Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Genomödmjuke legendaren - och taffligt beteende

I veckan meddelade Hans-Owe Sundberg att han från årsskiftet väljer att avsluta aktiva travkarriären. Nu ska jag njuta extra mycket av hans ståtliga hästar. Efter det blir han saknad. Och så är jag även trött på det taffliga beteendet.

Utan att gå in på en massa namn eller så, så har vi så klart ett par tränare eller kuskar som upplevs extra jordnära, trevliga och välkomnande i sin personlighet. Den genomödmjuke Hans-Owe Sundberg är en sådan.
Jag har alltid fått ett försiktigt smil på läpparna när han intervjuats eller besökt vinnarcirkeln. En hårt arbetande travsjäl som älskar den här sporten. Och som alltid möter mikrofonen med respekt och värme. 

Att han väljer att avsluta karriären går lätt att förstå. Det är ett hårt och krävande yrke och efter att ha hållit på under så lång tid ska även Sundberg få njuta av livet lite extra. Jag minns alltid hans hästar som oerhört pampiga, välmusklade och framförallt med ett stenhårt psyke.

I somras ringde jag upp Hans-Owe för att diskutera tankarna med Selected News inför Ina Scots Ära. Eller, ja. Det var åtminstone en anledning/ursäkt att få ringa honom. 
I ärlighetens namn ville jag bara få till ett tillfälle att visa min uppskattning mot legendaren. 

Alldeles för få gånger väljer man att lyfta fram de bra. I dagens klimat är det mycket lättare att hänga upp sig på negativitet. Därför var det skönt att få prata med Hans-Owe och närmast tacka honom för hur han gått igenom rutan och alltid visat en sådan genomödmjuk sida.

  • Efter årsskiftet väljer han att lägga av. Men tills dess ska jag njuta lite extra över hans egentränade hästar. När väl sista loppet körs med Sundberg-tränat blir han saknad.

-----
I veckans kolumn i Expressen hade Stefan Melander som vanligt en del negativa tankar kring sporten eller spelet. Det är ju som oftast så... 
Denna gången rörde sig om att prispengarna borde höjas.

Jag kan köpa att Solvalla borde vara något extra. Lika mycket som V75-statusen borde vara. Att ta sig till Solvalla ska egentligen vara en dröm för alla. Där sporten oftast är av hög kvalitét och klassen lite bättre. Nu är det ju inte riktigt så. I det kan jag köpa att prispengarna just på Solvalla kanske skulle varit lite mer attraktiva.

I övrigt köper jag inte prispengahöjningen för fem ynka ören. De lopp som idag har allra svårast att locka tränare är oftast lopp med höga prispengar. Ja, av någon anledning är det så. Oavsett om anmälan är ljus eller mörk.
-----

Vi måste kunna begära mer av allt och alla. Jag köper inte detta taffliga beteende som fortfarande ligger över oss.

Allt man årligen klagar eller anmärker verkar sällan bli till det bättre. Sporten och spelet utvecklas för varje år och spelarkåren är numera mer insatta än någonsin. Efterföljden blir att de ställer krav på de aktiva. Fullt rimliga krav som i längden är för allas bästa.

  • Vem vill fortsätta spela när de aktiva fortsätter med deras taffliga beteende? 

Nej, det gäller givetvis inte alla. Jag drar inte alla över en kam, men än står vi kvar där vi varit i flera år nu.

En del tränare dröjer med utrustningsinformation, har någon form av katt-och-råtta-lek med reportern och svaren blir något blurrigt. I en del fall blir utrustningen någonting helt annat än vad vi informerats om. Och roliga exempel är även hur en del tränare väljer att plötsligt ändra om på sina hästar precis när det blivit spelstopp på stora streckspelen.

I veckan fick vi även ett anmärkningsvärt exempel där en tränare meddelade att hans häst i förra starten gick med amerikansk sulky, fastän de anmält vanlig vagn. Plötsligt innan loppet hittade de en jänkarvagn att låna och satte på den. "Vi chansade". Resultatet blev att hästen rekordsänkte och gjorde ett kanonlopp. 
Väl efter loppet och så här tre veckor senare står det fortsatt att hästen sprang i vanlig sulky och att ingen bot utdelades.

Det är ett tydligt tecken på hur taffligt allt är idag kring det här. Spelarkåren är visserligen lika härdad som de aktiva är. Likväl blir man ändå förbannat trött på hur taffligt beteende allting fortfarande är.

-----
När Månprinsen A.M. alldeles för tidigt lämnade tävlingskarriären och jordelivet var det istället Månlykke A.M. som spände musklerna och tog klivet fram som kallblodssportens främsta stjärna idag.
När både Robert Bergh och Svante Båth lämnade Bergsåker saknade banan någon riktig stor profil. Det där affischnamnet som är banans stjärna. Väl då var det Daniel Wäjersten som spände musklerna och tog klivet. 

Vad vi åter fick se förra lördagen från Solänget var högst imponerande. Ja, både av Månlykke A.M. och Wäjersten.

Fin helg väntar med V75 lördag och söndag,
Martin Engström