Det vore illa av mig att klaga över tillvaron så här dags. Jag befinner mig i skrivande stund i chartertokiga Mallorca.
För mig kvittar det hur svenskifieriat eller turistförstört Mallis är. Jag kommer alltid älska den här ön. Och nu är det nog 47:e gången jag är här (typ...).
Det är sol, det är välbehövlig avkoppling och en kamp för samvetet hur man ska parera träning med solstolsvila. Det är väl inga jättebekymmer, som ni kanske läser.
-----
Måste börja nånstans - eller för mycket begärt?
Vad jag dock inte lämnar kvar hemma i Sverige är mitt samvete för travsporten. Jag känner att vi måste börja nånstans. Jag må låta tjatig och som ett hack i cd-skivan som ännu en veckan väljer att gå in på ämnet kring hur ren eller smutsig svensk travsport är.
Men tyvärr är sanningen ganska enkel. Det är en het potatis numera. En het potatis som det är dags att ta tag i på allvar. Det har i mina ögon gått alldeles för långt.
Även fast det nu var några veckor sedan så minns jag fortfarande hur jag mådde efter Pippo Gubellinis styrning med Volnik du Kras på Jarlsberg.
Jag har nog aldrig blivit så irriterad som då. Inte inom travet i alla fall. Där finns inte en torskbong som går upp mot liknande känslor. Och det är ta mig fan dags att vi alla drar vårt strå till stacken. Jag kan skriva hur mycket jag bara vill här i min kolumn.
Personligen kommer jag aldrig kunna göra någonting åt det här. Men där finns de som kan det.
Som jag vill begära ett önskemål till. Så vi en dag kan ha en vacker travsport.
Det skaver i mig att vi har en kuskelit som inte riktigt väljer att ta någon ställning. Eller ens tycka våga.
Jag som bara är en simpel travskribent, en "nobody", verkar ta större ställningstagande än våra föredömen i sporten. Så ska det inte få vara.
Alla måste göra sitt och alla måste kunna våga öppna kakhålet. Och framförallt agera på sitt sätt.
Till en början fanns det givetvis en charm och glädje att italienska stall besökte Sverige med sina fantastiska hästar. Jag känner tyvärr inte så längre. Alessandro Gocciadoro får ha sina uppvisningar, men han har placerat sig i ett fack där jag redan har typer jag inte vill ha i vår svenska travsport.
Men tyvärr är det så att gula stallets hästar fortsatt kan resa upp till Sverige. De svenska kuskarna verkar skita i vilket. De ställer upp när Alessandro själv inte kan. Likaså media som närmast knäböjer Gocciadoro efter de överlägsna prestationerna.
För att vi till sist ska nå till en punkt där vi känner att vår sport är vacker måste alla dra sitt strå. Och ett önskemål jag har till svenska kuskeliten är att vägra sitta upp bakom hästar från stall som smutsar ner sporten. Att spöa en häst med pisken? Ja, det är rent smuts.
Det kan ingen förneka eller säga emot. Då ser ni lika bra som Stevie Wonder.
Vi måste börja någonstans. Försök gärna ta ställning nu, kuskeliten. Eller är det för mycket begärt?
-----
Svårbegripligt med kvällstrav?
Och med det vill jag också ge mig in på det här med kvällstrav. Plötsligt är det hur häftigt som helst med senareläggning av starttiden där och då. Om än för en kväll.
Bara för det är sommar och för det är ett lysande och väl inarbetat koncept i Norrland, så ska det av någon anledning köras "midnattstrav" även i söder. Min hemmabana Jägersro gör det, Halmstad och Åby likaså. Jag kan inte riktigt begripa varför.
Det känns mer som något onödigt ont för framförallt aktiva och skötare - men även för den lilla skara av publik som besöker banan.
Hett i Norrland och Boden en lördag, absolut - men på Jägersro en sketen tisdag?
-----
Jag är aldrig negativ eller ärlig bara för sakens skull. Jag skriver alltid vad jag tycker och tänker och håller det som ett givet utgångstänk vid varje krönika och text jag skriver om travsporten. Just det gör att det fortsatt stör mig hur travmedia hanteras. Och hur travmedia ser på sig själva.
Där finns något oerhört märkligt med gränsdragningen mellan media och aktiva.
- Idag har vi sådana som arbetar i storstall och kör även själv lopp då och då. Personen i fråga står även ibland i tv-studion, ATG Live, skriver travtips på ATG.se och emellanåt även i Trav365. Klart bra på det personen i fråga gör! Men jag tycker ändå det är märkligt hela situationen och absolut inget personligt.
Jag har något emot att aktiva inom travet idag även sätter på sig media-kavajen lite då och då.
Det rör sig inget om personen i fråga. Jag har reagerat mot det även vid tillfällena när Jennifer Tillman körde lopp samtidigt som hon stod i travstudion. Där finns något där som jag inte riktigt uppskattar.
Vi behöver travmedia som är lite "fritt" från de aktiva. För hela sändningen bästa. Det blir till en helt annan trovärdighet då och en klart mer sevärd produktion där de som arbetat med sändningen vågar och vill kritisera om så behövs.
Och varför jag inte namnger den jag åsyftar? Jag vill som sagt inte hytta näve åt personen i fråga - utan åt hela saken i sig. Det är inte första gången det här.
-----
Är det ett underbetyg till travsporten att det fortsatt körs "damlopp"?
Definitivt!
Som i så mycket annat gör travsporten sitt för att skilja på könen fortfarande. Vi har väl kommit längre än så? Hela grejen med damloppet förminskar de kvinnliga kuskarna - som flera av dem tillhör framtidens toppnamn inom travsporten.
Det hördes inte minst i ATG Live när det kördes damlopp inom V64-spelet för någon vecka sedan från Solvalla. Ett av argumenten från experterna att strecka på i loppet var på grund av att det var just damlopp.
Emilia Leo, Rebecca Dahlén och Sandra Eriksson är några namn som tveklöst kommer tillhöra toppen av sporten lång tid framöver. De är sådana som visar att damerna inom travsporten kommit långt. Långt nog att det här med "damlopp" inte ska behövas längre.