Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Kompisvalla - något för alla?

Den yppersta eliten inom varje sport är oftast någonting alldeles extra. Klasskillnaden från övriga är gigantisk och jämför man en klassig Champions League-match i fotboll med jumbomatch i Allsvenskan är skillnaden gigantisk. Och där eliten är grädden på moset. Men är det riktigt så i travsporten?

Catchdriver-eliten i Sverige med Örjan Kihlström, Erik Adielsson och Ulf Ohlsson som främsta topparna är alla i en klass som många kuskar drömmer om att nå till. 
Man kan lätt tro att detta bara är positivt, men dessvärre hämmar eliten vår sport ibland. Kompis-hänget har tagit över.

  • Solvalla är Sveriges nationalbana. Det är den banan majoriteten ska drömma om att få tävla på, både som tränare och kusk. Men just det stora ryktet ligger inte riktigt över Solvalla idag. Tråkigt nog har Solvalla blivit ett av landets tråkigaste banor.

Vissa tävlingsdagar- och kvällar har varit rena rama tortyren att bevittna. Inte minst med färskt minne onsdag kvällen 15 november var det tydligt vilken Kompisvalla det har blivit.
Stjärnorna byter positioner med varandra och där tempot på loppen håller snigelfart tills det är 450 meter kvar och där tävlingsgnistan plötsligt tänds i ögonen.
Det är inte direkt något ögongodis man bjuds på och det blir allt vanligare att Solvalla blivit som ett ställe catchdrivers så kallat "hänger på" och styr och ställer i snigeltempoloppen med ögonen på oddsindikatorn

Just detta gör att jag allt mer börjar bli förtjust i utlandsomgångarna på V75. Inte minst för att där dyker upp lite mindre bekanta stall och kuskar som sätter färg på loppen. Det blir lite sport av det. 
Likaså när finska stall emellanåt åker till Solvalla med sina hästar. Bara lassa en båt med finska stall och ro över till Sverige lite oftare och sätt lite fart på Kompisvalla.
Så banan blir något för alla.

-----
Knappast skulle trav-Sverige inleda en stillsam start på förra helgen. Under fredagen kom bomben ut att Diamanten flyttas från Robert Bergh till Stig H Johansson.

Att hästar flyttas är inget nytt. Det händer mer eller mindre varje vecka. Men just den här flytten kom verkligen från ingenstans och måste kännas tungt, inte minst för Diamantens skötare Susanne Ohme.
Men någonstans gläder flytten mig då Stig H får chansen att få in en storstjärna i stallet. Seedorf O.M.F. och Scellino Luis i all ära, men det var ett tag sedan man såg Stig H-tränat i storloppen!

Robert Bergh ja. Ett tungt fall för stallet att bli av med en sådan storstjärna. Att ägarna flyttar Diamanten har knappast bara med geografiska skäl att göra. Och det märktes inte minst på Berghs besvikelse, som han öppet visade i medier.
Visst är det ägaren som bestämmer och att vara travtränare kan vara oerhört tufft, orättvist och någonstans otacksamt när sådant som det här inträffar. Och visst kan man tycka att Bergh är lite löjlig som visar en sådan irritation mot Forsbergs.
Men.

Jag älskar det. Jag älskar öppenheten och att där finns någon som vågar visa känslor. Det är äkta, uppfriskande och något travsporten har alldeles för lite av. Jag välkomnar de som kräker av sig emellanåt - bra där, Bergh!
-----

I tisdags var just Robert Bergh i blåsväder. Han har nämligen varit på luven med djurskyddslagen och att det uppmärksammas i medier är inget konstigt i sig. 
Men vad jag är innerligt trött på är hur det intresserar medier utanför travsporten. Varenda gång.

Det är inte ofta jag får läsa om sportsliga insatser från travet i sportsidorna. Om jag inte går in på travsajterna, är det sällan jag får läsa någonting om sporten.
Men när något negativt inträffar i vår sport. Ja, då är varenda sportredaktion på helspänn för TT-artikeln som de kan publicera ut.

Det dröjde inte många timmar i tisdags förrän jag såg TT-artikeln i Sydsvenskan om Robert Bergh och hans påstådda djurplågeri. Att sådant här lyfts upp i medier är väl inget konstigt i sig.
Men om det nu är så viktigt att varje gång lyfta upp mörka nyheter inom travsporten;
Då är det ta mej tusan dags att även uppmärksamma sportsliga insatser som ger folk så oerhört mycket glädje och lyckotårar. Sådant som inträffar var och varannan dag.

Tro fan att Djurens Rätt antagligen anordnar darttävlingar på kontoret med bilder på travsporten. Den förbannade djurplågeri-sporten.
-----
Jänkarna har alltid varit mästare på att hylla gamla hjältar och profiler. Och det gläder mig att även svensk travsport blivit allt bättre på det.

När främst Maharajah sa farväl till travpubliken gjorde han det genom att lägga en sista långrunda framför Solvalla-publiken.
Och på lördag är det dags igen;

Då ska vi tacka Reven d'Amour, Magic Tonight och underbara Delicious för deras insatser på tävlingsbanan.
Där har tidigare funnits en tendens att gamla profiler glöms bort så fort de inte syns till i startlistorna längre. Därför gläder det mig att hästarna får en sista möjlighet att få hyllas för sina insatser på banan.

Så till alla som har möjlighet;
Ta er till Solvalla under lördagen. Fantastisk travsport väntar och dessutom en möjlighet att ta farväl av tre hjältar,

Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube