Svensken ska helst finna sig i ett led. Att utmärka sig är på sätt och vis otillåtet och skulle man väl göra det ska man minsann få höra det.
Det är precis så jag upplever dagens travpublik.
Stall Daniel Redén har inte haft det lätt i år. När väl Propulsion tog sin efterlängtade seger i Elitloppet tog det inte många timmar förrän hans storslagna tävlingskarriär sköt i sank. Jag hade på sätt och vis förstått om Redén lagt ned verksamheten där och då.
Det var och är ett blytungt kapitel i travhistorien och möjligen det mest ovärdiga vi varit med om.
Efter den mörka händelsen har dock stall Redén brutit ihop, gått vidare och blivit starkare än någonsin.
När 'Proppen' inte gick att starta i Åbergs klev istället Double Exposure fram och Jubileumspokal-kvällen var en enda stor markering mot alla; Redén-stallet är på en annan nivå när det verkligen gäller.
Conrads Rödluva, Golden Tricks och den största segern med Missle Hill var något extra. Och så har vi flera därtill i stallet som utmärkt sig; så som Mister Hercules och Don Fanucci Zet.
Med tanke på att jag skriver mycket om travet så är sociala medier en viktig länk till alla läsare och intressenter. Jag tycker alltid det är kul att dela mina texter och även diskutera trav med alla runt om i landet. Men vad man även upptäcker på sociala medier är de lite mindre goda sidorna.
Horden av missunnsamma har blivit fler och jag kan inte för mitt liv begripa varför.
När framförallt Redén-stallet imponerat skrivs det så klart flera gratulationer - men det har numera även blivit en garanti på ren och skär glädjelöshet. Man påstås "fjäska för stallet", "undra vilket mirakelhö de har som inte alla andra har" och så vidare och så vidare.
Jag tycker givetvis det är förbannat trist att man i landet lagom fortfarande inte FÅR LOV att imponera.
För att ta helt annat exempel var det flertalet hånfulla kommentarer när Henrik Larsson blev assisterande tränare i FC Barcelona. En imponerande svensk fotbollshjärna som fått blivit en del av en tränarstab i en av världens största klubbar.
Och i travet har vi den här horden som istället för att njuta av ett stalls fantastiska stjärnor, istället väljer att trycka ned prestationerna.
Har vi verkligen blivit så här glädjelösa?
Samma glädjelösa jidder på sociala medier har jag upplevt mer och mer kring ATG Live - där folk anser att det skojas för mycket i studion.
Alltså, grejen är ju den; är man skitnödig så går man på toaletten. Man sitter inte kvar vid datorn. Jag har aldrig upplevt en mer skitnödig staketkusk-liga än vad vi har nu.
Slappna av. Gå på toaletten.
-----
Bland det mest glädjelösa jag tvingat mig genom år efter år är sportsändningarna på TV4. Det där med trav? Vad fan är det där?
För att vara en sport som är rätt aktuell för kanalen varje vecka, så behandlas travsporten som en illaluktande disktrasa man dänger i diskbänken istället för att hantera med värdighet.
Trots tisdagens högklassiga tävlingar på Jägersro valde TV4 återigen ignorera travsporten totalt i sina sportsändningar. Istället gavs det som vanligt utrymme med rörliga material på amerikansk basket (NBA) och speedway. Två av svenskens mest populära sporter att följa kväll efter kväll, så klart.
Låt gå att gårdagens tävlingar får sitt sammandrag runt 5.30-tiden innan Nyhetsmorgon, men nog är trav en sport och nog är det en så pass stor sport i Sverige att den hör hemma även i sportsändningarna.
Om det nu inte är någon het kamp mellan Rospiggana-Piraterna, vill säga.
-----
Som Malmöpåg är jag per automatik halvdansk i mångas ögon. Det är något jag aldrig haft problem med, snarare tvärtom.
På söndag är det dags för danskarnas stora dag; derbydagen. Givetvis håller jag på Empire som förutom sin pampighet på banan är bland det snällaste jag stött på.
Och som om det inte vore nog bjuder även lördagen på auktioner. Bland annat två ettåringar efter Dominion Beach samt V75-bekanta Salina och hennes första avkomma - katalogen finns här!
