Unghästloppen tillhör givetvis bland det roligaste vi har varje år. Flera kommande storstjärnor gör upp och hela känslan med att man bara har en enda chans att vinna Derbyt, Kriteriet eller E3 är oerhört kittlande.
Men är allt verkligen så kittlande, egentligen?
Jag tycker tendensen är tydlig. Senaste åren har framgångsrika unghästar haft svårt att gå vidare i tävlingskarriären. De tvingas nämligen släpa på en väska fylld med pengar som de mottog efter segern i unghästloppen.
Eller för den delen levererade en fart som de i äldre åren inte klarar av. Spoil Me-effekten.
Det är givetvis positivt för hästägandet att tjäna mycket pengar på snabb och kort tid med en häst. Men just det är faran med hela vår travsport för framtiden. Kortsiktigt toppen, men på det långsiktiga planet kan det vara förödande.
Vad som kommer som ett brev på posten med stora prissummor i unghästloppen är att tränarna tvingas satsa. Inte kan de gå in i loppen med en axelryckning och tänka på framtiden istället. Det får hästägaren att se rött. På sitt sätt fullt befogat...
Det ska vinnas storkovan. Då får hästen bland annat gå barfota runt om i alldeles för tidig ålder. I alldeles för höga farter för sitt eget bästa.
- Bland annat inför E3-finalen förra helgen var det tung skobalans som skiftades till barfota runt om på en del håll. På en treåring. Vad talar för att denne tävlar i högsta eliten eller ens alls vid låt säga sju års ålder? Knappast någonting.
Vi måste ta till ansvarstagandet kring våra unga potentiella storstjärnor.
Jag är övertygad om att vi hade haft ett högklassigare trav-Sverige om unghästarna förbjudits springa barfota. Jag vet, det är en fråga som verkligen delar trav-Sverige i två läger.
Många ser gärna barfotaförbud till och med treåringssäsongen. Jag hade gärna sett hela fyraåringssäsongen med. Det är dags att bromsa farterna. Sluta likna USA.
Det krävs en förståelse från alla. Från tränarna till hästägarna. Långsiktiga tänket måste prioriteras även fast jag kan förstå att de vill göra allt för att roffa åt sig stora prischeckarna i hästens unga år.
Det skulle göra travsporten så mycket klassigare. Eller är jag helt ute och cyklar...?
Och det är bara att kolla in femåringsloppen år efter år. Där kvittar det hur mycket förstapriset är på. Det är ändå en tunn skara hästar som anmäls år efter år.
-----
Inte ens när man tar körspöet ifrån dem slipper vi de fruktansvärda drivningarna.
Vid söndagens tävlingar från norska Jarlsberg var det åter dags för Pippo Gubellini att skämma ut sig. Och hela sporten. Även fast han satt upp bakom vinnaren skulle det spöas på. Hästarna slipper inte undan för den sakens skull.
Det är som en slags drog för de italienska kuskarna. De kan bara inte hålla sig från att driva. Som Pippo Gubellini betedde sig förra söndagen blev jag åter så oerhört irriterad. Fy fan för sådana typer.
Och nu hoppas jag min hemmabana Jägersro markerar. Jag vill inte se ett enda italienskt ekipage i Hugo Åbergs.
Att tysta ner är inget alternativ
När ett ämne som det här med drivningarna dyker upp är det givetvis hett till en början. Men liksom allt annat svalnar även det här. På sina håll har jag redan läst ordalag som tenderar att få detta tystas ner.
Det blir som ett tjatigt ekorrhjul som folk till sist hatar att lyssna på. "Låt reglerna och domarna göra jobbet istället för att gnälla".
Men är det något jag inte gör är det att tystas ner. Om jag så varje vecka måste uttrycka mitt förakt mot spöstraffen på hästarna, då får det bli så. Något annat alternativ finns inte. Framförallt inte när vi fortsatt år 2019 lever med alldeles för tafatta regler.
Är det något jag vill se nu, och med nu så menar jag nu, så är det hårdare krafttag mot drivningarna. Den sketsumman Gubellini fick efter Jarlsberg är rena rama skämtet. Så länge det inte svider till ordentligt kommer vi aldrig bli av med otyget.
-----
Annat som är på tapeten är givetvis det här med starttider. Och det verkar som att man inte riktigt vet på vilken sida av ån man ska stå på.
V75-starttiden är vi nog alla överens om. Åtminstone alla med vett nog och med ett hjärta som klappar för TRAVSPORTEN.
Visst vore det på sin plats att testa 15:00 som starttid. Även fast Lord Skarplöth håller ett hårt tag om 16:20 så kan väl inte heller han vara särskilt pigg på det här tjatet längre? På nåt sätt måste han få tyst på allt gnällande.
Men. Att testa annan starttid vore så klart rena ryska roulett-dealen för honom. Med en pistol som innehar kulor i vartenda hål. Dömt att misslyckas, alltså.
Skillnaden kommer med tydlighet markera fördelarna med tidigare start av V75. Det är jag helt övertygad om.
-----
Alltid närmast bottenlöst tragiskt när en travhäst tvingas avlivas. Mellby Club hade en väldigt spännande framtid på banan, men där ett brutet ben satte stopp.
Jag tänker närmast på hästens skötare Anu Lempinen som haft Mellby Club som kollega och vän. Nu står boxen plötsligt tom.
Travsporten är fantastisk på många sätt, men den är även orättvis och stundtals stenhård.
