I ett tidigt stadium i livet lär man sig vad man tycker om och inte tycker om. Fiskrätter till exempel var något jag i tidig ålder insåg att det inte var något för mig. Därför avstår jag allt som kommer från havet. Det går faktiskt att undvika sådant, även under kräftskivor. Det är ju faktiskt valfritt att tycka om saker och ting. I det här fallet har det gått kanonbra för mig ändå. Och likadant gör jag med travsporten från USA.
Förra helgen var det storhelg borta i Staterna och där flera svenskar riktade sitt fokus. Personligen är jag ingen fantast av amerikansk travsport. Loppen är oftast ganska händelselösa att följa och främst är det motbjudande att se kuskarnas körstilar och drivningar. Liksom fiskrätter i matväg insåg jag tidigt att amerikansk travsport inte är något för mig. Jag avstår det helt och hållet.
Hambletonian-helgen och svenskintressena dit bjöd ändå upp till heta debatter från två ringhörnor. I ena hörnan stod jänkarsupportrarna och i den andra stod de som ogillar hur det ser ut där borta.
Jag följde diskussionerna på avstånd och valde aldrig att ge mig in i något, även fast det ryckte lite i fingrarna på mig. Givetvis låg fokuset på kuskarnas drivningar, något som delat travfolket i dessa två ringhörnorna under flera år.
Alla dessa enhandsdrivningarna som tillåts under förra helgens lopp borta i USA drog minst sagt igång debatter. Jag respekterar de som gillar amerikansk travsport. Alla är vi ju olika och har olika intressen. Men likväl måste vi som inte håller med också få säga vårt. Även mot sådant som anses vara "okej" där borta.
Jag blir stolt över svensk travsport vid stunder som dessa. När alla verkligen inser hur mycket vackrare och bättre sporten är här hemma. Och det är anmärkande, och ska jag kalla det sorgligt, att en sådan stor hästkarl som Åke Svanstedt blivit smittad av jänkarkulturen och även han går igång på sin häst. Och där han problemlöst sedan förklarar att sådan är kulturen där borta. Han har blivit en i gänget.
Det förvånade mig hur många jänkarsupporters som närmast försvarade drivningarna i loppen där borta. Lite med motiveringen att "det hör till" där borta. Kulturen där borta blundar för sådant som ser för jäkligt ut.
För USA är hästen inte en kompis eller tävlingspartner. Det är en maskin som ska håva in stålar. Då ska det få rappas över upploppet för att kunna kräma ut det lilla extra. Och gärna pumpas i preparat som bara gör gott för plånboken, men inte hästen.
Men vi ska ändå hålla tyst om det. För det tillhör ju.
Äsch, fasen heller...!
Självklart föder sådant reaktioner från folk. Och även fast det är en del av travkulturen där borta, så är det inte okej för det. Tro fan att folk reagerar fortfarande.
- För ovanlighetens skull finns där några aktiva som öppet sagt sin mening i hela ämnet. Det var förvånande, ovanligt och väldigt bra.
Nu valde jag lyckligtvis att avstå alla loppen därifrån. Jag har inte sett en sekund av det och det kommer jag fortsätta med. Det har gått lysande med fiskrätterna under hela mitt liv och det kommer gå lika lysande med det här. Det är som tur är valfritt att glo på...
Däremot gladde det mig att läsa att Pasithea Face vann...!
-----
Att Bold Eagle siktar mot Solvalla och Elitloppet även nästa år är så klart stort. Man vill ha de bästa på plats och den franska örnen vill givetvis ha revansch för årets finalinsats.
Men blir där någon Nuncio? Ja, det vet nog inte ens Stefan Melander. Och vad vi främst hoppas kring Nuncio är att han kommer tillbaka i gammalt gott slag igen innan vi kan börja hoppas om först och främst Frankrike i vinter.
----
Näst nästa inleds den galna V75-yran och som jag öppet skrev redan förra veckan så lär jag knappast kolla på allt.
Jag kommer analysera och skriva om Jägersros V75-omgång 23 augusti, Åby 24 augusti och Bergsåkers lördagsomgång 26 augusti.
Därmed basta.
-----
Att Åby Stora Pris måste göras om är självklart. Det går att se årets startfält på två olika sätt:
- Det spontana och vad majoriteten säkerligen tänker är att kvalitén på loppet saknas. Där finns helt enkelt inga stjärnämnen och det där med att kalla det för ett topplopp känns i år inte lika självklart. Mer en Gulddivision man kommer tvingas kolla in två gånger.
- Det andra sättet, och det lite mer positiva sådana, är så klart att det rent sportsligt är ett ovisst fält. Det är hästar som inte mött varandra och det innehåller en ny storstjärna från Italien mot en kommande storstjärna i Muscle Hustle, exempelvis. På så sätt ska Åby Stora Pris bli väldigt intressant och kul att kolla!
Men vad vi saknar i Sverige, förutom Harpers Hanover, är ett riktigt stort långlopp med hög prissumma. Är där något jag vill ha så är det just det.
Finns verkligen behovet av Åby Stora Pris just nu? När storloppshelgerna fyllt hela juli månad och där nu därför många topphästar är i litet uppehåll? Nja.
Ge oss istället Åby Stora Pris över lång distans senare i höst eller början på vintern. En slags uppladdning för de som ska ner och stångas på kolstybben.
-----
Executive Caviar har verkligen sett oslagbar ut under sommaren och fortsätter treåringen utvecklas så är det en storstjärna inom sporten.
En annan treåring som möjligen är kullens topp är så klart Coin Perdu.
I onsdags såg hästen ut att gå mot ännu en seger, men där han mot slutet plötsligt föll i galopp och där spelare, hästägare, tränare och kusk möttes av en chock. Även fast även jag föll på V86-spelet kändes det nästan sunt att det inträffade.
Det är inte minst vid tillfällen som dessa som man verkligen påminns att det är kött och blod och inte maskiner som rusar runt på banan. Tänk om fler kunde inse det.
Martin Engström