Jag gör inte det här för att alltid hitta något att peka finger eller reagera mot, utan för jag känner måstet att lyfta ytterligheter.
Så fort kuskprofilen i fråga levererar ska man inte alltid lyfta det tråkiga med. Men jag tycker man måste våga lyfta det dåliga om man är så duktiga på att lyfta allt det bra också. Ibland, i alla fall!
Carl Johan Jepson.
Han tillhör tveklöst en av landets bästa travkuskar. Hade vi haft travgalan idag för årets prestationer så hade han varit den bäste. Så är det bara.
Jepson kör på ett fantastiskt sätt. Han tänker ett steg längre än många andra och tillsammans med sådana som Handsome Brad och Milligan's School har hans år varit femstjärnigt än så länge.
Jag håller med om alla hyllningar på så sätt. Men...
För mig utesluter det ena inte det andra.
Jag har full respekt för Carl Johan Jepson och hans skicklighet på banan. Hans körhänder är något vi kommer njuta av under lång tid framöver. Men för den sakens skull tycker inte jag inte man ska blunda för allt annat.
- Jag har nämligen svårt att ta till mig av Jepsons insatser.
Att Carl Johan Jepson är en av väldigt få som fortfarande har sympatier och kör åt en dopingtränare skaver alldeles för mycket. Så är det bara - hur långsint jag än må vara.
Och det är väl i detta jag blir lite förundrad, besviken och hjälplös.
De flesta hyllade Jepson förra veckan efter hans eleganta styrning med Milligan's School. Det ska folk givetvis få göra. Det var med all rätt.
Men då ska man någon gång kunna kritisera också - vilket få gör. Hyllningen gjordes med lätthet. Där fanns inget "hot" eller någon form av konflikt. Och, visst. Han skötte sig lysande.
Men hur folk kan ha så förbaskat enkelt att hylla Jepson, samtidigt som de ALDRIG ifrågasätter styrningarna han åtar sig i övrigt övergår mitt förstånd.
Det ena behöver som sagt inte utesluta det andra. Men det verkar som att jag paddlar mig framåt i den här båten i ensamt majestät. Konflikträdslan är över oss som ett mesigt täcke.
-----
Annat som skaver och tynger är mina leder. Tiden det tar för kroppen att vakna till liv om morgnarna. Nästa veckas fredagskrönika skrivs nämligen som en 30-åring. 19 juni, på onsdag, fyller jag 30.
Jag gör det i bästa stil.
Kvällen på Solvalla håller toppklass och jag kan inte hålla mig från att åka upp och fira min dag bland hästarna.
-----
För att locka intressenter till travsporten måste vi locka med något annat.
Jag tror aldrig vi kommer kunna locka besökare till våra banor enbart med hjälp av profilerna på banan.
Oavsett klassen så är det knappast så att det någon gång kommer locka förstagångsbesökarna. Inte ens Solvalla i miljonregionen Stockholm lockar över 1 000 besökare vid vardagstravet.
Vi måste ha något annat också.
Gentlemannaupplägget måste kopieras och testas oftare. Nej, ingen fri entré, men vad den dagen har att erbjuda. Att möjligen ha någon artist eller liknande som dragplåster kan vara ett vettigt sätt.
Artisten kan framföra låtar under flera tillfällen under dagen/kvällen. Tiden mellan loppen är säkert evighetslång för förstagångsbesökaren. Där och då hade en Kalle Moraeus (typ...) kunnat underhålla publiken.
Travsäsongen under sommaren måste bli lite av ett tivoli. Åtminstone som en slags regel vid V75-omgångarna.
-----
Ambitionen inom branschen borde rimligen vara att arbeta i ett framgångsrikt, talangfullt eller motiverande stall. Eller varför inte på en travbana med framtidstro.
Nu ser det uppenbarligen inte riktigt ut så.
Ambitionen tycks ligga i att sitta i styrelser. Svensk Travsports styrelse höjer sina arvoden med 20% vilket säkert sticker i en del ögon på sportens hårt arbetande själar som inte direkt badar i pengar eller för den delen semesterdagar.
Med arvodeshöjningen bör vi därför väl även höja kraven. Jag hoppas därför vi inom närmsta åren kommer märka av en rad förbättringar. Annars är det pengar i sjön.
-----
Efter den mycket mersmakande årsdebuten på Åby förra veckan väntar Århus på söndag för vår Donna di Damgård.
Kasper K Andersen sitter upp och spår 3 över 1 800 känns klart spännande.
Såvida Donna inte yrar loss sig på högervarvet igen hoppas man givetvis på seger. Minst.
