Travet står sig ut på ett sätt få andra sporter gör. Framförallt är nog travsporten den enda sporten där aktiva har kolumn i riksmedia. Stefan Melander, Robert Bergh och även Bengt Adielsson i Expressen, samt Lutfi Kolgjini och Björn Goop i Sportbladet.
Jag vet ingen annan sport som får det utrymmet i stortidningarna. Men på senare tid har jag upplevt att det möjligen gör mer ont än gott?
Ja, jag sätter dit ett frågetecken för jag är lite delad. Men vad man lätt kan konstatera är att kolumnerna allt som oftast nyttjas som en gnäll-vägg.
- När storprofiler som dessa skriver eller pratar, så lyssnar man. Det är självklart. Men måste allting vara så genomruttet hela, hela tiden?
Jag kan nog räkna på ena handen hur ofta några av kolumnerna varit positiva. Där någon försökt få fram något bra med dagens travsport. Istället är det ditten eller datten som är fel.
Framförallt Tarzan och Adielsson är väl experter på att hitta något dystert idag, om jag nu måste utse några som står ut lite extra...
Jag blir därför till sist bara fascinerad.
Fascinerad över hur de orkar med det där vecka efter vecka. Men även över att de orkar vara kvar inom en sport som uppenbart är så fel på det hela tiden.
Där har funnits tillfällen, lyckligtvis få, där jag fått i ansiktet att jag bara skriver en massa negativt hela tiden. Det var också väldigt längesedan jag fick höra det. Jag antar att jag "bättrat mig".
Man ska alltid respektera andras åsikter, men håller med om det gör jag oftast inte. En grundtanke i mina texter är att jag ska kunna lyfta fram negativa saker lika mycket som positiva. För mig är det jätteviktigt. I längden blir man annars en tröttsam jäkel...
-----
Att spelet tagit över travsporten har vi kunnat konstatera för längesedan. Men det är ändå med viss trötthet att även sändningarna följt med utvecklingen.
Vare sig det är ATG Live eller tv-sändningarna, så ligger fokuset på loppets favorit på spelet. Spelet styr snacket.
Vinner favoriten ska den hyllas. Förlorar favoriten ska detta gås igenom innan man ens nämnt vem som vunnit loppet. Alltså är allas prioritering på spelet och inte sportsliga insatser som gjorts på banan.
Nu kanske jag gnäller här kom jag på, men är det inte en tråkig utveckling?
-----
Som vanligt var restaurangen på Jägersro välbesökt vid förra helgens V75-tävlingar.
I och med sorlet, stämningen och antalet människor är det ju knappast någon stillsam och lugn tillvaro att sitta där. Sånt hör bara till och så ska det vara! Det finns ingen roligare miljö.
Men jag kan tycka att det är lite humoristiskt vid varje besök, när kökschefen irrar runt med tallrikar och serveringar. Till slut måste han rusa ut från köket och hjälpa till. Som att allting inom ett par sekunder verkar vara nära att gå åt skogen... Och servitörerna dras med i panikslagna blicken.
Är det något det ger, så är det spänning!
-----
Vår Donna di Damgård årsdebuterade hemma på Jägersro i lördags. Det blev till sist endast tre startande i loppet, där Smokin Joe styrde och ställde hela vägen.
Donna hängde mest med i fältet och slutade trea med 25 000 kronor hem.
Efteråt var det lite blandade känslor kring insatsen. Man hoppas väl alltid på mer, men så var det ju årsdebut och allt...
Det visade sig dock att Donna hade halsinfektion. Och man får ju alltid en liten bitter smak i munnen när en häst startar med sjukdom. Det är alltid väldigt olyckligt.
Men plötsligt blir ju lördagens insats bättre än man trodde! Och nu är nästa start inplanerad...
-----
För lite mer än ett år sedan slutade Backfire tävla.
Jag besökte bildsköna fuxan flera gånger om under tiden hos stall Tomas Malmqvist och som alltid var det oerhört dystert att skadorna satte stopp för fortsatt tävlingskarriär.
Backfire vann bland annat Drottning Silvias Pokal, Breeders' Crown och slutade tvåa i Stochampionatet. För att nämna tre toppinsatser.
I veckan blev hon mamma för första gången (pappa Trixton). Och förhoppningsvis kan jag om några år njuta av avkommorna - likt jag gör idag med Joke Face's ungar.
Bildsköna Backfire tillsammans med en icke lika bildskön herre.
-----
Elitloppsinbjudningarna delar som vanligt trav-Sverige. Framförallt i år när Solvalla välkomnar bidrag från Australien. Majoriteten har ingen koll på de hästarna som kommer hit och redan innan resan upp till Sverige påbörjats kan vi alla fastslå att hästen är utom chans att ens nå final.
- Man ska så klart få ha sina åsikter och alla tycker vi ju olika. Däremot kan jag köpa att Solvalla gör så här. Och att de gjort helt rätt!
Elitloppet är ett världslopp. Och ska därför även få färgas med internationella jokrar! Låt gå att hästen inte har något med topp-placeringarna att göra.
Men ska vi vara ärliga är där som MEST tre-fem hästar som har seriös segerchans i Elitloppet. Övriga är med för att njuta av upplevelsen och elda upp förhandssnacket (likt down under-inbjudningen)
I år ska det mycket till för att vinnaren inte är någon av Bold Eagle, Readly Express eller Propulsion. Även fast jag så klart hoppas på något oväntat.
Då kan man gott bjuda på något speciellt. Och få till det där världsloppet som vi vill att Elitloppet ska vara. När flera av sommarens storlopp i Sverige allt mer blivit som Gulddivisioner där "samma hästar" möts i en slags storloppsturné.
