är väl självklart de tar chansen när väl folk tar sig dit...
Siffror runt 14-15 000 till Årjäng och liknande sker en gång om året. Och nästa tisdag är Jägers lika öde igen.
TV-soffans övertag har tagit travsporten in i en tung verklighet.
-----
Svenskfödda stjärnorna lyser med sin frånvaro i storloppen. Men nåväl.
Det bekymrar inte mig särskilt mycket när vi får se hästar som Propulsion. Jag förstod inte riktigt vad vi var med om i tisdags. Att hästen svarade för en topptid var något jag aldrig riktigt tog in.
Och tränare Daniel Redén som fått strida mot motgångarna med Delicious var märkbart rörd i vinnarcirkeln.
Och om jag lite kort ska gå igenom Åbergskvällen så:
- Turno di Azzurra är inte bara ett härligt namn att rabbla tiotalet gånger, det är även en otroligt bra tävlingshäst.
- Executive Caviar är något alldeles extra och även fast hästen redan varit grym så kändes segern i tisdags lite som pricken över i:et. Den rejäla signalen vem som tillhör de bästa i kullen.
- Den mest oväntade prestationen bjöd utan tvekan Trot Kronos på. Jösses vilket intryck sista biten. Var tog övriga ivägen? Även fast de inte var bra nog, så var Trot Kronos på en helt egen nivå.
- Thomas Uhrberg har visat många gånger förr att han är en mästare vad gäller långloppen. Där finns få som är lika skickliga som Uhrberg. Hur han serverar sin häst en prickfri resa och bedömer tempot i loppen på ett sätt som sticker ut. Rapide du Pommeau var en jag verkligen inte hade högt upp på rankingen...
- Hugo Åbergs Memorial är Jägers stora stund varje år för yppersta eliten. Men vad Åbergs dessvärre saknar är en seriös utmanare från hemmastallen. Jag tror det kommer dröja länge innan där blir en hemmaseger igen.
Och det viktigaste av allt; Uppstyrningen av stordagarna.
Jag har skrivit det tusen gånger förr och gör det igen. Tävlingsdagarnas stora lopp ska köras sist. Varje gång.
Det är inte minst synligt att flera inte orkar stanna kvar på banan när väl Åbergs är över. Och det dessutom dröjer lång tid innan nästa lopp ska köras.
För publikens bästa, och inte minst även för de som tävlar efter storloppen, så borde tävlingsdagarna alltid avslutas på topp!
-----
Det är så klart intressant och informativt att landets stortränare alla har en kolumn i veckan i landets två kvällstidningar där de får tycka och tänka. Men det är tydligt att de var och varannan vecka bara har negativt att skriva om. Sällan läser jag någonting positivt och så här har det varit i flera år nu.
Uppenbart läser inte pamparna vad tränarna skriver.
-----
Avslutningsvis;
Vilka jäkla hjältar ni är, hästskötare runt om i landet. Jag slås varje gång jag besöker en stallbacke vilket arbete de uträttar med 100 % energi.
Förra fredagen debuterade min fars delägda häst på Axevalla i tvååringslopp. Hästen var hemma med sin skötare i Malmö igen runt 3.30 på lördag morgonen.
När min bror besökte Jägers och hästen senare under lördag förmiddagen vid 9.30-tiden var hästens skötare där och arbetade.
Med 100 % energi!
Martin Engström