Nötterna måste bort

Att travsporten är väldigt beroende av spelet är ett faktum. Och det är i sig ett jätteproblem. För är det något som spel bidrar med så är det känslor. Positiva som negativa sådana. Och just negativa känslor kan förstöra ett stenhårt arbete för aktiva om de inte har vad som krävs i psyket.

Det där med attackerna mot kuskar och tränare. Från hjärncellsfattiga nötter.
Till skillnad från i många andra sporter är travtränare och kuskar öppna med sina mobilnummer och mailadresser. Det är väl trevligt, men det medför ett jätteproblem. Nämligen problemet med speltorskar. 

Tyvärr är inte alla så där mesiga och försiktiga som jag. Jag skulle aldrig gå till personangrepp eller jaga någon aktiv över internet eller i dennes mobiltelefon, men ändå...
Många letar gärna upp mobilnummer och skickar något jätteotrevligt i stundens hetta. Och även fast problemet tagits upp ibland, så anser jag att det måste lyftas än mer. Allt för att få bort det från travsporten. Dessa hjärncellsfattiga nötter. Det är på tok för tyst.

I lördagskväll publicerade travtränaren Anna-Karin Rundqvist via Twitter ett SMS hon mottog under kvällen från en av dessa nötter som tyvärr finns där:

Akrund

Jag önskar jag kunde skriva att Rundqvist var bland de första som mottog sånt här. Men tyvärr är det nog ren vardagsmat för många aktiva. Utan att det tas upp någonstans. 
Majoriteten väljer dock att tysta ner det. Men inte jag. De förtjänar så mycket mer, och nötterna ska aldrig känna att de är välkomna in i travfamiljen.
Häng ut skiten.
Vi kommer aldrig bli av med nötterna, men vi kan åtminstone göra deras tillvaro lite svårare?
-----
Stefan Hultman är utan tvekan en av de största och mest framgångsrika travtränare som funnits i sporten. Men även han har betalat dyrt för framgångarna. 
Jag har under åren hört från flera håll om hans ageranden och sätt mot sin personal. Det har inte direkt varit någon kompisanda.

Därför var det starkt att höra Hultman i Hall of Fame-podden med Tony Ryttar, där han går in på just sitt arbetssätt från förr.
Stefan pratar även om sin tunga sjukdom och så klart om alla fantastiska stunder. Jag råder er att lyssna på podden!
-----
Hästägare är ett mestadels väldigt tålmodigt folk som till stor del bara har travsporten som en utgift för plånboken men en rik upplevelse för själen med ovärderliga drömmar.
Till anrika storlopp betalar man till och med in en insats för att få vara med. Men nu har problemet blivit så pass stort att hästar tvångsstryks. Och där sitter man som hästägare och undrar vad det är frågan om.
Visserligen är man införstådd med risken till insatsloppen. Där står nämligen klart och tydligt vad som gäller i reglerna för de som inte får med sin häst. Fast visst är det ändå så att man lider med dem.

För mig är det obegripligt hur två hästar i varje lopp får gå vidare och kvar står där en massa hästar som inte ens fått plats i loppen. Det är självklart att bara vinnaren ska gå vidare i varje lopp när intresset är så stort och hästägarna betalat för att få drömma.
-----
Calizza Boko, Lover Face, Speed Delicious, Shogun D.K., Tell Me No Lies, Cash Gamble, Persos Smokie och Arazi Boko.
Visst låter hästarna bekanta?

Detta är svenskägda hästar som fortfarande är i träning hos Phillipe Billiard (läs: Fabrice Souloy).
Om vi nu ska spy galla över Souloy, vad ska vi då inte göra mot ägarna som till trots har kvar sina hästar hos honom? 
-----
Jag minns för ett par år sedan. Jag var inne i ett slags travstim där jag åkte iväg nästan varje lördag för att gå på V75-trav.
Eftersom jag bor nere i Skåne är det något krångligare än för många andra. I regel alltid en bit hem, alltså...

V75-dagar jag bokade in och åkte varenda gång på var åtminstone Halmstad, Åby, Solvalla och så klart hemmabanan Jägersro. Det senaste jag kom hem på lördagarna var runt 21-tiden. Perfekt tidpunkt och där man hade tid över till annat. Men det var då det. När tider var till det bättre. Bokstavligt talat.
Idag? Nej, det blir inte mycket av det här längre.

På grund av nuvarande V75-tiden har mitt travresande dött ut. Jag är säkerligen inte ensam där. Och jag kan verkligen inte förstå varför den där satans 16.20-starttiden fortfarande är kvar. 
Travets två envisa punkter som alla vill utrota:

  • Starttiden för V75
  • V86-Xpress

Men hur aktiva och vi travnördar än tjatar, gnäller eller gormar så är det tragiskt och närmast sorgligt hur pamparna skiter i vilket. De bestämde sig för något och håller tag om det likt en envis hund som vägrar släppa taget om tuggleksaken.
-----
Storbanorna Solvalla, Åby och Jägersro tappar två tävlingsdagar vardera nästa år. Spontant tycker man det är idioti. Men jag köper det till 100%
Är det något som inte minst Jägers har problem med så är det att få hästar till tävlingarna. Anmälningarna är på tok för få.
-----
Speciellt för den här veckans tisdag var att Jägersro hade så kallat natt-trav. V64 gick iväg klockan 20.05 och där avslutande V64-loppet kördes vid kl 21.50.
Som om det inte var nog, så återstod där fem lopp till när V64-loppen var över och där kvällens sista lopp kom iväg kl 23.25.

Att ha ett sådant här upplägg på en vardag är inget annat än väldigt märkligt. Och jag hade svårt att förstå poängen med det.
-----
Man lyckades alltså göra bort sig i sitt arbete när ett av travsportens viktigaste fall skulle tas till botten. Fabrice Souloy och hans vidriga fuskande. 
Det är helt otroligt genomdåligt, skrattretande, sorgligt och förbannat.
Och det roligaste i soppan är att Göran Wahlman, chefsjurist på ST, inte lämnar sin plats till förfogande.
-----

11112772 10153395785999048 1308306311467805095 N

Mosaique Face blickar ut över Vomb

Som jag skrev i lördagens Eftersnack: V75 så såg det inget vidare ut för Mosaique Face och under tisdagen bekräftade Lutfi Kolgjini att hästens tävlingskarrär är över.
Mitt främsta minne från hästen kommer så klart vara Derbysegern 2013 på himmabanan. Jag stötte på och hade flera fina möten med "Musse" hemma på Vomb och har beundrat hans otroliga löphuvud som var något av det hårdaste och mest tappra vi sett på en travbana senaste åren. 

Även fast karriären inbringade lite över 13 miljoner kronor, så är ändå känslan så här efteråt att det blev någon storloppsseger för lite. Travsporten är sällan rättvis och mot Mosaique Face var den närmast obarmhärtig. 
Istället för att vinna loppen stred han som en tapper krigare den jobbiga vägen, och lär nog bli ihågkommen som den tappre storloppstvåan. Krigaren som ställde sig först i ledet när det var dags för strid.
Självfallet kommer jag sakna Mosaique Face - men jag kommer minnas våra möten på Vomb och hans oerhörda insatser med värme.

Tack för allt, "Musse".

11698834 10153546516944048 8926272976162135119 N

Jag och Mosaique Face under ett av våra möten

På återhörande,
Martin Engström

Dela inlägg:

Kommentera inlägg