Jag viker mig » 6 nov. | Fredagskrönikan - Travstugan.se
Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Jag viker mig

Tro det eller ej, men det går att ändra uppfattning. Något flera inom travet kanske ska testa på någon gång. Man sätter hästar i fack. Man sätter tränare i fack. Så är det bara, även fast man sällan basunerar ut det. Cyber Lane har varit en sådan för mig. Det är dags att jag viker mig...!

Det är självfallet så att jag älskar "alla" hästarna i den här sporten, på ett eller annat sätt. Hur platt det än låter. Men som i alla andra sporter man intresserar sig av så händer det även inom travet att man sätter vissa hästar eller stall i ett fack. 
Man dömer ut antingen på förhand eller efter ett litet tag, och sedan förblir det så till vägs ände. 

Jag kan obekymrat medge att Cyber Lane varit en häst jag haft svårt att ta till mig. Varför? Ja, säg det. 

  • Spontant har jag ansett att namnet Cyber Lane är mer ett hästnamn på någon som härjar i lunchlopp någonstans. Åtminstone inte i yppersta eliten. Och sett till hans prestationer har det inte varit något jag tagit till mig av. Det har bara blivit så.
  • Jag har inget personligt mot stall Johan Untersteiner - tvärtom är det ett stall jag tror kommer bli väldigt viktigt och betydelsefullt för svensk travsport i flera år framåt. 

Men, Cyber Lane. Ja, nej, visst är det så att jag satte in honom i facket där jag vägrat ta till mig hästens prestationer. Sett honom som en dagslända som till sist visar att han inte platsar. 
Men även fast jag är en bitter lill-gubbe (ännu så länge bara 31 år, trots allt), så har jag förmågan att ändra mig. Jag kan inse när jag har fel och är helt och helsike offside med mig själv.

Cyber Lane? Ja, det är väl självklart att han är en storstjärna i vår sport. Müllers-insatsen var ännu en markering mot en tönt som jag.
Det är dags att jag viker mig, och jag tackar ödmjukast över att jag ändå har insikten i det.

Kom inte och säg att inte ni själva fack-placerar den ene eller den andre. Det gör ni allihop - och nu var det dags för mig att öppet medge hur kass jag är ibland.
-----
Vi fortsätter årliga kalendern av diskussioner inom travsporten. Det slår aldrig fel att det är ett och samma ämnen som lyfts till ytan beroende på vilken period av året vi är på.

Nu i hösttider är det mycket fokus kring tvååringarna och hand i hand med detta drar surret igång igenom tvååringstävlandet med jänkarvagnar. Jag tycker både det är bra och viktigt att det diskuteras - men är det något jag är trött på så är det hur aktiva beter sig så fort frågorna ställs.

Såvida man inte är eller har varit aktiv inom travsporten har man inte rätten att uttala sig om annat än Harry Boy-kupongen. Åsikter är därmed förbjudet, hur intresserad man än är.
Ja, det är åtminstone vad många aktiva anser. Det är dags att tagga ner nu. Magen till att se ner på folk står mig upp i halsen.
-----
V75-sändningarna tycker jag mer eller mindre håller väldigt god klass. Vad jag däremot alltid efterfrågar mer av är frispråkighet.
När utländska Hummer Scott med Dion Tesselaar var i farten i V75-1 på Jägersro var det bekymmersfritt att yttra både det ena och det andra från kommentatorshållet, då Tesselaar inte är någon bekant profil varje lördag. 

Det är bra att kritisera ont som gott, även fast det i det här fallet blev fel av expertkommentator Patrik Fernlund vars reaktion yttrade "rejäl kapning", när det i själva verket sedan inte resulterade i någonting alls.
Nu blev det fel från Fernlund, men efteråt satt jag ändå och tackade över att någon i tv-rutan kom med annat än mys-tv-reaktionen.

Jag tycker som sagt att V75-sändningarna överlag är väldigt bra och sevärda - men en del av de experter som ställer sig i studion måste börja våga uttrycka sig lite mer. Ta av sig kompis-kepsen.
Våga tyck till lite mer! År 2020 måste sådant vara okej och en del av produktionen.

Trevlig helg,
Martin Engström

Dela inlägg

Kommentera inlägg