Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Nationalbanefrågan

Ett ämne jag snuddat vid tidigare. Samma ämne är klart mer aktuellare idag. Nog fasen borde vi ifrågasätta nationalbanefrågan.

Ute i Rissne-området en liten bit utanför Stockholm har vi Sveriges nationalbana för travsport, Solvalla.
Likt Friends Arena för fotbollen är Solvalla ett absolut centra för svensk travsport. Det är här det händer. Eller är det verkligen det?

Anledningen till att Solvalla är vår nationalbana och "banan nummer ett" är för dess geografiska läge. Utanför vår kungliga huvudstad. Men vi har fått en oskriven regel. En regel som till och med Solvalla-folket säkerligen håller med om.

Travets ohotade nationalbana är Åby och inget annat. 

Solvallas räddning är Elitloppet. Även så att flera av landets bästa tränare huserar där. Därav håller sporten relativt god klass varje vecka. Men se upp, Valla. Åby är något ingen annan bana är. Och de verkar fortsätta ta stormsteg framåt i utvecklingen.

Idag är Åby den bästa, modernaste och snyggaste travarenan som finns. Övriga är inte ens i närheten av att hota på ett upplopp. En kraftfull hingst mot ett gäng ponnys.

Publikvänligheten har hanterats och förbättrats. Sportsligt är Åby på gång ordentligt. De kunde inte ha fått en bättre start på nya Åby Stora Pris än vad det blev ifjol. Och efter årets Olympiatravet med några internationella bidrag lär de säkert rosas i utlandet också.
Åby har världens chans att välkomna in utländska toppstall till sina större lopp. 

  • Att vara främst i landet borde premieras. Eller lyftas fram av Svensk Travsport. Det ska löna sig att göra sig till bäst i Sverige.

V75-finaler hade varit rena drömmen på Åby. Varje gång. Ovalen inbjuder till open stretch och taktiska val som öppnar för roligare lopp. Nu har det även för publiken blivit som en fröjd.

Nationalbanefrågan? Solvalla på papperet - Åby i verkligheten.
-----
Jag har efterfrågat mer raka och ärliga åsikter i V75-studion, istället för att tänka för mycket på att de riskerar att såra kompisar/kollegor.
I onsdags vid extraomgången på Bergsåker var det en Per Skoglund som äntligen var lite uttrycklig och kritisk.

"Näeh, ta bort det där", uttryckte han när reprisen av upploppet i Lotterian-försök visades. Drivningarna gjorde ont i hästhjärtat. Bra så, Skoglund!

Och är man så mån om hästarna efterfrågat jag gärna en lika ärlig Per Skoglund när dopingtränare vinner lopp på V86/V75. Det händer ju titt som tätt här hemma.

-----
Givetvis har jag inte undgått den heta debatten efter Lotterian nere i Neapel under onsdagen. Jag tar mig an ämnet lite i nästa veckas rader.
Kort och gott kan jag väl dock säga att det är för djävligt och att vi fortfarande år 2019 tvingas stå ut med aktiva som agerar på det sättet är makalöst uselt. Ett bottenbetyg till hela sportens utveckling.
-----
Avslutningsvis på det personliga planet;
Förra helgen satt jag på en fotbollsarena i Barnsley och följde V75-tävlingarna i telefonen. En udda men rolig upplevelse. Söndagen i Leeds med Pontus Janssons Leeds United var så klart en höjdpunkt! 

Efter att ha legat förkylningsdäckad dagarna innan resan blev det en fysisk kamp att hitta tillbaka till livet den här veckan.
Nog hade jag behövt några av morötterna som vissa tränare matar sina hästar med...

Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube