Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Helgernas helg - och storheten

Helgernas helg är snart här. Som sig bör fick Anders Malmrot både applåder och en del negativa röster mot sig efter inbjudningarna var klara. Och avslutningsvis en storhet är värd all tack i världen.

Jag har hållit mig ganska lugn gällande Elitloppsfältet och inte tyckt till så himla mycket. Ja, tänka sig att det går att välja den vägen med.
Nu när alla sexton hästarna är klara är det självfallet så att jag saknar Heart of Steel i fältet. Vinner man Copenhagen Cup och visar sådan god dagsform platsar man i Elitloppet. Dessutom hade det givetvis varit kul att se Peter Untersteiner i Elitloppssammanhangen med egentränat.

Men inbjudningslopp är vad inbjudningslopp är. Det är sällan man sitter tillfreds med ett helt startfält och vi är ju alla av olika åsikter. Precis som det alltid är vid inbjudningar. Årets Elitloppsfält tycker jag ändå blev ett riktigt kul och öppet fält.
Med detta sagt tycker jag Anders Malmrot gjort det mycket bra och jag tycker fortfarande han är rätt man på posten.
-----
Inom alla sporter finns rötäggen. Sådana vi hade klarat oss mycket bra utan.
Att tycka till eller på något sätt vara offentlig har sitt pris. Det är att alla tycker och tänker om en och dessvärre finns det sådana som gör det på vidriga sätt.

Under måndagen stängde Daniel Redén ned sitt Twitter-konto. Det var det sämsta som kunde inleda Elitloppsveckan. Och stora förloraren är vi. Alla vi som älskar travet.

  • Redén har tagit täten att ta spelarna på allvar. En tät han står ganska ensam i.
    För honom är spelarna och intresserade av största prioritet efter sina hästar. På det sättet han nyttjat sina sociala medier går det inte att begära mer. Han tog täten och visade sina konkurrenter/kollegor hur simpelt det är att göra något så oerhört tacksamt på kort tid. Ta spelarna på allvar och ge oss en närmast bortskämd information om sina starthästar.

Men till sist fick han nog. Utan att jag vet grundorsaken till hans plötsliga avslut går det givetvis att misstänka att trollen blev för mycket. Trollen härjar även inom travet, tro mig...
Och att det är sådana som ska få travet att stanna i sin utveckling gör en dyster.

Fega typer med Kalle Anka-profilbilder och anonyma namn där det omöjligen går att spåra vem det är. Det är absurt att de finns. Och att de kan göra så mycket ont. Jag ska väl erkänna att även jag har mina stunder var och varannan vecka där jag vill lägga ned. 

Med det sagt; För att hedra Daniel Redén och hans sociala media-hantering borde fler tränare vakna till. Se och lär av Redén. Släng ut tjock-tv:n ur vardagsrummet och modernisera er. Tycker man spelare är krävande eller att det är jobbigt att skriva vagninfon vid inskrivningen; starta upp ett sociala media-konto och skriv en kort rad om varje häst.
-----
Little Jinder rycker in hos ATG under Elitloppshelgen och ska agera som en slags programledare åt nybörjarna. I den här skitnödiga travvärlden är det därför givet att klanka ner på detta. Förlöjliga ATG och skrattgråta åt eländet. 

Det behöver inte alltid vara lösningen när man meddelas någonting nytt om ATG. Jag tycker istället det är ett kul inslag med en populär popartist som ska försöka ge sig in i trav-Sverige vid vår allra fantastiska helg.
ALLT som kan locka in hundra, femtio eller möjligen bara åtta nya travintresserade är en succé. 

Kolgjini ab
Storheten Lutfi Kolgjini

Man drar ju alltid till med lite klassiska floskler när någonting blir aktuellt. Ja, som Lutfi Kolgjini efter Gentlemannadagen förra veckan. "Mäktigt", "wow", "grattis" och så vidare.
2 000 kusksegrar är starkt och mitt i det aktuella surret fick man åter påminna sig själv om vilken storhet Ludde är.

2 000 kusksegrar är för många kanske en axelryckning när vi har hört om en sådan som Jorma Kontio som har femtioelva-tusen segrar. För det första ska man inte jämföra storheterna vi har. Och för det andra finns det något mäktigt med Kolgjinis 2 000 segrar.
Av alla kusksegrarna Ludde tagit har majoriteten tagits med hästar han själv drömt om, fött och tränat upp. Där finns något unikt med alla storheterna vi har i vår sport. Visst fanken är Lutfi Kolgjini ett unikum i branschen. Och någon som tillhör bland de viktigaste för svensk travsport. Både igår, idag och imorgon.

Jag har länge hävdat att vi behöver fler som herr Kolgjini. Han har varit av stor betydelse för att svenska travsporten ska må så bra som möjligt och att den framförallt ska ha en ljus framtid till mötes. Ludde är även den som sällan sätter sig tyst längst bak i klassrummet. Nej, han ställer sig längst fram och ryter ifrån om det behövs. Om det så är på en stallbacke mot Fabrice Souloy eller i telefonen i live-tv.
Vi har väl flera som gör det där, men ingen gör det på samma sätt som Ludde Kolgjini.

Det är ju vid tillfällen som när han drar till med 2 000 segrar som man påminns över vilken storhet han är. Och, visst. Hans tränarkarriär är på väg mot slutet, men inte än!
Men den dagen han lägger ner och låter sönerna ta över helt och hållet (vid 90-årsåldern) hoppas jag vi tar tillvara på hans kunskaper, likt Stefan Hultman i ATG Live och likt Stig H Johansson när han verkade i trav-tv.
-----
Vem hejar jag på i årets Elitloppet?

Attraversiamo är en häst jag verkligen gillar - men i och med att Propulsion till sist står med i startfältet måste jag hålla en tumme på honom.
Få hästar har fått en sådan idoliserad respekt som jag fått för Proppen.

Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube