Att kliva in på en travbana, synnerhet Jägersro för egen del, har varit som att åka bakåt i tiden. "Det är alltså så här det såg ut på 70-talet", har varit reaktionen.
Nu har Jägers i fråga gjort sitt senaste åren, så just Malmöbanan känns inte lika svartvit längre.
Travsporten lever väldigt mycket i det förgångna.
Sett till tävlingskalendern är det sällan något ändras om och bara det att Kriteriet/Oaks kördes på en lördag det här året var lika fascinerande som spektakulärt; "Wow, får man ens göra så?!"
Ja, det behöver inte mer än så för att vi ska tycka någonting inte är till det "normala". Bara där märker man hur tafatta vi är kring att modernisera och våga ändra om.
- Ser man till landets stall så finns det fortfarande väldigt mycket att göra för att leva upp till vilken modern värld vi lever i just nu.
Majoriteten tror fortfarande att vi lever i 70-talet-bubblan med sina uråldriga hemsidor som knappt uppdaterats sedan 1995 eller i vissa fall inte någonting alls. De som trots allt har en hemsida har gjort det enkelt för sig och länkar allt vidare till Svensk Travsports register.
Svante Båth-stallet har legat i framkant just gällande hemsidor. Informativa rader om starthästarna som ska ut. Thomas Uhrberg skriver en slags V75-krönika varje torsdag med sina tankar kring sporten i kombination med speltankar, och det känns som att fler och fler är på väg att inse vad de måste göra.
Hänga med i utvecklingen. Väldigt lite gör så oerhört mycket, ska ni veta.
Det gäller att vakna nu. Vill vi att fler ska intressera sig för travsporten är en sådan här struntsak något som i längden kan avgöra allt. En spridning av vardagen är något som garanterat intresserar alla.
Det är inte bara vid tävlingsdagarna man bryr sig om travet!
- Tröttaste uttrycken någonsin man får höra på sina håll från travtränare/kuskar är "vi rycker skorna och sätter på jänkarvagnen nu - det är väl sånt spelarna vill höra, hö-hö".
Som att vi är några utrustningsstinna tokar. Där och då märker åtminstone jag hur offside deras synsätt är på intressenterna ibland.
Ser jag till sociala medier som Instagram är det en ynnest att kolla in stall Zet. Vackra bilder kombineras med videoklipp och man får som travintresserad bjudas på halv minut-långa klipp i ett slags "bakom kulisserna"-stuk.
Mer än så behövs inte.
Jag upplever fortfarande väldigt många stall som rent av lata när man ser till det här. Inte minst i år i Corona-tider borde flera tagit chansen att skärpa till sig. Börja leva lite i nuet där närmsta videokamera faktiskt finns i mobiltelefonen de går runt med i fickan om dagarna.
Jag kräver inga häftiga effekter på klippen eller nån häftig redigering. Väldigt lite kommer ge så mycket mer.
Jag vill inte namnge några, men många gör det fortfarande alldeles för lätt för sig. Det är dags att kliva ur 70-talet-bubblan. 2020 kan man göra lite till något oerhört mycket.
-----
Jag kan väl känna lite så här. Montén ska så chansen inom stora streckspelen lite då och då. Det är disciplinen värd och det måste den få om det här med monté fortfarande ska vara under utveckling och föda intresse.
Sedan blir det oerhört olyckligt att montésporten sätts i ett otacksamt rampljus den själv inte skapat. Som till helgens V75-omgång. All reklam är bra reklam sägs det, men i det här fallet verkar det mest bara föda förakt mot disciplinen.
Travet har redan problem vid V75-sammanhangen mer än att montédebutanter får ta plats.
Jag förstår problematiken till 100%, men kan samtidigt inte finna energin att irritera mig när vi redan har problem nog att ta hand om.
- Att tillåtas anmäla till stora spelformer trots att hästen inte startat på flera månader är minst lika mycket lotteri som att montédebutanterna startar inom spelformen.
Exempelvis vid söndagens Grand Slam 75 återser vi Sauveur igen som inte tävlat sedan juli 2017 men som visserligen gått ett kvallopp - 12 januari i år. - Och under veckan mindes jag även hur fel det kan bli vid voltstarter... Händelser har inträffat där betrodda hästar inom stora spelformerna tvingats strykas då hästen inte klarat av voltstart-upplägget.
Det tillåts idag att starta inom stora spelformerna i startmetoder som hästen inte ens testat på.
Visst går det att uppröra sig över montédebutanter på V75-kupongen - men har vi redan problem sedan tidigare på andra håll är jag helt enkelt inte taggad nog att uppröras kring det här.
Ingenting förvånar nämligen.
-----
Jag har många fina minnen av SM-dagen på Åby. Mitt främsta minne jag har är tveklöst från 2012. Det var kallt den dagen på Åby och det är även enda gången jag som åskådare suttit på innerläktaren och följt tävlingarna.
Raja Mirchi hade en av sin karriärs bästa dagar på ovalen och det belåtna leendet från Lutfi Kolgjini på väg mot vinnarcirkeln är något jag alltid får upp i huvudet när jag minns tillbaka loppet.
