Inom travet är vi rätt tama i form av våra upphöjda resonemang kring storhelger och liknande. Om att göra saker och ting till det bättre. Det lyfts frågor och diskussioner varje år från både experter och tränare, men ingenting händer från de som verkligen kan förändra saker och ting.
Bara det att det körs storlopp under söndagar kommer för mig alltid vara iskallt.
Ett och samma surr år efter år.
Elitloppshelgen sker en gång om året, spika favoriterna och så räcker det med en skräll så höjs värdet på V86, Hugo Åbergskvällen är magisk med solljuset, upploppet är tydligen långt på Axevalla, och så har vi våra unghästar. Våra lovande unghästar.
Det är en diskussion och resonemang som lyfts år efter år och som det inte görs någonting åt.
När E3-finalerna för hingstar/valackerna gick i mål i lördags förra veckan imponerades man givetvis av vinnaren Hennessy Am, som trots tung resa skötte sig femstjärnigt. Vad som däremot är anmärkningsvärt vid dessa unghästloppen är att det sällan är vinnaren man lyfter fram när loppet gått i mål. Och som är den som är det viktigaste eftersnacket. Sådant kommer snarare i efterhand.
Det man istället surrar om är upplägget. Det rejält intensiva upplägget för dessa unga och orutinerade hästarna med sina sköra ben. Och hur stora förhandsfavoriter föll och galopperade bort sig tidigt.
Kalle Anka kl 15:00 på SVT1 är oskriven lag i Sverige. Man bara MÅSTE sitta och se på det. Inom travet har vi samma Kalle Anka-upplägg gällande våra unghästar.
Det är en diskussion och ett surr som kommer år efter år. Uttagningsloppen och finaldagen kommer för tätt inpå varandra. Det sker varje år. Och i efterhand sitter alla och beklagar sig. Sen är det bortglömt lagom till nästa år igen.
Det är givetvis viktigt att lyfta fram så ofta det bara går, men det är onekligen intressant att det just är detta som alla funderar kring när E3-finalerna gått i mål. Istället för själva vinnaren.
Där och då måste man inse att vi har ett bekymmer vi måste ta tag i.
Vi måste vara rädda om unghästarna och inte hantera de som ett gäng Kalle Anka-program. Återhämtningen och viloperioden är idag alldeles för kort. Det är i sin tur därför inte så konstigt hur vissa framtidstalanger upphör i sin utveckling och inte blir vad de kunde blivit.
-----
Raja Mirchi-sonen Rajesh Face är bland det mest majestätiska vi har på ovalerna idag. Sjuåringen har alltid varit av en kapacitet som tillhör yppersta eliten, men psyket på hästen har gjort att han inte sprungit in mer än vad han gjort.
Det är däremot alltid lika kul att se hästar som närmast njuter av att få tävla.
Vissa hästar går det att se på hur kul de verkar ha det på banan och det är just vad Rajesh Face verkar ha i montén. Det verkar som att det är hans starkaste melodi just nu och det är bara så oerhört skoj att se
-----
Ja, det må vara ett storstall som är sprängfyllt av stjärnor - men med det sagt är det ändå oerhört imponerande hur stall Redén markerar mot konkurrenterna vid varje storlopp. "Här har ni ingenting att hämta. Det är vi som ska stå i vinnarcirkeln".
I onsdags var det dags för Conrads Rödluva, Missle Hill och Golden Tricks att sätta markeringen och det är bara att buga och bocka åt landets mest utmärkande och bästa stall.
-----
Jag har tidigare skrivit en del om sociala medier och hur en så pass "udda" sport som travet även har sin beskärda del av troll och liknande.
Just trollen är något som Micke Nybrink tvingats leva med en lång tid nu. Trots det står han fortsatt kvar i rutan år efter år. Och när både Nybrink och Per Skoglund haft välbehövlig semester, så tycker jag det visar hur viktiga de är tillsammans när de väl återkommer i rutan igen.
Jag ska vara ärlig med att jag främst föredragit ATG Live en tid nu då V75-sändningarna i tv-rutan helt enkelt inte varit min kopp av te. När däremot Nybrink och Skoglund är tillbaka är det ett radarpar som sändning efter sändning gör det hela sevärt från start till slut.
-----
Det är möjligen så att det inte är någon höjdarklass på V75-omgången från Solänget i helgen. Samtidigt är jag ändå lite upprymd över att V75 körs på en bana vi sällan får se på tv-skärmen med hästar som sällan får chansen att synas på stora scenen.
Det är inte alltid man kräver högklassig sport från ovalen för att V75 ska vara intressant. Omgångar likt den på Solänget i helgen känns minst lika rolig som vanligt.
