- För att vara extra tydlig väljer jag direkt att poängtera;
All form av hat och hot i sociala medier är oacceptabelt och fördöms å det grövsta. Det är aldrig okej att angripa något på ett vedervärdigt sätt.
Under V86-kvällen 27 januari fick vi uppleva en ny form av reaktion - men som på sitt sätt ändå är det gamla vanliga.
Efter en styrning på V86 mottog en kusk en hel del kritik från intressenter och spelare i sociala medier. En del valde rent av att "tagga" kusken själv i sina reaktioner vilket ledde till att denne surnade och bet tillbaka.
Att följa med i sociala medier under en tävlingsdag- eller kväll är väl inte det bästa att göra. Inte minst för sin egna skull och i det här fallet påverkades uppenbarligen kusken där han senare i affekt angrep hela spelarkåren.
Jag kan förstå att han blir irriterad och tror egentligen inte det är spelarna han är mest irriterad på - det är givetvis på sig själv och loppets utgång. Därför blir det givetvis enklare för honom att i sin hets angripa spelarkåren.
Jag har aktivt skrivit om travsporten i en sisådär femton år nu. Ja, tiden går så förbannat fort att man både blir mörkrädd och gråhårig.
Jag fick tidigt lära mig att kritik är något man ska vara sparsam med. Ja, av det negativa slaget.
De aktiva ser gärna att man livar upp V75 och lockar intresse till sporten - men att negativt kritisera någon inom sporten är närmast att skjuta sig själv i foten.
Efter att ha aktivt följt den här sporten i femton år är det för mig uppenbart att vi tagit noll steg framåt.
Det är enkelt att dra parallellen till fotboll eller ishockey där kritik av det positiva och negativa slaget är vardagsmat. Det är en del i det hela. På alldeles för många håll görs det fortfarande övertramp i sociala medier, men majoriteten som sköter sig visar ändå att de gör det på grund av sitt stora intresse för sporten.
Om nu spelare ska sitta tysta och följa sin kupong istället för att livas med är det i längden någon som bara skadar travsporten.
Jag minns ännu hur Ulf Ohlsson för ett par år sedan surnade. Det hade blivit för mycket kritik från journalister (ja, journalister) kring hans styrningar. Det hela ledde till att han kort och gott bojkottade allt och alla. Tänk tanken om ribban var lika låg hos fotboll- eller ishockeyspelare.
Vi måste få kritisera. Travsporten är så pass professionell och stor nu att det måste få tillåtas att tycka till ifall en kusk gjort någonting mindre bra val i loppen - utan att man ska kallas för staketkusk eller speltorsk.
Trött på behandlingen - mot spelarna
Det går givetvis på många sätt att påstå att spelarkåren inom travet är speciell och och på sina håll riktigt vidrig, men på sätt och vis har jag väl ändå nått punkten där jag tröttnar.
Hela behandlingen mot spelarna är emellertid sisådär.
Information om utrustningar mörkas eller hyschas med och var och varannan vecka läser jag från tränare att spelarna alltid bara vill ha på bajken och att det ska gasas i loppen; "Sånt gillar ju ni spelare".
Hela det påståendet har tröttnat sönder mig. Liksom sporten utvecklas även spelarna och att "alla" vill ha racerbalansen på stämmer inte.
Vad spelarna framförallt vill åt är korrekt information om utrustningar som stämmer från start till mål.
-----
Avslutningsvis;
Att den odräglige Fabrice Souloy genom Gu d'Héripré har nästlat sig tillbaka är inget annat än ett hån mot travsporten. Lika stort hån att benämna honom som "demontränare" som en stor tränarprofil gjorde i sin spalt på Expressen.